Tillbaka i tiden

Ibland inträffar sådana ögonblick då man bara stannar upp och plötsligt befinner man sej åratal tillbaka i tiden. Det hände i dag.
Hörde på radio Vega och samtal om livet. Tror det var andra låten i samtalet och när den började så stannade jag bara upp och såg framför mej ett stort hav och ett stort segelfartyg som filmades ovanifrån, och jag visste att det var filmmusik till något jag sett för länge sen. Måste förstås googla det och fick veta att det var till serien The Onedin line. Skulle inte vetat vad det var men musiken kände jag igen och som liten flicka på 70 talet har jag följt med serien. Inga mumintroll här inte!
Jag gillar sånt som får en tillbaka långt i tiden.
Kvällen har jag spenderat i olika provhytter...det är rent plågsamt. Ordar inte mer om det.

Friskluft och spa

Det blev raka spåret ut efter arbetet för Zeb och mej.
Mörkret kommer hastigt nu och skulle vi hinna njuta av solen gick det inte att dra benen efter sej.

Zeb stortrivdes när han fick springa fritt en stund.

Han har blivit onödigt rund om magen min fyrbenta och borde få springa mycket mera. Men så är han mest intresserad av att snusa omkring i dikesrenarna och gillar allt som är gott.

En riktig livsnjutare.
Nu blir det hemmaspa och rå om mej själv tid resten av kvällen.

Efterlyser gnistan

Håller på att nöta sönder gångjärnen av allt gäspande.
Försöker virka ihop lite mormorsrutor men ögonen går i kors. Det måste väl bero på mörkret vi lever i och att klockorna nu visar vintertid.
Pläden som jag gör blir en salig blandning av färger, men så är det mesta virkat med garnrester. I växthuset till våren blir den hur som helst riktigt bra. Måste försöka hålla igång med lite trevliga saker fast gnistan hamnat på efterkälke känns det som.
Det som jag kan tycka också är roligt just nu är att stå i köket. Långkokets tid är här och i kväll har jag gjort ärtsoppa som ska frysas ner för kommande behov. Det måste ju vara nåt av det bästa när man vet att i frysen finns det även om kylskåpet gapar tomt.
Tog paus i arbetet i dag och besökte fysioterapeuten. Han påstår att jag alltid sätter frågetecken i skallen på honom när jag kommer med mina krämpor. Men kanske inte vid den första men vid den andra blicken på mej kunde han konstatera att jag var rätt sned i höften. Svårt att säga om det nu är det som ger värken i benet eller om det kan vara allt från knäoperationen som har gjort att jag belastat fel. Återstår att se efter några besök där jag ibland tror att nu, NU slår han knut på mej men på nåt konstigt sätt får han vecklat ut mej igen till min stora förvåning. Men jag har fullt förtroende för honom även om han slog en dubbelknut.

Grå dag

Efter en vacker men hjärtslitande jordfästning var jag alldeles grötig och tung i huvudet.
Glad att det fanns de som var villiga att komma ut i friska luften med mej. Det småregnade och var ett rätt sunkigt väder men med en fyrbent och han som alltid får mej att skratta lättade också jag upp.

Passade på att få hem material till en dörrkrans nu när snön for. Gran och enris, lingon och blåbärsris och lite mossa. Har också fått en ide om att göra en vacker juldukning i växthuset, varför låta det bara stå under vintern undrar jag.

Skönheten finns i betraktarens ögon.

Efter att ha insupit ordentlig med skogsluft kändes inte allt så eländigt mera. Tacksam också över den här dagen.

Äntligen helg

Lite ledigt sitter väldigt bra just nu.
Veckan har varit småtung måste jag säga. Har en förmåga att ta in andras sorg och bekymmer och det har sugit musten ur mej och gjort mej nedstämd. Jag är inte alls bra på att släppa taget.
Har också sovit dåligt pga värk som slagit rot i mitt ben. Har vetat om det en längre tid men nu i veckan måste jag helt enkelt ta tag i det och uppsöka läkare. Så nu går jag på långtidsverkande värkmedicin och ska få fysioterapi på måndag. Troligtvis härstammar det hela från ryggen. Ja sånt är livet, bekymmer och krämpor avlöser varandra.
Tog en sväng till farmors efter arbetet och fyllde på sjukdomskontot lite till ojojoj.
Men nu är det fredagskväll och bara njuta njuta, och om några timmar hämtar jag soldaten på tågstationen. Det negativa packar jag ihop nu och stoppar långt undan, åtminstone för i kväll.

Det börjas

2 månader till julafton.
Ser att bloggar runt omkring börjar bli smått jul och vinter inspirerade och visst är det härligt.
Många tycker säkert att det är alldeles för tidigt och visst kan det vara det men tänker man pyssla eller göra egenhändiga gåvor är det hög tid. Julen knackar på förr än man anar. Så är det också ett ypperligt sätt att ta sej genom den mörka tid vi nu har framför.
Så tänd några ljus kära du och bläddra i tidningar nya som gamla och låt dej inspireras att göra något vackert. En dörrkrans kan bli en bra start.
Själv har jag redan en handfull saker som borde paketeras före nyfikna ögon får syn på dem.
Hittade julpapper med ugglor på och sånt går jag bara inte förbi så en rulle fick allt följa med hem redan i förra helgen. Hur söt som helst.

Stillat ett gnagande samvete

Det finns många gamla människor där ute.
Sådana som jag haft en naturlig kontakt med i en tid som verkar vara så avlägsen dagens tid.
De här människorna har man allt som oftast en tanke på att man borde ta sej tid att hälsa på men man tar sej aldrig den tiden fast man vet att det en dag kan vara försent.
I kväll tog vi oss tid, mamma och jag. Men det gick så långt att en tragisk händelse måste ske före vi kom så långt.
Men nu har vi träffat en som vi så länge menat plus en massa andra kända ansikten på samma gång. Det gjorde så gott att kunna glädja för en liten stund och samvetet är lite lättare.