Den gladaste ungen som finns

Det hjälps inte men tankarna går till Dragsvik allt som oftast och till sonen som befinner sej där.
Det hörs därifrån att allt är bra. De gör inget annat än äter och sängarna är bekvämare än internatsängarna i Terjärv. Så början verkar ju bra. Hur det sen går med dammet och andningen är en annan sak.
Kollade runt bland mina fotografier och hittade denna när han fixar sin skrothög till bil. Han är händig på det mesta och det slog mej att han alltid är glad. Eller nästan alltid. Som liten baby var han trind och glad som ett Hangökex och dreglade något fruktansvärt enormt mellan gluggarna i munnen.
Ständigt våt och ständigt röda kinder men strålade som en sol. Det gör han än i dag fast han har faktiskt slutat dregla tack och lov. En riktig solstråle i mitt liv är han, min soldat.