Plötsligt händer det

Nu händer det grejer i uterummet ska ni veta.
Titta bara på vindruvorna. De håller på att få färg!
Små och oansenliga är de men likväl håller de på att mogna och jag känner en stolthet utan like. Fast i ärlighetens namn gör jag inte särdeles mycket åt plantan, vattnar och gödslar och talar bebispråk och håller ömt klasarna i handen. Men det är ren och skär lycka.

Och i dag går jag på tredje dagen med en svullen fotled.
Nåt sattyg har bitit mej och tydligen ska man reagera så där, med svullenhet och hetta. Fick tips om att antihistamin kunde hjälpa och hur i herrans namn jag nu inte själv kommit på det, jag som är så bra på att ge goda råd åt andra. Så jag ska ta ett piller och se om det hjälper för det håller på att bli trångt i arbetsskon.

Fullspäckat

Vilken dag!
Fullspäckat från morgon till kväll och jag kan bara konstatera att det verkligen dryr att arbeta.
Skulle ha loppisbord vid Ytteresse loppiset så det var att slänga sej i duschen när jag kom hem, tillika slänga in en grillad korv och gasa iväg. Formligen slänga av grejerna och sen bege mej till min barndomsvän för att pusta några minuter och sörpla vatten.
Så begav vi oss till Rådhusgalleriet i Nykarleby för att närvara på Tanja Aumanens vernissage.
Mycket folk och stekhet i lokalen. Men väldigt intressanta konstverk må jag säga och för den minsta lilla intresserade lönar det sej att besöka utställningen.
Efteråt tyckte vi att vi var värda glass så vi köpte på torget och satt och filosoferade på en bänk i skuggan medan vi slickade i oss varsin boll.
En helkväll med mycket nöje och väldans trevligt sällskap. Tack för det.

Denna dagen ett liv

Varje dag går jag en trädgårdsrunda nu och plockar in lite smått och gott.
Detta måste ju ändå vara nåt av de bästa rikedomar man kan ha, mat från den egna trädgården. Jag behöver inte ha stora odlingar för frysen behöver inte fyllas nödvändigtvis. Bäst när man äter på direkten färska och nyttiga. Salladsblad plockar jag senare i kväll för att fixa till en smarrig sallad till morgondagen.
Så har första arbetsdagen gått och jag är fortfarande vid liv.
Cyklade för att visa mej på styva linan nu så här efter semestern och på vägen började jag fundera  på vilken kod jag ska stämpla in mej med och för ett ögonblick hade jag total hjärnsläpp. Tre ynka siffror och allt var svart. Men det löste sej, sitter liksom i fingrarna det där när det gäller.
Plötsligt började det regna och jag tänkte att det var då självaste helgoland om jag ska bli genomblöt dessutom men himlen hade nog bara fått ett litet anfall och det gick över nästan lika snabbt som det kom.
Nerför backen strax innan jag skulle vända till fabriken låg en huggorm vid gräskanten och jag stelnade på direkten och kunde inte annat än låta hjulen rulla på till cykelställningen. Årets första orm och i mina ögon var den i storlek med en anakonda och det var så himla onödigt att träffa på den just denna morgon, helst aldrig om jag fick bestämma. När jag cyklade hem för dagen låg den fortfarande på samma ställe, stelnad den också.
Förmiddagen gick riktigt bra och det kändes rätt lagom att arbeta men eftermiddagen blev snäppet värre och aldrig har ån varit så inbjudande som när jag kom hemtrampandes med tungan till knäna.

Som ett farväl

Håhå värmen har nästan knockat en i dag.
Trodde jag skulle rinna bort bara av att jag cyklade till farmor med lite nyplockade hallon. Ville ju kolla upp henne så här efter festen att allt var okej, och det var det. Så tacksam var hon i dag att hon mådde bra efter allt ätande och att hon fick och framför allt orkade vara med nästan till midnatt.

Jag gav gubben som förslag redan från morgon att mot kvällen ska vi göra en Fäboda fast inte på cykel utan med bil. Simma i havet, vila på klipporna och äta en Fäboda burger i kaffestugan.
Sagt och gjort. Vi vadade längs med stranden ut mot klipporna där nästan inga andra brukar vara. Simmade en bra stund och låg och torkade sen i solen.
Satt en lång stund och såg ut mot horisonten. Hörde barns glada skratt från stranden, vågornas kluckande och måsarnas skriande. Just där och då var det som att ta farväl av sommaren, för fast sommaren fortsätter ännu med obönhörlig värme så är ingenting det samma när man börjar arbeta igen.
I morgon är det måndag. Jag ska på jobb.

Bröllopet

Vi var som sagt på bröllop i går och det är så sällan man klär upp sej själv så vi förevigade oss strax före avfärd.

Som alltid så var det fint bröllop med vackert brudpar.
Redan när min farbror vandrade gången fram med sin yngsta dotter och med två gulliga näbbar framför brände tårarna bakom ögonlocken. Nåt av det finaste att se är när en far för sin dotter fram till hennes blivande man.

Kvällens finaste kvinnor.
Farmor, kära farmor med nyfrissat hår och en vacker skir klänning, äldst på festen och vårt bords absolut bästa glädjespridare.
Här med den vackra bruden, hennes barnbarn. Pamela som strålade som en sol kvällen igenom och sjöng så vackert för sin brudgum.
Det är nåt särskilt med dessa bröllop. De binder ihop och stärker banden på nåt vis. Det kramas och skrattas och värmen människor emellan blir nästan så man kan ta på den.
En värme som länge efteråt finns kvar inom en.

Love is in the air

Bröllopsdags.
I dag kör vi det första bröllopet av två den här månaden. Min kusin Pamela gifter sej med sin Christian och just nu verkar vädret vara på deras sida. Bröllopet för ett år när hennes bror gifte sig går till historien av värsta regndagar. Då la sej regnet med full styrka från sidan och vi var alla genomblöta när vi kom till själva festen. Men det blev också ett av de roligaste jag varit med om. Det är ju som man säger att gästen gör festen.
Så snart blir det att krusidulla håret, smeta läppstift och känna sej redo för en helkväll.

Kvällskyla

Det känns faktiskt lite småkyligt där ute nu.
Första kvällen under min semester som jag drar en tröja på mej. Känns faktiskt riktigt skönt att plocka fram lite varmare plagg. Det är väl så det kommer att vara nu framöver, stekheta dagar och kyliga kvällar.
För att tacka och fira den undersköna sommar vi haft, trots att vi har helg ännu före vardagen tar vid så bakade jag en citronpaj i dag som fått stå i kylen och gosa till sej under dagen.
Härligt krämig och syrlig var den och med vaniljglass och hallon till blev det som vilken fest som helst.
Och i kväll vet jag precis vad jag ska göra. Så fort det skymmer det minsta ska jag tända lite ljus i uterummet och sitta där i all sköns ro till mörkret faller.
Känner att jag kan börja ta emot hösten nu.