Förbereda sej för höst

Man kunde inte tro att vi i kväll firar villavslutning när sommaren verkar vara i sin toppform. Ohjälpligt visar almanackan att vi har augustis sista dag och september tar vid i morgon. Det var den sommaren det. Men vi fortsätter njuta så länge vädret tillåter.
Jag har hela eftermiddagen klamrat mej fast i takstolarna för att ge växthuset en omgång färg efter att vi i går grundmålade. Ser kanske lite tokigt ut men vi målar bara det som kommer att bli synligt. Det viktigaste just nu var att få färg på takstolarna före vi sätter på själva taket. Ojoj det här är så roligt just nu.
Jag är riktigt glad åt raketförbudet i afton. Hos oss har vi en mycket lugnare och harmoniskare hund när det nästan är tyst i omgivningarna. Visst hörs det en och annan smällare och när vi satt ut och åt satt han och vädrade med nosen upp i skyn och en viss oro i honom märktes. Men annars är det lugnt.
Själv har jag tänt lite lyktor ute på gården och här inne brinner ljusen. Har införskaffat en serie ljusbollar som fick premiär i kväll. Ljusslingor kan man inte få för mycket av.

Andra tider nu

Vid butiken i dag träffade jag på en släkting, en långt borta släkting.
När jag tänker efter blir det min morfars svägerska eller mammas morbrors fru bara hur man nu tar det. Hur som helst tror jag det är flera år sen jag sett henne och så bor hon bara några kilometer bort.
Jag blev uppriktigt glad av att se henne och det rörde om inombords. Hon påminde om svunna tider.
Eftersom jag varit mycket nära min mormor har det varit naturligt att jag rört mej i kretsar av äldre folk, jag har trivts med dem helt enkelt.
Men livet tar obönhörligt nya vändningar och efter att min mormor gick bort upphörde också den naturliga kontakten. Det är konstigt hur livet pendlar, minnen från den tiden är som en helt annan värld och ibland undrar jag om den alls har funnits på riktigt. Men eftersom jag har varma goda och glada minnen från den tiden har den verkligen existerat.
Som jag sa åt damen ifråga, jag ser alltid mormor och morfars hus i backen när jag kör förbi. Ibland tar jag cykeln och åker förbi den lilla vägen framför huset. Men jag svänger aldrig in, in dit jag i en annan tid, en annan värld alltid svängde in. Jag åkte inte förbi utan svängde alltid in och var alltid välkommen. Livet går vidare och det är andra tider nu.

Strömmen slut

Åkte hem i dag i den goda tron att jag under kvällen skulle hänga i takstolarna med penseln i högsta hugg. För att konstatera när jag öppnade målarburken att där inte alls fanns så mycket mål kvar som jag mindes. Slängde burken åt fanders och stegade in tillbaka sur och inåtvänd.
Det in sin tur tog gubben passligt tillvara genom att säga att om han skulle fara till stan på fotboll så kan han köpa hem färg åt mej i stället. Han är rätt slug han.
Och jag helt enkelt gav mej. Känner hur strömmen är slut i kväll och jag helt enkelt behöver tanka ork. Så stor skillnad på vad man gör på arbetet om dagarna. Men i morgon kör jag morgonskifte och kommer tidigt hem på dagen så då hoppas jag på ork och fint väder.
Visst blir jag knarrig (måste medges) trots att de mina är så duktiga och ställer upp och bygger min lilla dröm. Utan dem är jag ingenting.

Det gäller att koncentrera sej :)
Ska i alla fall gå ut och ta bort "strävona" så ser det strax bättre ut.
Och kaffe, bara jag får kaffe. Då blir allt bra igen.

Hur tänker de nu då?

Slöjdskolan i Terjärv ska flyttas till Jakobstad?
Visst har vi sagt det här hemma också att det kommer att gå så men inte trodde vi ännu på flera år att det skulle komma på tal. Det gör mej riktigt lessen att tänka att den unika skolmiljö som mina barn fått möjlighet att uppleva ska gå om intet för kommande elever. Vi har upplevt att det varit och är en familjär atmosfär mellan elever lärare och föräldrar och jag har alltid känt mej välkommen dit.
Visst går det att ha undervisning i Jakobstad också, det är helt klart men inte blir det på samma sätt med flera hundra elever på samma skolområde och hur går det med kvällstimmarna? Som det är nu har eleverna möjlighet att snickra kvällarna långa och de timmarna behövs verkligen för att hinna med allt vad de ska ha gjort. De långsammare har ändå fullt sjå att hinna och de snabbare har möjlighet att göra annat utöver det som hör till. Med så avancerad maskinpark gäller det verkligen att passa på för tiden kommer inte tillbaka.
En härlig kökspersonal har de på skolan som känner sina "ätare" flera år efter att de slutat skolan. Forna elever tar tillfället i akt och besöker skolan när de har möjlighet. Senast igår var Erik dit på besök och funderade med lärarna och eleverna som går där nu. Alla känner alla.
Ger inte i dagsläge mycket för vad kostymherrarna stått och skrytit om skolan under föräldramöten och de två skolavslutningar jag varit med på. Just nu är det bara tomma ord.
Ge skolan en chans och låt den fira sina 75 år med pompa och ståt.

Dragsvik

Så styrde vi kosan mot Ekenäs och Dragsvik. Med tusentals andra eftersom vi fick veta att det kokats ärtsoppa åt 3000 personer. Efter att faneden var svuren hade vi en jägare...

... med rätten att bära Siikajoki korset.

Man hittade ju sin pojke när man visste ungefär var han befann sej.

Den berömda bekväma sängen.

Ålder och slitage har gjort sitt. Dags för renovering så småningom.

Så förevisades kanoner och klädsel från Finska kriget 1808-1809.
Vi ställde oss i matkön strax innan det skulle börja och när vi satt inne i matsalen avfyrades den första kanonen och det skallrade i teglen må jag säga. Inga mattare och häxpipor där inte.

Här tillbringar sonen sin tid nu fram till strax före jul.
Men han ska restaurera möbler till officersmässen och det är inte fy skam det.
Att göra ett besök vid Dragsvik en dag som denna glömmer man inte i första hand. Så ni som har någon på väg in i milin, tveka inte utan ta tillfället i akt när det ges. Man förstår en hel del bättre efter det besöket.

Snabbvisit i Åbo

Vackra Åbo domkyrkas klocktorn välkomnar en när man kör in till staden.
Vi gick förbi en sväng där när solen höll på att gå ner. Kyrkan påminner mej om den bästa 1 adventsgudstjänst jag och min familj varit med om. Att sjunga Hosianna i domkyrkan var en verklig höjdare t.om för barnen som vid tillfället var i lågstadieåldern.

Vi kom till Åbo på eftermiddagen efter att jag fått lov att besöka Ikea och hitta fina saker till växthuset. Strosade omkring längsmed Aura å och kom till ett mysigt cafe´ med uteservering. Eftersom vädret var perfekt och kaffesuget enormt satte vi oss där. Bör väl påpeka att bullen på bilden delades på två om ni nu trodde nåt annat.

Mysfaktorn är så hög här utmed vattnet. Detta är ett gammalt apotek.

På kvällen när vi sökte efter ett matställe tog vi en promenad upp till konstmuseet. Vackert beläget med staden nedanför och en vacker park runtom kring. Ungdomars tillhåll det också, där de satt i klungor spelandes gitarr och rökte.

Maten skulle ju också gås ner så vi tog en sista promenad där ute vid vattnet.

På restaurangbåtarna var det full hålligång. Vackert med de många lamporna när skymningen föll.

Bilderna är tagna med mobil när ingen av oss orkade släpa på kameraväskan. Därav kvaliteten.
Följande morgon träffade vi våra vänner på morgonmålet. De skulle också hälsa på sin pojke i Dragsvik. Faneden och öppet hus kommer i morgondagens inlägg.

Skördetider

Nu är verkligen skördandet i full gång. Har man inte själv finns det alltid andra som har i överflöd.
Gubben blev tilldelat en bauta zuccini i dag av en arbetskamrat. Ja den var verkligen i största laget och vi hade riktigt roligt åt den. Jag orkade knappt hålla den på armslängdstånd medan jag fotade.
Så till pastan i kväll wokade jag zuccini, lök och tomater tillsammans med grädde och fetaost. Mums!
Äpplen börjar också bli klara och faller till marken titt som tätt. Av dem blev det äppelpaj till kvällskaffet.

I morgon sticker vi ner till Åbo. Övernattar där för att på lördagmorgon fortsätta färden mot Dragsvik. Faneden, öppna portar och ärtsoppa väntar där. Självklart också sonen och han har varit på körövning i dag inför lördagen och sjungit psalmer han inte ens visste hur de går. Du må tro att det låter "grannt" sa han i telefon.
Har kommit ihåg när gubben var i arme´n och mamma och Hasse kom med mej till öppna portar. Är tacksam än i dag att de ville göra det för oss. Naturligtvis gick bilen sönder på vägen och vi blev försenade. På den tiden fanns inga mobiler att meddela vår försening med och gubben gick och väntade oss. Mina nerver var på helspänn och jag lär ska ha gått som en kommandora genom folkmassorna när vi väl kom tid och sagt att "vann har di a nö tå". Det enda jag egentligen kommer ihåg från den resan är ögonblicket han kom i trapporna emot oss, hur jag hade svårt att hålla tårarna borta. Den kärleken, den kärleken. Och på väg hem igen när vi satt i baksätet och hörde på Cliff Richards Some people. Ujuj, så romantiskt.
Hursomhelst ser jag fram emot vår lilla tripp och att få se den omtalade bekväma säng sonen sover i. Man lär inte ska hållas vaken i den, så bekväm är den.