Ny dag och nya upplevelser

Vi gjorde en Kokkola idag.
Vinglade i lite affärer och sen tog vi oss ut till Havsparken invid bostadsmässområdet.

En vacker dag hade det säkert varit skönt att strosa omkring. Just när vi var där var det mulet och småblåsigt.

Burger village hade öppning och vi var nyfikna på hur konceptet såg ut.

Dessutom har de utemöbler från Varax, från serien Tuuli.

Inte illa alls.

Jag har hunnit tvätta några fönster här hemma. Zeb åkte i duschen och fick sej en omgång av bara farten. Nu är han så ren och fluffig i pälsen. Och vi var och hälsa på grannens får. Har tänkt att de ska bli kompis med Zeb och det går sakta framåt. I dag blev det till och med lite pussar.

Och det blev Bruschetta för två. Bättre än inget alls.

Zebs födelsedag

För 11 år sen föddes en liten söt hundvalp långt nere i Liljendal.
Det var flera valpar i kullen, 4 eller fem och alla blev bortlovade utom en som döptes till Oscar. Oscar var en trotsig liten hund redan från början och höll sej mest för sej själv. "Vill ni nåt får ni komma hit " kunde varit hans motto.
Planer fanns på att han eventuellt skulle flytta till England om ingen ville ha honom här i landet. Jag hade lagt ut lite hakar till denna kennel att vi eventuellt skulle vara intresserade fast ingen i familjen visste vad jag höll på med. Och kanske inte så snabbt som det ändå blev.
Fick ett e post meddelande att nu finns en liten Oscar som inte hittat nåt hem ännu. Då fick jag bekänna färg här hemma om att jag haft kontakt med en kennel och nu fanns en liten valp redo för oss. Vi var definitivt inte redo.
Men jag bad om att få lite bilder och det kom en bild på ett sött litet knyte med prästkrage bakom örat. Den bilden gjorde att den hårdaste motståndaren började mjukna i kanterna och snart stod han och byggde till en tvårums hundkoja med isolering och avtagbart tak.
Nån ekonomi för hundköp fanns inte och jag sålde allt som tänkas kunde på loppis och fick ihop en rätt hyfsad summa. Vi fick ge valpen ett eget namn som han skulle kallas vid redan hos uppfödaren och jag sökte febrilt och svängde olika namn på tungan. Till sist var vi alla överens om att det självklart var en liten Zeb. Ett tufft namn åt en tuff valp.
Dagen kom när vi skulle köra ner hela familjen och hämta hem vår hund. Med en mängd fjärilar i magen åkte vi iväg på vinst och förlust för vi visste inte om vi skulle klara honom med våra allergier.
Det var nästan ofattbart att få hålla honom i famnen och det gick inte att förstå vidden av vårt beslut före alla papper var påskrivna, Zeb hade fått sina små klor klippta och vi kunde starta färden hemåt.
Ingen sa något på en lång stund i bilen. Zeb var ynklig och rädd och kröp upp i armhålan på storebror i baksätet. Han hade skilts från sin mamma sju veckor gammal och hade lång väg att åka.
Själv satt jag på helspänn och bara väntade på den första nysningen från vår astmatiske lillebror. Kände efter själv om det kliade i näsan eller kittlade i halsen. Ingenting.
Det har varit blod svett och tårar men en enorm glädje och tacksamhet som ändå genomsyrat våra år tillsammans. Zeb med sin epilepsi sen två års ålder och nu slitna höftkulor, slitna leder och förkalkningar mellan ryggkotorna har gjort att vi vet att det inte går hur länge som helst. För någon vecka sen var jag färdig att ge upp vår älskade hund. Tyckte bara att det inte fanns nåt annat alternativ och stirrade mej blind på det tills goda vänner fick mej att se ur en annan vinkel och med andra ögon. Han har inte ont och han älskar livet.
Så därför är jag så otroligt tacksam över att han får uppleva sin elfte födelsedag. Att jag fått krama om honom extra mycket och ge honom godsaker dagen till ära. Själv tar han uppståndelsen med ro. Han är nöjd med att få känna tillhörighet med oss och bli kliad bakom öronen.
Kram på födelsedagen Zeb. Matte älskar dej <3

Så himla duktig

Jag är som allra duktigast där efter första kaffepausen på arbetet.
Då har jag hunnit vakna till ordentligt och tankarna klarnar och går på högvarv. Det är då det händer allra mest. Då ska jag skurar golvet när jag kommer hem, baka en rabarberkaka. Planera in gäster till lördagskvällen och det ska bjudas på bruchetta och gud vet allt. Jag är så himla duktig just de timmarna.
På eftermiddagen känner jag hur entusiasmen dalar så sakta och jag känner att jag verkligen inte behöver göra allt. Kanske baka den där kakan, skurandet kan jag lämna till helgen.
De sista två timmarna längtar jag bara efter att få lägga mej ner och sova. Jag är så trött så trött i mina krumma ben och fötterna känns som stora tunga elefantöron som jag just och just få släpat med mej.
Kommer hem, matar Zeb och hasar mej till soffan. Zeb buffar mej i armen och har energi som går över mitt förstånd. Viskar åt honom att mamma är så trött så trött, ska bara vila lite. Så han lägger sej snällt på golvet och låter mej vara.
Jag sover över en timme dreglandes på kudden. Vaknar till och faller i sömn om och om igen. Till sist får jag göra en kraftansträngning och kommer i uppsittande ställning. Totalt förvirrad och borta.
Alltså, det känns inte klokt.
Golvet är oskurat, kakan obakad och tanken på gäster fjärran. Men jag är vaken nu och ska ta en kvällspromenad. Efter en regnig dag har vi ett vackert kvällsljus som jag ska ta vara på.

Städat efter blåsten

I går kväll hade jag min finfina vän här. Vi satt i växthuset och myste med glass, jordgubbar och choklad så länge solen var framme. Sen var det bara att söka sej in och krypa upp i varsit soffhörn. Det är verkligen svinkallt nu om inte solen visar sej. Känns som vi befinner oss från en ytterlighet till en annan.
I kväll har jag rensat gräsmattan från nerblåsta kvistar. Fyra skottkärror blev det allt som allt. Med pilträd blir man aldrig sysslolös. Storebror kom hem och jag släppte allt för händerna för att kunna sitta och fundera med honom i lugn och ro. Glad att de söker sej hemma mellan varven och man får en inblick i vad som är på gång.
Och onsdagen är redan förbi. Det går fort när man har roligt eller hur det nu var.

Honungsgul

Detta är textilierna som kom med hem från Umeås HM Home.
Jag har totalt fallit för färgen honungsgul, bara ordet gör mej glad. Honungsgul. Inte solgul, inte senapsgul utan honungsgul.
Första gången jag hörde ordet (kan inte skriva det en gång till ;)) var i billgrenwood podden. De inspirerar mej till tusan och jag visste genast vilken nyans av gult de menade.
Hade inte tänkt ta hem mer än kuddfodralen men kunde inte slita mej från pläden som är en alldeles underbart mjuk historia. Och när jag tänker efter tror jag inte man kan ha för många plädar, eller kuddar heller för den delen.

Och idag ligger träden bokstavligen  längs marken av blåsten.
I förra somras fick vi ta ner en stamsyre´n som hackspetten nästan ätit upp. I dag när vi kom hem låg den andra nästan däckad i gräsmattan. Den har också varit hackad längst ner på stammen och gav vika av trycket. Så från att ha haft en "sänka" i mattan har vi nu två. Men det är inget att sörja, de har aldrig varit till nån större glädje och långt ifrån fina.
Eventuellt hittar vi nåt att fylla hålen med.

Livet är en fest

Det kan inte bli så mycket mer festligheter på en helg.
Gårdagen började med våra vänners dotters studentkaffe. Där hade vi en trevlig stund kring kaffebordet med pratglada gäster.
Hem och svida om till mera komfort klädsel och så styra kosan mot Härfågelnästet. Merabs skönheter hade träff och då vet man garanterat att alla hämningar släpper.

Torgny Lindgren dinglade i ett dött äppelträd. Han som är roten (till det onda) tänkte jag skriva men gjorde det inte.

Härfågelinnan hade gjort delikat mat åt hela gänget (12 st.) och vi njöt så det nästan fick tyst på oss.
Det sjöngs och deklamerades och otroliga historier om bälgtrampare , avsvimmade grävlingar och barböser  berättades.
 Härfågeln styrde med van hand Zetorn som drog häckkärra med ett kultapar runt, runt, medan krankarna kalasade på oss andra.
Tänk så fantastiskt roligt man kan ha i vänners goda lag.

I dag fortsatte festligheterna med ett 30 års kalas och två andra föddlare. Som tur var hade kalasen buntats ihop på ett och samma ställe till ett och samma kalas.

Vilken tur att vardagen kommer emot och man får vila upp på arbetet.

Med båt till Umeå

Vi tog ledigt i går och for med båten över till Umeå.
Vi har bröllopsdag i dag, den 28:de i ordningen så vi tyckte att en ledig dag kunde vi lägga på det.
Jag är skiträdd för blåst och öppet vatten men det var lugna puckar båda vägarna så inga större problem var det. Vi kunde till och med sitta små stunder ute på däck och njuta.

Umeå är en fantastisk vacker stad att besöka sommartid. Nu hade vi inte många timmar på oss, annars hade jag velat gå mera parkpromenader där. Så otroligt vänlig och härlig kundservice att man själv blir alldeles öppen och spontan.

Ett besök i Kulturbageriet hör till. En öl på en uteservering och en gelato på torget innan bussen tog oss tillbaka till båten.

Gubben gick en guidad tur på Gitarr museet medan jag fyllde en väska med härliga textilier. Väskan fick jag köpa på HM Home för 2 kronor och bara den tyckte jag var fasligt snygg.

På hemvägen njöt vi av läckerheterna på skärgårdsbordet. Båda vägarna uppträdde Dennis Rönngård i baren så det var toppen underhållning.
En fantastisk dag på tumis blev det.