En lördag

Spunk med datorn i dag så jag tar till lite nödhjälp.
Dagen började med världens huvudvärk och det sitter verkligen dåligt en ledig dag. Men burana och massage lindrade ändå rätt snabbt. Har hela rygg och axelpartiet i olag och har tid till en riktig massör på onsdag.
Trots det dystra och småregniga väder dagen bjudit på har jag spenderat ganska mycket tid utomhus. Zeb och jag hämtade material från skogen och jag har gjort småpynt vid trappan. Krattat bort det absolut sista av löven och ställde sedan undan krattorna för nu blir det helt enkelt inte mer.
Småfåglarna ska så småningom ha hjälp med mat så jag har gjort godis åt dem att mumsa på kalla vinterdagar.
Men bilder från dagen finns fortfarande i kameran och jag får lov att återkomma med dem en annan dag.
Vi har förbokat platser till bion ikväll. Bond är ett måste och ska helst ses på vita duken.

Nånting att minnas

Ja huhhu vilken upplevelse det blev igår igen.
Folk hade lärt sej från förra gången som var för 4 år sen att det gäller att vara ute i god tid. Men vi fick bra platser och allt var till belåtenhet.
Det blev mycket låtar av B. J:son Lindh som hade samarbetat med Janne i massor av år och som gick bort i cancer 2013. Janne berättade en hel del om honom och det märktes att de varit vänner länge. Så var det Gärdestad och Presleylåtar och psalmen Det är en ros utsprungen. Wargh spelade Bach och en improvisation som Janne döpt till Late after eight. Kvällen avslutades med Taubes Så skimrande var aldrig havet.
Ibland satt jag bara med slutna ögon och lät musiken och tonerna ta sej genom kroppen i en skymmningsbelyst kyrka. Så mäktigt och rogivande på samma gång. Hela konserten är svår att beskriva för den kan bara upplevas. Ingen kan vara så samspelta som Schaffer och Wargh och hur fint deras instrument sen gifter sej med varann.
Jag hade Jannes bok med som jag köpte för några år sen och ville få den signerad och det var inga problem. Inte heller att bli fotad med honom. En alltigenom trevlig prick som jag senare kollade in att ha fyllt 70 här i höst.

Ja det är ju så att man har så roligt som man gör det.

Här får ni en favorit i repris. Janne Schaffer Brusa högre lilla å.

På konsert

Vi har förlovningsdag, den 27:e i ordningen.
Firar med pizza och glass här hemma och fortsätter lite senare på Schaffer och Warghs konsert.
Just nu blir det inte mycket bättre än såhär.

En svacka

Ursäkta nu för alla doggybilder men det är sånt som finns i kameran och mörkret som kommer så hastigt gör att själva fotandet blir en pärs.
Så. Har en svacka känner jag, kanske bara för i dag men ändå. Sa åt gubben vid kvällsmaten att jag precis tycker att mörkret tynger mej hårt i kväll. Eller sa jag, så är det jordens dragningskraft. Gubben hade just läst högt för mej att bakdelen efter 30 dras mer och mer mot jorden men att det nog går att träna bort. Jo jag tackar jag! Sen visade han övningen och jag tänkte dra av i ett hysteriskt flabb. Ja ser ni allt kan man glädjas över.
Nå det som nu är värst är ryggen eller mer exakt mellan vingarna. Känns som allt är låst och jag har nu försökt rulla mej över både brödkavel och boll vilket resulterade i att jag knappt fick av mej tröjan när jag skulle in i duschen. Det lutar åt ett Sirdalud piller vid sängdags. Ska först bara klura ut om jag tar det starkare eller svagare, beror helt på hur groggy jag har lust att bli ett onsdagskväll mitt i veckan. I morgon är en annan dag. En helt annan dag.

Skolkar

I kväll skolkar jag från skolan.
Eller egentligen är det ju frivilligt vardagskvällar bara man får ihop till de 58 gångerna under 2,5 år.
Det är bra med lista över de Artist Talkarna som besöker skolan så får man glutta lite på nätet före och denna tisdag tror jag inte jag fått ut så värst mycket ifrån.
Så Zeb och jag drog till skogs det fortaste vi kunde när det ännu var någotsånär ljust ute. Spanade in eventuella grankandidater och tanken for genom skallen att jag kunde plocka hem lite material till en dörrkrans, det är så trist och tråkigt vid ytterdörren nu. Men men, dit lämnade allt i skogen ännu. Vi är ju dit allt som oftast så en vacker dag får jag med mej nåt.
I ugnen står en plåt med bröd och Cohen sjunger om Chelsea Hotel och om det korta förhållandet med Janis Joplin.
Snart slänger jag mej i soffan för att se på Ängelby som jag bandade i går. Den mest skumma serie efter Jordskott jag sett. Men efter att ha sett ett par avsnitt går det bara inte att sluta. Tre program på tv har jag nu som jag följer, Ängelby, Modus och Så mycket bättre. Resten kan jag gott avvara och göra nånting mer vettigt av min fritid. Som att hänga här haha!
Nu sprider sej bröddoft i huset och jag måste sluta här.

Brasmys

Det är som måndagar är mest.
Lite tröttsamma och tråkiga. Så vi tänder en brasa och myser en stund. Glömmer vi är trötta och dåsiga och bara känner lugnet. Vi är nästan där nu, när det är mörkt då vi far om mornarna och mörkt när vi kommer hem. Då gäller det att ta fram det ljusa inom sej för att inte drunkna i allt det mörka.
En förtrolig stund med Zebs tass på min arm, en uppfriskande promenad, Sven-Bertils tolkning av Miriams Serendipity på reapet så mjukt och skönt. Det är sånt som ska ge mej förnyade krafter för morgondagen. En måndagskväll när vi bara är.

Vandringen fortsätter

Ja detta var endast en liten bråkdel av allt som fanns att se och läsa längs med rutten. Förstås finns inte mamma och jag kvar där så lite tråkigare blir det men det hjälps inte.
De som har gjort allt detta lyfter jag verkligen hatten för.

Och i dag har vi söndag, november och sol. Efter att vi igår flängde runt i bygden med vandring först och sen ljuständning vid gravgården, besök hos farmor och kyrkan sen på kvällen så känns det bra med hemmadag. Dessutom befann jag mej i "atelje´n till midnatt bland penslar och tuber.
För att riktigt lyxa till söndagen slängde jag ihop en liten bulladeg så nu har jag just tryckt in ett par bullar och ett stort saftglas. Det är så väldans länge sen det vankats hemmagjorda bullar i detta hus. Synd att storebror hade bråttom med att hjälpa vänner att riva i ett hus så han hann inte få. I nödfall får jag slänga ett par åt honom i postlådan i morgon.
Nu står jag inför dilemmat att välja bland två saker. Vila med Ernst eller göra en abstrakt målning.
Kan hända det blir det första alternativet. Den som nu tror att jag har en livs levande Ernst i min säng tror helt fel, endast hans nyaste bok på mitt nattduksbord. Inte alls dåligt det heller om ni frågar mej.