Första dagen gått

Så var semestern igång.
Svinkallt och regnit och jag går omkring med yllesockor. Men vad gör det när man kan sova ut och ännu ligga en stund och dra sej. Allt tills tankarna går till den stackars hund som står i lina och kanske håller på att svälta ihjäl bara för att matte och husse inte har förstånd att stiga upp.
Sent om sider under förmiddagen kom vi plötsligt på att vi åker till Keskinens. Bara det att få ett infall och faktiskt kunna göra det är gott nog. Så där har vi travat omkring bland hyllor och en massa folk och hittat ett av varje som fått följa hem. Lite trädgårds "verktyg" till gångarna som håller på att växa igen var ett måste. Vägrar stå på knä eller huk efter att menisken braka i fjol så nu har jag grejer med skaft så jag kan gå upprätt. Några innekuddar till mitt "Ernstprojekt", dvd:n Les Miserables som funnits på införskaffningslistan och sist men inte minst, en martaslungo! man kan inte få för många väskor enligt mej. Så det så!
En trevlig dag med de tre i familjen som befinner sej hemma och jag var klok nog att ta plats i baksätet så fick jag sova powernap både dit och tillbaka. Ja jag vet att det var smart av mej!
Den fjärde medlemmen verkar trivas i Dragsvik,vilket i och för sej är riktigt bra både för honom och för lilla mamma här hemma.

Livet är verkligen en fest

Förstår ni känslan när jag cyklade hem från arbetet igår? Med en varm vind, en sol som sken och fyra långa härliga lediga veckor framför. Knappt att jag fattade det själv och svängde in till butiken för att ta hem lite jordgubbar, för att ytterligare förstärka det underbara.
Färgade håret, åt en supergod nötbit med grillade grönsaker och trampade igen en gång till byn. Essedagarna och vattenfestival pågår som bäst och igår var flytetygstävlingen, kanotrace och motorparad på programmet.
Trampade hem igen för att omvandla mej till karl av nåt slag, lite Turhapuro eller ditåt. Vi är tre galna kärringar, nära besläktade med varandra som uppvaktade två firande 50 åringar med ljuv sång och munspel i den ljumma sommarkvällen. Ni kan tro att vi hade roligt.
I dag blev det då stor fest hos 50 åringarna och där var hela tjocka släkten och lika mycket till. Lyfter på hatten åt de som orkar ställa till storkalas.
Hem igen och på med arbetskläderna. Nu var det pardörrarnas tur att få sej en omgång med skrapan. Höll på tills snoret rann av dammet och de första blåsorna uppstod på fingrarna.
I kväll blir det grillfest vid Essegården och i morgon blir det att fira 3 gånger gubbens syskonbarn. Håhå, livet är en fest...eller nåt.
Ja sen var det Pedersöres teater Ronja Rövardotter på kvällen...

Den gladaste ungen som finns

Det hjälps inte men tankarna går till Dragsvik allt som oftast och till sonen som befinner sej där.
Det hörs därifrån att allt är bra. De gör inget annat än äter och sängarna är bekvämare än internatsängarna i Terjärv. Så början verkar ju bra. Hur det sen går med dammet och andningen är en annan sak.
Kollade runt bland mina fotografier och hittade denna när han fixar sin skrothög till bil. Han är händig på det mesta och det slog mej att han alltid är glad. Eller nästan alltid. Som liten baby var han trind och glad som ett Hangökex och dreglade något fruktansvärt enormt mellan gluggarna i munnen.
Ständigt våt och ständigt röda kinder men strålade som en sol. Det gör han än i dag fast han har faktiskt slutat dregla tack och lov. En riktig solstråle i mitt liv är han, min soldat.

Böcker

Böcker är härliga.
Att hålla en ny bok i handen är verklig lycka för mej. En bokälskare som jag har alltid en att ligga på nattduksbordet, att läsa i lite före läggdags eller när det inte går att sova under natten. I trädgårdsgungan går det också bra en stund tills jag plötsligt befinner mej i vågrät läge dreglandes.
Just nu är det Dan Browns Inferno som gäller. Spänning från första början men lite väl mycket fakta om flyktplatserna enligt mej. Efter det har jag en hel del pocketböcker som jag beställt enkom för sommaren.
I kväll har det varit loppisrace i byn. Besökte ett par under cykelturen från arbetet och kom hem med två nya böcker. Sofi Oksanens Utrensning har jag länge velat läsa och nu låg den bara där och väntade på att bli uppköpt. Så en andaktsbok, Skimrande vardag, som jag lite otippat sprang på. Att ha en andaktsbok att slå upp i dag för dag eller bara när det känns så är ett måste för mej.
Inte länge sen jag letade i bokaffär efter en ny eftersom den jag har fick jag 1987 och har så gott som läst sönder. Hittade ingen lämplig och lät saken bero. Nu låg också den bara där och väntade på mej.
3 euro 2 böcker tycker jag är ett riktigt kap.
Dagen har varit ganska knasig.
Lilleman skjutsade jag till arme´bussen tidigt i morse för att se honom stiga ombord på väg till Dragsvik. Fy vale vad det tar i modershjärtat. Själv verkade han nöjd över att det tar fart och visst är det skönt att nedräkningen till hemkomsten äntligen satt igång. Efter uppbådet finns det i bakhuvudet hela tiden att snart snart far han...
Hoppas innerligt att det går bra där och att astman vet uppföra sej.
Så är det knasiga arbetstider sista veckan före semestern. 10-18. Men det är självförvållat och på begäran istället för att behöva vara till 22. Och fyra dagar kvar, det är ju ingenting!

Tog chansen

Vilken tur att vi tog chansen att se Toto när de kom till Jakobstad.
Värmde upp med att först stå åtta timmar på jobb och sen fyra timmar vid scenen. Men när vi kom hem i natt borde nog nån ha filmat mej när jag kravlade ur bilen med värkande knän och fötter. Fötterna blev garanterat två centimeter bredare under gårdagen. Men det var det absolut värt!
Geir Rönning med band värmde upp och jag blev positivt överraskad av honom. Senast jag såg honom imponerade han inte men vilken kaliber han hade i går alltså.
Men alltså Toto. Vilka killar. Roliga  energiska samspelta och alla hade nåt, det där lilla extra.
Publiken var fantastisk må jag säga och Toto killarna hade nog inte väntat sej ett sånt välkomnande i lilla Jakobstad. Vädret perfekt och allt gick lugnt till de 10 000 till trots. Vi upplevde inget köande utan allt förlöpte smidigt.
Det första som hände när vi kom in var att jag befann mej i en gruppkram med två sällan sett kusiner och en sån start bådade gott för hela kvällen.

Det har infunnit sej en "dagenefterenstorhändelsegrej"känsla.
Vilket resulterat i att jag aldrig kom mej på loppisracet i Purmo som det var tänkt. Vaknade alldeles försent och det har funnits en massa att dona på med här hemma.

Har klippt arme´frilla åt lillpojken och jag kunde ha fällt en tår för varje hårtofs som rykte. Han ser numera ut som ett barnhemsbarn. Tur att det inte var från hans axellånga hår till detta på en gång utan att han har haft mittemellan före. Jag sympatisera numera med honom och har nästan lika kort hår själv.

Pannrummet var i stort behov av rejäl husmorskärlek så därinne tillbringade jag lite tid på förmiddagen. Så fick jag trädgårdsdille och fixade runt lite grejer. Borde ännu få spikat ihop stöd till vinbärsbuskarna men det är så varmt och värme, arbete och jag har aldrig gått ihop så få nu se vad det blir av det. Sen njuter jag hela lördagskvällen.

Små förberedelser

Ibland behövs inte mer än ett par gamla dörrar som flagar för att man ska känna glädje.
Har varit på jakt efter pardörrar av något slag till växthuset. Hittade ett par på nätet och dessa har vi hämtat i kväll. Tunga gedigna trädörrar som med skrapande spacklande målande och en hel del kärlek ska bli så fina. Vet redan nyansen de ska få men måste få tag i nån färgkarta för närmare upplysning. Men tills dess är det långt. Men jag ser det som så att min semester är räddad, kan ju inte bara rulla tummarna och spotta i taket heller.

Födelsedag hade jag i går.
Gubben som "låtsas" vara så emot bygget gav mej en rejäl lykta i present. Som skulle matcha ljuskronan i växthuset. Ibland är han bara för bra!

När det rullar på

Dagarna rullar på nu t.o.m lite för fort kan jag tycka ibland.
Det går fort när man har roligt sägs det ju men det är mycket på gång med förändringar och jag hinner inte riktigt känna efter hur jag ser på saker och ting känns det som. Kanske lika så bra.
Hur som helst har vi lagt världens firarhelg bakom oss och garanterat ett par kilo på det.
Jag arbetade till tio på fredagskvällen och missade därmed veckans bästa stund och plötsligt var det då lördag. Började med förlovningsfest ute vid Hällsand för min yngsta svägerska Ingela och hennes Jonathan. Ett dignande bord med smörgåstårtor, grön dallrande sak och de största blåbär jag nånsin sett på cheesecake och en massa annat gott och jag hoppas att ingen räknade hur många gånger jag besökte kakbordet.
Vi hann vara hemma ca 1,5 timme så fick vi skjuts till vår mycket försenade vappenfest hos goda vänner. Där grillades kyckling, baconlindade champinjoner och chorizo. I väntan på att maten skulle bli klar gick vi en runda i den fantastiska trädgården där det nyaste projektet var lådodlingar, vindskydd och armeringsjärn. De hade riktigt "ernstat" till det och det var väldigt fint. Vi åt där ute trots att molnen såg regntunga ut. Det höll uppe så länge att vi hann få jordgubbsefterrätten uppäten, sen kom regnet. Men skam den som ger sej. Vi flyttade under skydd, virade in oss i fleeceplädar och njöt av mexicanskt kaffe. En superskön kväll i glada vänners lag.
Söndagen kom och vi fick ställa oss för konfirmation i kyrkan. Vårt tredje och sista fadderbarn blev konfirmerad och jag skulle upp och vara med på välsignelsen. Det betydde att det blev kaffesits efteråt OCH ett dignande kaffebord OCH man måste ju smaka av det mesta.
Nåja vi överlevde också den helgen och ny vecka och ny månad har startat. Varje dag närmare semestern och närmare lillpojkens resa ner till Dragsvik. Storebror väntas hem från Cypern om några timmar.
Själv håller jag krig mot gröna larver som hotar min klematis och i nuläge leder jag med 1-0. Ha!