Utfärds lördag

Städivern fick mej upp ganska tidigt i morse och det tog inte länge förrän allt var fixat.
Gubben tyckte då att vi kunde ta en utfärdsdag och varför inte tänkte jag.
Det bar av till Kärkkäinen i Ylivieska och det måste vara flera år sen jag varit dit. Åtminstone har det ändrats i affären och längs vägarna sen sist.
Där fick jag lösa tyglar och fick fritt ströva omkring bland pyttsor och prylar.
Jag upplevde att det fanns så mycket fint. Dessutom hade de "sikapäivät" och det var ju svinbra för min del. Till exempel denna trådkorg i koppar gav jag 5.90 för, halva priset förstår ni. Hur bra!
För den pysseltokiga är det ett paradis, du hittar vad som helst egentligen.
Jag behöver inte pyssla så mycket men lite pennor, tråd, julkuvert, canvasduk och dubbelsidig tejp fick jag med mej. Dubbelsidig tejp fick jag förstå att man inte lever utan när det kommer till skönheter och hängningar. Nu har jag 10 meter.
Jonej så ni förstår det var mest krafs som föll i köpkorgen. Förstås det vanliga också som godis, tvättpulver och duschtvål. Och en ny leksaksgris åt Zeb, ni må tro han var lycklig när vi kom hem. En ny leksak slår mycket högre än att matte och husse kommer. Men så fick jag äta buffe´ på ravintola Citrus och det satt fint. Som vanligt var jag hungrig redan i bilen och jag gjorde klart för gubben att det första han hamnar att göra när vi kommer fram är att mata mej.
Så att en sån dag. Nya höstlänkskor köpte jag vid Prisma i Kokkola när vi kom tillbaka så dem borde jag få invigda än i kväll. Om jag nu orkar. Patrik har redan förbarmat sej över Zeb i dag och tagit honom på tur till skogen, Vilket ger mej friheten att välja soffan om jag vill. Hmm...

Suckar

Suckar djupt av förnöjsamhet.
Det är fredag kväll och jag har levt en av de intensivaste veckor på väldigt länge. För en hemmakatt som mej känns stressen påtaglig fast allt jag upplever är så roligt. När jag inte hinner med hemmet, familjen och lämnar Zeb i lina allt för ofta då mår jag inte bra.
Men när vi kom från arbetet i dag kände jag hur allt rann av mej och all tid i världen fanns. Kurade ihop mej med Zeb i sängen och trots att jag visste att hans päls var sandig struntade jag i det, en mycket världslig sak som går att fixa sen. För jag visste att han behövde närhet och en matte som har tid och inte bara rusar vidare. Och gubben och jag kunde sitta en lång stund efter maten och prata om allt och ingenting. Lyssna på lite musik. Bara vara.
Och det finns hur mycket som helst att reda upp i hemmet. Dammet yr och hundhår virvlar runt fötterna och det är sällan jag känner en sån glädje över att städa, skura och plocka saker på plats som i kväll. Men vi ska tro det finns en morgondag också då jag kan fortsätta så att jag så småningom får släppa allt och bara njuta.
Fredag kväll, du är så väntad.

Men det e ju lyysande!

Så lär självaste Torgny Lindgren ha sagt när Lisbeth Zittra fick uppmaningen av Håkan Dahlstrand att fråga om han kunde få lov att kalla sin blivande grupp för för Merabs skönheter efter Torgnys bok Merabs skönhet.
Det och mycket annat fick vi ta del av i vår ordförandes välkomsttal på vernissagen i går. Dessutom klämde vi i med vår kampsång "Ko över Sarek" sist övad på nån gång i somras, men man får inte vara blyg utan bjuda friskt.

Publiktillströmningen var över förväntan. Ett sextiotal namn fanns i gästboken vid kvällens slut.
Det var blommor och lovord i strid ström.

Åh! Självaste Merabsmodern och syster spred glans i salen.

Härliga Stina spirulina! Tidsoptimist och optimist överlag arbetade på för full med sina textialier ännu när gästerna anlänt. Lägg märke till godisbyxorna.

I spänd förväntan. "Månne den hänger rakt?"

På tal om att hänga så hänger jag inte ut så mycket folk här på sidan. Men här står jag med min härliga skolkompis från konstskolan.

Men alltså på allvar. Det var en underbar kväll med spänd förväntan och kittlingar i magen där strax innan de första gästerna anlände. Herregud vi hade ju ingen aning om det skulle komma fem eller femton. Så började folk droppa in och vi försökte hälsa på alla men till sist blev det lite snurrigt och man visste inte vem man sist och slutligen hälsat på.Somt skakade visst frenetiskt hand med nån stackare som var på genomresa i galleriet vidare till ett sammanträdesrum lite längre in i huset. Haha, vilket flabb vi fick oss när det uppdagades efteråt. Men det var inga blyga gäster utan de kom fram och tog reda på vad de behövde.
Och jag pratade med så många, folk kom fram och berättade vilken målning som var deras favorit och idel positiv respons. Folk som jag gått målarkurs tillsammans med för ca tio år sen och som jag hade vaga minnen av.
Överlag tror jag och har hört nu efteråt att folk gick hem med positiva vibbar från kvällen och de som var på plats fick uppfattningen om att vi har väldigt roligt inom gruppen.
När alla gått gick vi och hämtade mat för att sätta oss i ett rum med bara levande ljus som ljuskälla, för att stilla hungern, smälta och sammanfatta kvällen.
Skön är känslan av att vi nu har detta årslånga projekt så här långt. Nu får verken hänga där de hänger månaden ut och vi Meraber kan pusta ut en stund tills nya galenskaper tar form.
En förslag slängdes ut under vår måltid i går att vi skulle fb strejka en månad. ALDRIG I LIVET! kom det ganska unisont. Vi skulle aldrig kunna hållas oss borta mer än ett par dagar från våra frållerier.

Nu är det dags

Finhalsbandet är på och snart bär det av.
Förhoppningsvis sista gången till Nykarleby den här veckan.
Struntar i allt konstigt som stått på tidningen i dag. Folk som känner mej vet att jag haft ett liv före Merabs som betytt allt och de som inte vet får undra. Hej hopp! Kanske vi ses där?

Stressömtålig

Jag har väldigt svårt att hantera stress.
Mår som bäst när jag har så lite program som möjligt.
I helgen när skola gick av stapeln hade vi filmteori, vilket inte överhuvudtaget inte intresserar mej. Hela fredagskvällen satt vi och såg filmklipp och hur de kommit till och blivit klippta i precis rätt ögonblick. De absolut största filmmakarna förklarade och förklarade lite till. Dessutom på engelska och utan svensk text. Ögon och öron blödde och träsmak i röven var ett faktum.
Lördagen fortsatte med att vi skulle skriva och beskriva karaktärer,lära oss vem som är protagonisten och vem som är antagonisten.Veta när olika svängningar kommer i en film och var klimax finns. På en halvtimme sent på eftermiddagen, kring fyra ungefär skulle vi tänka ut en egen film med våra tidigare påkomna karaktärer. Så skulle vi skriva ner en "pitch", alltså en kort sammanfattning av hela filmen på en A4. Där och då kraschade mitt hjärnkontor fullständigt och jag hann få till några meningar före det sa stopp. Till råga på allt skulle vi stå inför klassen och berätta om vår film och den trotsiga forna eleven vaknade till liv i mej så när det blev min tur vägrade  jag helt enkelt, sa att jag inget har att komma med.
I mina och många andras ögon var denna helg ett bottennapp. Alltför mycket teoretiskt och väldigt svår. Dessutom blir nästa skolhelg en fortsättning på denna, garanterat snäppet värre och dessutom har vi hemläxa över valfri film. jag vet vilken film jag kommer att välja men skuffar det än så länge under mattan.

I allt detta har det varit mycket med utställningen att tänka på och utan att man menar det så snurrar det i skallen hela tiden. Saker man inte får glömma, gör ändringar i målningar in i det sista. Sover dåligt och ska svintidigt upp på mornarna. Ligger på övervarv hela tiden.
Känner att det börjar säga till nu. Efter morgondagen kommer jag att falla ner som en blöt disktrasa.
Men så har det varit fruktansvärt roliga dagar nu också.
I dag fortsatte vi med en pressinfo i gallerian och sista putsningen. Ändå så super roligt att få göra denna tillsammansgrej med underbara människor som jag lärt känna under två års tid. Stina och Solvej som jag inte visste vem som var vem i början, så visade det sej att de var syskon. De var de svåraste. En ära att få vara i samma grupp som Esse Håkan, en naturbegåvning av sällan skådat slag.
Purmo Håkan som jag visste vem var genom hans fru och sist men inte minst Carita som jag kommit i kontakt med genom åren i MI. Det gläder en icke pancho att få känna tillhörighet i detta sällskap.
Och nu hänger vi i Rådhusgalleriet. Det ni.

Nu va det hängt.

Det blev bara en halv arbetsdag denna måndag för att jag skulle hinna packa bilen full med konst och joina de andra Merabarna.
Det var ett glatt gäng som mötte upp utanför Rådhusgalleriets dörr och började lassa in konst i alla dess former och stegar för att ta sej till högre höjder.
Fina Solvej kokade oss kaffe och hade dagen till ära bakat dadelkaka som vi försåg oss av. Det tog oss modiga fyra timmar men ta mej tusan om det inte gick riktigt smidigt ändå. Tror det rör sej om uppemot 90 verk ska ni veta!
Jag kom på i går att det borde göras en infotavla om detta galna gäng och det beskrivs bäst i bildform, denna står bredvid gästboken i hallen där vi hoppas många namn ska präntas.

Bilder

Dagens utfärd i bilder. Signegården i Lappfors och sen till Kiisk och Bockabron.