Rundtur och vidgade vyer

Så härligt det kändes följande morgon när solen lyste från en klarblå himmel.
Den här morgonen hade vi inte beställt nån frukost utan satt på rummet och åt köpta croissanter och drack pulverkaffe. Den här dagen skulle vi hinna med mycket.
Vi måste ju ta ett varv via Mozartsplatz igen för att fota statyn. Har tänkt mycket på det där sen vi kom hem, hur Mozart dog ung och fattig och blev slängt i en massgrav bland många andra. Tänk hur mycket pengar det görs på honom i dag, framför allt vi turister som ska ha hem allehanda Mozart prylar.

Vi skulle upp till Festung Hohensalzburg som ligger högst beläget i staden. För att komma dit måste man åka med festungsbahn som syns mitt i bilden. En vagn bestående av tre "ståhytter" drog oss rakt upp och det kittlade nog i magen när man insåg hur högt man var på väg.

Här närmast i bild syns gamla stan Altstadt och på andra sidan floden finns den nyare fast här närmast vattnet var det endast gamla byggnader så det nyare finns egentligen längre bort.

Här har vi alperna.

Här uppe fanns ett panorama cafe´ som vette mot alpsidan. Kunde ju inte annat än beställa varsin kaffe här för att få njuta av utsikten. Det var mycket trappor här så man skulle vara i rätt gott skick men så fanns det också många sittplatser. En vacker innergård med stora träd och bänkar runtom fanns också.

När vi kom ner var det att söka sej en matbit för nu skulle vi snart ut på en 4 timmars Lake and mountain rundtur med bil. Vi köpte biljetter tidigt på morgonen för att försäkra oss om platser. Det var engelsmän, australienare och vi som packades in i en mini van och så chauffören som ursprungligen kom från Uzbekistan.
Ni som minns tv serien Heidi som gick för en 30-35 år sen kan föreställa er hur naturen såg ut. Böljande gröna kullar där maskrosorna blommade och här och där små gulliga utsirade hus. Och i bilen spelades Mozart. Magiskt var ordet.
Vi stannade till vid olika sjöar. Den första var Lake Fuschl där det fanns en fiskeodling. Bilden här ovan är från St. Wolfgang.

Körde vidare och kom till en pytteliten stad, eller by som fortfarande var St. Wolfgang. Där fick vi tid att utforska på egen hand. Här var det förunderligt vackert. Den allra första bilden jag la upp från resan där jag sitter i en fönsterglugg är också härifrån. Vi gick omkring en stund men hittade snart en uteservering nere vid vattnet där utsikten var bedårande. Svanar simmade alldeles intill och solen gassade. Just det här stället kommer jag särskilt ihåg för jag njöt så fruktansvärt.

Deras hus var heller inte fy skam.

Så kom vi till St. Gilgen.
Här föddes Mozarts mamma och vi stannade till vid huset hon växte upp i.

Vår chaufför Como (eller hur han nu skrev sitt namn) skulle prompt fotografera oss på flera ställen och vi var Mike and Anita halva resan tills han plötsligt ändrade till mitt riktiga namn. Fast det var lite konstigt att han hela tiden tog kameran ur gubbens hand och ropade Anita! medan han vinkade till mej så fick vi ju ändå fina minnesbilder från resan.
Mondsee blev sista anhalten på rundturen och där besökte vi kyrkan som hade nio altar och var överdådigt smyckad. Visst var det fint men vid det här laget var vi rätt trötta och gick för att köpa lösglass i stället. 1 euro för en boll, försök det i Jeppis om ni kan.
Sen blev det 160 km/timmen längs med Autobahn tillbaka till Salzburg.

Tillbaka till hotellet för att svalka fötterna och ut på stan igen. Det skulle bli vår sista kväll där så vi sökte upp en liten restaurang och beställde schnitzel (igen!) Mörkret hade fallit när vi kom ut men kvällen var skön och behaglig. Trots måndagskväll var massor av folk i farten och det rådde feststämning. Uteserveringarna var i full gång och vi satte oss på en sån ännu, allt för att ta tillvara kvällen.

Vi gick strandpromenaden och stannade på bron för att se gamla staden upplyst. Kortet tog jag endast med telefonen men visst ser man att det är fint.
Följande dag klockan 15.00 lyfte planet från Salzburg.

Vi fortsätter

Det slutade regna och det gråa sprack upp lite grann.
Vi hämtade kameran på hotellet och hoppade på en buss som tog oss en bit utanför stan, till Schloss Hellbrunn. Förstod jag nu rätt var det en ärkebiskop som hade låtit bygga det och var ämnad som dagsrekreation så inga sovrum finns.
En stor vattenpark med fina fåglar och fiskar och här fanns också ett zoo som vi inte besökte.

Vi fick en guidad rundvandring in på området och skulle få se på "vattenspel" två italienare, en hop med japaner och vi. Här var riktigt fint men under lugnet fanns sånt man inte såg.

Här bjöd biskopen sina vänner på mat och ett tu tre så sprutade vatten upp från deras stolar och lite varstans. Biskopen satt alltid på änden av bordet och som ni ser kom där inget vatten.
Vi gick genom området och guiden berättade och visade och plötsligt utan att vi visste om det kunde det komma vattenstrålar lite varstans så det var bara att springa undan. Gubben och jag började hitta små hål lite varstans i marken och guiden gav oss menande blickar och la fingret över läpparna att vi inte skulle avslöja. Så vi höll oss lite på avstånd och det var japanerna som fick ta det mesta av vätan.
Vi hade väldigt roligt där det måste jag säga.

Vi tog oss tillbaka in till stan och gick än en gång genom Mirabellplatz. Det här var en underbar plats med grönska och blommor där vi bara kunde sitta på en parkbänk, njuta och vara glada över att vi tog oss hit.

Schloss Mirabell.
Har så många fina bilder härifrån så det kräver ett eget inlägg i ett senare skede.
Efter allt det här var vi lagom hungriga och hittade en restaurang där vi åt wienerschnitzel och drack äkta österrikiskt öl till.
I morgon ska jag på börja vår andra dag. Den som gav oss hisnande vyer och naturupplevelser.

 

 

Landat i Salzburg

Lördag kväll 19.10 lokaltid landade vi i ett ljummen och redan ganska mörk stad.
Hittade bussen som tog oss till hotellet och frågade där efter nåt matställe som skulle ligga i närheten.
Vi fick inritat på en karta en mysig pizzeria inte långt från hotellet.
Njöt av mat och bra betjäning men till sist ville knappt ögonen hållas öppna, vi hade trots allt startat resan hemifrån på morgon.
Följande morgon öste regnet ner.
Åt morgonmål och tittade suckande ut över vattnet som forsade över gatan.
Men kom ganska snabbt fram till att regnet inte ska förstöra för oss utan det är bara att ta sej ut. Nu gällde det att börja hitta bland gator och hus på allvar. Vi ville förstås ut till gamla stan och gubben läste gatunamn och vände och vred på kartan.

När vi fått in rätt riktning dök den här porten upp med trappor som tycktes fortsätta hur högt som helst. Vi beslöt att vika av och se vad som där fanns. Det visade sig vara Kapuzinerberg som vi då inte visste nåt om.

Ska tillägga att alla bilder just nu är tagna med min telefon eftersom det regnade så hårt när vi lämnade hotellet så beslöt vi att inte ta med dyr kamerautrustning.
Vi trappade så att svetten rann i takt med regnet och högst uppe på kullen kom vi fram till ett monument av Jesu korsfästelse. Det var rätt mäktigt måste jag säga och längs med vägen upp fanns det monument att Jesu lidande fram till korsfästelsen. Här uppe finns också ett munkkloster men jag är tyvärr inte så påläst om det.

Som alltid när man är uppe så ska man ner igen.
Men här var väldigt vackert med takodlingar och sittplatser. Magnolian och syrenerna blommade och träden hade redan fullt stora blad.

Väl nere hade jag benmuskler som krampade och följande dag kändes vadmusklerna hälften så korta och det känner jag av ännu i dag.
Vi kom till Mozartsteg, en av de många broar som tog oss över floden till andra sidan där gamla stadsdelen fanns.

Vi kom till Residenzgalerie och beslöt att gå och se en stor utställning som pågick där. Passade utmärkt i det gråa vädret. Där fick vi köpa Salzburgkortet som visade sig bli en verklig hit eftersom man med det bara kan hoppa på bussar som tar en fram genom staden och så slipper man in till gallerier och museer bl.a. Det lönar sej verkligen i längden att ha det kortet.

Där fanns tavlor stora som hus med enorma förgyllda ramar.
Men vi gissade ändå att denna tavla, inte större än fotot här var den dyraste. Målad av Rembrandt 1629, old woman praying. Den var inlåst i en glasmonter och vakter fanns hela tiden i närheten.
Köpte ett kort av tavlan där som förstås hade skrynklats i resväskan.

Så besökte vi Mozarts födelsehus och det var som att kliva tillbaka i tiden.
En pianist satt i ett rum och spelade och han förklarade att det var Mozarts första komposition som han gjorde vid 6 års ålder. Där fanns hans piano och nån kopia av andra som han komponerat på.
Texter och noter han skrivit och hårlockar från barndomen. Det var lite märkligt, bara en glasskiva mellan mej och Mozarts hår.

Man blir ju småsugen efter allt man sett och upplevt.
Lite längre fram på gatan hittade vi en vacker restaurang och cafe´ som visade sej heta Cafe´ Mozart (vad annars).
Jag skulle ju äta apfelstrudel men det var som jag misstänkte, hasselnötter i den. Men den trevliga servitrisen bad mej komma med till en glasmonter för att välja ut en annan bakelse och där fanns att välja på vill jag påstå. Men jag tog en bit Sachertårta, en till typisk bakelse för Österrike.
Det roliga var att tidningen jag köpt för att läsa på tåget ner till H:fors hade recept på apfelstrudel så jag tänker göra den till påsken och byta ut nötterna mot mandel.
Här träffade vi på amerikanska äldre herremän som påstod för servitrisen att de minsann hade större tranbär i Amerika och de vill veta vad vi tyckte om att Putin vill ha Finland. Men jag sa att vi i vår tur verkligen inte vill ha Putin! Riktig trevliga män och det var "nice talking to you" och artighetsfraser före vi gick därifrån.

 

 

 

 

Hemma igen

Vi kom hem igen i dag.
Hem efter en resa jag ännu inte hunnit smälta intrycken från. En resa med en natur man knappt kan fatta när man sitter hemma och trycker. Att världen kan vara så underbart vacker.
Just nu som bonus efter resan sitter jag med en ordentlig svindel eftersom jag har problem med öronkristallerna. Gårdagens första flygtur var rätt turbulent med kastvindar och dagens propellerfärd var inte heller den smidigaste vid landningen och sånt tycker varken mitt svaga huvud eller kristallerna om.
Så i kväll ska jag landa ordentligt, få kristallerna på plats och samla tankar och intryck så återkommer jag i morgon och troligtvis flera dagar framöver med mera om vår resa. Bl. a har jag lärt mej att Salzburg skrivs utan t, nåt jag aldrig tänkt på.
Häng med om du vill och kan.

Packat

Det mesta börjar vara klart i kappsäcken, utom tandborsten då.
Resfebern börjar infinna sej så småningom, det har tagit sin tid att fatta att vi snart är på väg.
Lilla Zeb ligger och trycker mellan kuddarna medan packningen pågår och ibland lägger han sej på klädhoparna för att markera sitt ogillande. Han har ju sett reseväskorna tidigare och känner på sej att nåt är i görningen. Annars går han som en svans efter mej allt för att få uppmärksamhet.
Tur att nån stannar hemma så han får ha sina dagsrutiner.
Paus blir det på bloggen i några dagar men hoppas ha så mycket mera att skriva om sen när vi är tillbaka. Ha det så bra så länge ute i stugorna.

En endaste dag

Eftersom det är pinande kallt väder trots att solen skiner från en klarblå himmel måste jag söka efter en vårig fjolårsbild. Längtar efter att få börja plantera i krukor.
En endaste dag kvar att arbeta och sen bär det i väg.
När vi på julaftons förmiddag beställde den här resan åt oss i julgåva var det en evighet till april, så långt fram i tiden att det var svårt att greppa det hela.
Nu har vi april och jag borde börja se över packningen. Det är lite svårt med det här vädret för ena dagen lovas det sol för att i nästa innehålla regnskurar. För min del får det regna småspik om det nu skulle vara nödvändigt, jag vill bara komma i väg, upptäcka och uppleva.
Gubben har kollat runt och verkar ha det mesta på klart. Själv funderar jag mest på när det är mest lämpligt att fila och lacka naglarna. Känns som om det är en bra fördelning.
Nå jag har ju också mina önskemål med resan, hitta nån mysig restaurang står högt på listan sen en fin uteservering där det serveras kaffe med vispad grädde och apfelstrudel (österrikiskt bakverk). Så ska jag på jakt efter en Mozartbyst att packa ner i reseväskan. Få se hur det lyckas.

Avslutat projekt

I går avslutade jag virkprojektet man tager vad man haver garn.
Dels höll garnnystanen på att ta slut och dels för att det hela höll på att bli tungt och bångstyrigt.
Men det blev en färggrann pläd i alla fall. Som allt annat nu för tiden fick den sin plats i växthuset.

Nu är det ju verkligen inte bara Montazami som har tofsar, nej då för det har minsann jag också.
Av de små nystanen som blev över fixade jag till små tofsar som jag knöt fast i hörnen.