My dearest friends at the moment

Första arbetsdagen på de framförliggande oxveckorna överstökad och jag klarade den trots ihållande ryggvärk. Mycket tack vare mötet med chefen som jag hade i 2,5 timmar. Satt och försökte komma på möjligheter att förbättra min arbetsplats. Lämpligt nog sa han att vi ska göra det så lätt som möjligt för han vet att det inte är nån lätt arbetsuppgift och ingen ska behöva bli sjuk i rygg och axlar. Jo ja tackar jag! lite sent att tänka på det nu när jag äter tabletter så det står ut genom öronen. Men han gör nog sitt bästa chefen och är ganska lätt att tas med. Bara en vanlig Lappforsbo.

En konstig tystnad råder i huset.
Ingen gitarr ljuder i huset.
Bara en dator surrar för tillfället.
Inga skratt och retande kommentarer.
Kylskåpsdörren vilar.
Duschen vilar...
Gäller att vänja sej igen.

Ute är det bäsa tänkbara sparkföre. Zeb och jag susade fram i rekordfart och vinden ven runt öronen, tänkte inte hinna stanna för skitpaus ens. Härligt,härligt bara det inte nu blir varmare än så här och snön börjar smälta. Så ut nu alla och njut av det fina föret.

Blir inga stordåd mera här ikväll. Ska värma en välgörande tekopp och se om det kommer nåt sevärt i televisionen. Annars får jag lyssna på Uffe Lundell. Har en underbar skiva med honom som jag återkommer till då och då. Så mäktig musik att håret reser sej på armarna.

Soft söndag

Som ni ser så njuter de flesta av denna dag. Försökte oss på en promenad på förmiddagen men gav ganska fort upp. Igensnöade vägar och stora snödrivor så man knappt såg var vägen slutade och diket började.
Snön var vass som nålar i ansiktet när vinden tog fart. Endast den fyrbenta tyckte det var lika roligt som vanligt och gjorde glädjeskutt i snön. Han vet när vi alla är hemma från morgon att bara man tittar matte och husse djupt i ögonen och samtidigt ser lite sorgsen ut så veknar de ganska snart . Och vad gör man inte för sin mjuka lurviga vän!
Annars är det som alla andra söndagar här. Jag försöker samla de mina till gemensamma mat och kaffe stunder, ibland lyckas det bättre, ibland sämre. Idag tvingade jag lilla sonen att dricka kaffe med oss. Annars är det mest gitarrspelande som gäller för honom. Stora sonen har fotbollsträning mitt i maten så han värmer sin mat varje söndag. Men kvällskaffet före de styr mot Terjärv känns viktigt och det har pojkarna också tagit till sej, om inte annat så för mammas skull.
Nu är det skidtider i tv så gubben har tagit soffan i sin ägo. Jag måste ärligt säga att jag inte i misstag skulle sätta min tid på det, är inte det minsta intresserad.
Och ena sonen tittar på en fotbollsmatch och den andra spelar gitarr...
Alltså lämnar det mej vid datorn och hunden vid mina fötter. Jag har målat ett födelsedagskort och stickat lite idag också. Blir smått rastlös av dessa dagar och har mycket svårt att "bara vara".
Det onda  i ryggen vill inte ge med sej om än det känns bättre än igår. Att ha värk och smärta i ryggen är inget vidare i mitt arbete. Hoppas nu några Burana och en god natts sömn råder bot på det onda.

Bläddrade bland bloggar och hittade en som hade skrivit om hur hon inte besökt sin mormor sedan hon blivit så dement att hon fick läggas på ett boende. Hon kände att hon helt enkelt inte kunde se på hur hennes älskade mormor förändrats.
Förstår henne mycket bra. Det är ingen lätt sak att se hur en person förändras med sjukdomen. Jag har själv upplevt det med min mormor och måste ärligt säga att jag många gånger körde om Bädden när jag var till stan utan att besöka henne.Ändå var jag ofta där på besök men kunde ha varit mera men det var faktiskt jättesvårt. Att se hur mormor på nåt sätt blev mindre och mindre i sin säng för varje gång och hur otroligt lite tid personalen hade.
Att se en älskad mormor försvinna framför ögonen på mej var otroligt jobbigt. Minns en gång när jag besökt henne och mina pojkar varit med. Då var hon riktigt dålig och jag försökte hålla masken så länge vi var där men i trappan på väg ner så sjönk jag bara ihop och grät. Mina underbara pojkar la sina armar runt mej och sa att "det blir nog bra". Så satt vi en stund och  ingen kom just då och skulle det ha gjort det så hade jag inte brytt mej. Ibland tar sorgen överhand och det måste den få göra.
Det som känns bra nu efteråt är att jag själv vet att jag gjorde allt jag kunde för henne och att sista gången jag besökte henne fick sitta och hålla hennes hand och berätta om minnen från barndomen och säga hur mycket hon betytt för mej.

Nokia 6700 slide

Hello på er alla! I dag har det varit en slapp skön dag. Bra motvikt till gårdagens spring i affärer. Lite småplock och puts här och där. En tur med Zeb i det fria var jag men har troligtvis en inflammerad muskel i ryggen och den gjorde sej onödigt mycket påmind så det blev bara en kort en. Ska försöka igen i kväll. Har vetat av ryggen i flera dagar men idag verkar den haft sitt kulmen (hoppas jag). Nu är det Burana Ice power och kyld vetedyna som gäller.
Gossarna har haft sovdag, 13.30 och 14.00 kom de halvsovande tassande till köket. Men jag tyckte de kunde sova bäst de ville, det är ändå just slut med det roliga för dem och vardagen och skolan tar vid.
Lilla gossen har hjälpt sin stenåldersmamma med att ladda in musik och bilder mm idag. Han drog fram plastkort och sladdar och mitt i allt fanns allt jag kunde önska i min mobil. Jag fattade ingenting men det är inte heller så viktigt.

Försökte ta lite bilder med mobilen och jag är rätt nöjd med kvaliten. Inga höjdare men duger bra åt mej.

Har förstått senare att för att titta på Orions låt måste man ha Facebook och kunna logga in sej på sidan men de flesta av er har väl det. Det är säkert bara jag som envisas med att inte gå med. Men så är jag också lite tvärtemot alla andra och det står jag för!

Shopping i Vasa

I dag har vi haft en ledig dag och det blev en tur till Vasa. Brukar nästan alltid besöka staden före jul men tiden rann iväg den här julen och det blev aldrig av. Först var det tänkt att mamma och jag skulle tillbringa förmiddagen i Nykarleby men när gubben frivilligt anmälde sej som taxichaufför för familjen så måste man haka på.
Kände strax att det ska bli lite piff till hemmet nu när julen ska städas ut. Då är det roligt med nåt nytt. Behöver inte va stora och dyra grejer utan lite smått och gott.
Vid Hemtex hittade jag två sköna kuddar till soffan för reapris. Bara det gör vardagsrummet lite trevligare.

Vid Pentik skulle jag bara gå igenom butiken men fastnade för den söta hjärtformade glasskålen och tre doftande rostvålar. Jag tror det var färgerna som jag drogs till och nu pryder de upp toaletten. Där behövs också piffas och kännas trivsamt.
Indiska är en favoritbutik i Vasa som alltid besöks. Sällan handlar jag nåt där,inte riktigt min stil men i dag fanns det flera saker som jag skulle kunnat tänka mej. Det blev två små trähyllor som ska upp på köksväggen och där ska mina kok och bakböcker ligga. Synd att stänga inne böcker som är fina.
En ljuvlig klänning i vinrött såg jag också där och ännu harmar det lite att jag inte provade den. Den hade varit perfekt för sommarens fester. Hoppas jag hittar nåt annat lämpligt när det blir så dags. Jag är inte nån klänningsmänniska men den var så snygg där den hängde. Dessutom gick den över knäna och jag som har svår komplex för mina så hade den varit perfekt!
Sist men inte minst blev det ett telefonbyte. Min gamla har prövat mina svaga nerver så länge nu så jag kände det var dags. Ingen invecklad men jag gick tillbaka till trygga och beprövade Nokia. Rätt bra kamera var det i den och det är ju bra för bloggandet och ifall jag ser nåt fint i naturen som jag sen vill måla av.
Alltså en riktigt bra dag men nu är jag trött!

Narrow Path

http://www.facebook.com/home.php#!/video/video.php?v=1611428000528&oid=188178024525842&comments

Så har vi fått några timmar att gå med att försöka ladda ner Orions låt. Utan framgång får jag dock säga. Men klicka på adressen ovan så kommer ni till videon.
Har tillbringat eftermiddagen med systeryster och hennes familj och det var trevligt. Det blir allför sällan vi träffas, det är ju så långt mellan Esse och Purmo!
Väl hemma igen har jag så smått börjat städa ut julen. Det känns bra att få rensa och få bort lite av det röda.

Böcker i min hylla

Har alltid tyckt om att läsa. Oftast ligger det en bok på mitt nattygsbord och väntar på att bli läst. Har köpt rätt många böcker men sålt vidare de jag inte tyckt har haft det där lilla extra. Annars hade vårt hus svämmat över av böcker.

Dan Browns böcker om Robert Langdon hör till mina absoluta favoriter. Spännande,mycket historik och sträckläsning ifall tid fanns.

Katherine bromsade in och stod helt stilla mitt i tomrummet.
"Han har redan låst upp kapsel fem?"viskade hon i telefonen.
Vakten knappade frenetiskt på tangentbordet. " Ja,det verkar som om han gick in för... en och en halv minut sen."
Katherine frös till. Hon slutade andas. Plötsligt tycktes mörkret omkring henne vakna till liv.
Han är här inne.

Min morfar deltog i byaforskargruppen i Ytteresse och var med och skrev till den nya boken. Tyvärr hann han aldrig få se den färdigt tryckt men jag har boken och den är värdefull.
Morfar skrev bland annat om sin hemgård.

Här har varit både glädje och sorgedagar.Det har jag själv också upplevt. Men det tyngsta, som drabbade farfar,för etthundra år sedan, 1891, var när tre barn dog i difteri inom loppet av nio dagar. Då förstår man nog att sorgen var tung. Farfar brukade säga att när han kom från Roskullasidan och kom på "Stjokol daln" skulle han ha velat vända om, när han såg gården därifrån. Sorgen och saknaden efter barnen måste ha varit honom övermäktig.
Ändå är det en kär plats för mej och min familj och som jag hoppas för kommande generationer.
(Platsen som morfar skriver om är alltså hos mormor och morfar som har varit som ett andra hem för mej.)

Astrid Lindgren-En levnadsteckning.
Handlar om hennes liv och hur alla figurerna i hennes berättelser kom till.
Hur hon "kom i olycka" och blev gravid vid 18 års ålder. Hon fick lämna bort sin son till fosterföräldrar och försökte få jobbat ihop pengar för att kunna ta hem honom igen. " En tid av evig längtan efter ungen som var så långt bort från mej."

Kokböcker är intressanta och Per Morbergs kokbok är otroligt vacker att bara bläddra i. Den inehåller inte bara recept utan han har också skrivit om livet och scenen. Mycket intressant och vacker som sagt.

Alla borde ha en Björn Ranelid i sin bokhylla. Han blev en ny bekantskap för mej efter förra säsongen av Stjärnorna på slottet. Han använder ett mycket vackert språk om än lite svårbegripligt ibland. Har läst av hans böcker och man måste tänka efter lite mera med dem.

Ljuset åldras innan det når människans öga, men kärleken föds ständigt och ställer sig utanför tiden.
Därför är den ett mirakel och mer gåtfull än jordbävningar,krig och tingens minsta vara.

Ja jag vet ni suckar, men här är han nu igen.
Jag har två böcker som Cohen skrivit. De innehåller dikter och sångtexter och båda är på engelska vilket gör det hela svårare. Det verkar inte finnas svenska översättningar men finska, norska och danska finns och då valde jag hans modersmål. Så jag läser om och om igen och för varje gång förstår jag lite mera.

You came to me this morning
And you handle me like meat
You´d have to be a man to know
How good that feels how sweet
My mirror twin my next of kin
I´d know you in my sleep
And who but you would take me in
A thousand kisses deep

Poeten och översättaren Peter Lindforss träffade Leonard Cohen vid ett cafebord på den grekiska ön Hydra 1981. Det blev början på en lång och märklig vänskap.

"Själv medelålders sitter jag och söker bland gamla minnen för att försöka ge en bild av en man som betytt mer för mej än någon annan. Visst, det är inte klokt, jag är inte klok och Leonard Cohen är definitivt inte klok. Ibland möts själar och jag tror faktiskt att kärleken är besvarad"

Ur boken Mannen som förstörde mitt liv.

Solförmörkelse

Kära gubben hade turen att ha ledigt denna förmiddag och kunde fota solförmörkelsen. En annan slavade på i jobbet och hade inte möjlighet. Jättevackert fast gubben tyckte bilderna inte var så lyckade. Men man ser ju klart och tydligt vad det handlar om. En likadan förmörkelse i Finland lär vi ska få se först 2126 så jag har inte så stora förhoppningar så att säga...

En mycket tragisk historia det där med Per Oscarsson. Han är en av de gamla grå gubbarna jag gillat.
Jag hoppas ni sett Kan du vissla Johanna som sänts på julafton i många år.
En film om en pojke som inte har någon morfar men som gärna hade en, precis som kompisen. Pojken söker upp en lämplig morfar på ett ålderdomshem och morfar Nils accepterar snart att han fått ett barnbarn. De hittar på en massa skoj och under hela tiden försöker pojken lära sej vissla.
De bästa scenerna tycker jag är när morfar ska uppklättrande i körsbärsträdet och då han sitter där på grenen och ser nöjd ut. Sen när han tar fel dörr när han ska ut ur matsalen och öppnar städskrubbsdörren istället och bara konstaterar att -det var städskrubben ja.
Scenerna i kyrkan är också känsloladdade. Underbar film om vänskap mellan gammal och ung och Per är suverän i sin roll. En av mina favoritfilmer faktiskt.

-26 visar utetermometern och det börjar bli på kallare sidan. Eldar i spisen och njuter av den sköna värmen.