I sällskap av dammvippa

Håhhåjaja...
Det var en riktig käftsmäll man vaknade upp till i morse.
Trump är i ledning! Det var det första jag hörde av gubben när jag slog upp gluggarna. Han hade då börjat följa med valvakan på tv och jag korsjämrade mej i sängen. Fick riktigt ont i magen och kunde inte få ner min morgongröt utan halva tallriken åkte i slasken.
Och nu sitter vi här med en osäker världsbild framför oss. Vart är vi på väg? Hur drabbas vi? Hur tänkte dom?
I kväll hänger jag mej åt dammvippan och skurmedel så långt jag nu orkar. Men en liten putsning blir det i alla fall. Och den första juliga saken har hittat hit. En liten vit gran som är så nätt och diskret. Som vid varje år får jag börja försiktigt så inte lilla hjärtat hoppar ur bröstet på gubben. Han är så känslig vad det kommer till julen och vilken tid man startar upp det hela.

Kyla

Känns som om kylan nu intagit hela mej.
Först och främst är det så dårans kallt ute med en bitande vind som söker sej in överallt. Sen har det varit svårt att få värme till mitt lilla hörn av fabriken och med det stillasittande arbete jag har dessa dagar är det minst sagt hälsovådligt. Så har man varit kall i hela kroppen och kommer hem till en småkall stuga där ingen vistats under dagen då är det svårt att få nån värme i sin lekamen mera den dagen. Tur är att man har spis att elda i och en fyrbent värmekamin. Dessutom har jag fått färdigt min tröja som jag stickat två gånger och nu har den en sån form att jag kan gå omkring med den hemma åtminstone. Som den såg ut tidigare hade jag knappt tagit den till skogen ens. Fast den nu är lika lång som bred så värmer den och då anser jag att den gör sin sak.
Hela den här kylgrejen har gjort att jag på nåt vis stelnat i mitt skal och kan inte ta mej för nånting i kväll. Men det är måndag så jag tror det får vara förlåtligt. I morgon blir det desto mera spring när jag har både frissatid och skola. Om jag nu inte frusit fast före det.

Söndag

Solen har nu sjunkit ner bakom träden efter en alldeles strålande vacker dag.
Hundpromenaden på förmiddagen var i det kallaste laget men samtidigt njöt vi av terrängen som glittrade i solen.

De få gånger jag har rosor hemma gäller det att ta tillvara dem så länge det går.
Dessa köpte jag för över en vecka sen och de torkade så fint i vasen efter några dagar. Egentligen tycker jag de blev vackrare för var dag som gick då färgen blev intensivare.
Så i dag klippte jag av dem och satte dem i "ljuskopparna" i mitt hemmagjorda betonghjärta, och fortsätter att njuta av dem.

Pojkarna har varit hemma på mat och det har badats bastu och setts på fotboll.
Nu har de åkt hem till sina lägenheter och jag funderar på att besöka farmor. Det hade jag tänkt göra också i går men bekvämligheten tog överhand. Det är så lätt hänt att det går så, samtidigt som man vet att ett besök för henne verkligen gör skillnad. Så ja, jag åker dit nu.

Alla helgons dag

Inte heller den dagen är sej lik längre.
En röd dag med alla möjliga butiker öppet. Jag föll för frestelsen när jag såg en möbelaffär annonserade om billiga mattor. Visste att lillebror var i behov av matta och själv ville jag ha en nu till vintern. Nån fluffig sort.
Så vi hoppade i bilen gubben och jag och inhandlade två stycken mattor på alla helgons dag. Det har nog inte hänt tidigare.
Så på eftermiddagen hälsade vi på båda sönerna. Först lämnade vi av mattan hos lillebror som var riktigt nöjd med vårt kap. Den fick han som en tidig julklapp. Så gick vi alla över till storebror som kokade kaffe. Goda wienerbröd hade jag med dagen till ära. Det blev en fin eftermiddag.
Efteråt åkte vi till gravgården och tände ljus. Kallt om fingrarna men en stilla frid infann sej.
I kväll tänder vi ljus här hemma, eldar i spisen, tittar på Lars Winnerbäck i tv och brölar med i alla låtarna (bandat program).

Aldrig ensam

Med en hund i huset är du aldrig ensam.
När jag kom hem från arbetet i dag läste vi inredningstidningar tillsammans och nästan åt choklad tillsammans. Nå jag åt och Zeb dreglade. Sen sov vi tillsammans i soffan, han hopkurad i ena änden och jag ihopknycklad i andra.
Så mysigt att ha en gosig hund som söker närhet mest hela tiden. Nu när det blir kallt är han en skön värmekälla att värma sej mot och om mornarna när väckarklockan ringer sträcker jag ner en hand från sängen och får en varm nos i min hand.
Något kommer fattas mej den dag han inte finns där.

Trötter

I dag är en riktig trötterdag.
Gick bra allt tills jag kom hem men så kändes det plötsligt som om jag gick omkring med en stor sandsäck på ryggen. Efter maten la jag eld i spisen och satte mej i soffan med block och penna. Kan nämligen inte bara rulla tummarna. Och när man väl påbörjar något är det svårt att sluta förrän man känner det är klart eller pappret är fyllt. Fastän det bara är nån form av mönster ser jag dessutom nu att jag fotat det upp och ner, håhåjjaja...
Till den jurybedömda årsutställningen fick jag ingenting med, men visste det nästan före. Ändå är det lite roligt att försöka. Men jag var i gott sällskap, av 127 inlämnade verk blev 43 utvalda.
Drar upp snoro och går vidare helt enkelt.

Lagom

Halvfati småfeit och lagom nöjd.

Voj jestas vad det har jamsats om skattelistorna i radion de senaste dagarna. Hur folk är intresserade och framförallt avundsjuka på dessa personer.
Här ser ni en som är nöjd med det lilla. Att bara få komma hem efter arbetet, pussa på gubbe och hund. Få lite mat och frisk luft. Dona en stund i min målarlya. Och sova, oh my vad det är skönt att sova! Vad mer kan en kvinna begära? Skulle jag vara lyckligare om jag hade mera pengar och mindre fläsk kring låren? Skulle inte tro det.