Stilla söndag

Oj vad det är svårt att få till bilder i den här gråa värld vi lever i nu.
Ville ju visa pingvinerna som kom till i går. En pingumamma med sin osäkra baby som tycker det är tryggast intill nån som är större. Så de två tuffare som är ute på egen hand.
Under dagens ljusaste tid fanns ingen ström i kameran och när batterierna var laddade var det redan skymning.
En nästan för slö dag i det här huset kan jag tycka, tillika väldans skönt.
Zeb är den som fått mest uppmärksamhet efter att jag drömde att jag givit bort honom till en vanvårdad kennel där han fick trängas in i en trång bur med massa andra hundar. Sånt kan man nästan gråta en skvätt över. Så vi har haft pälsvård och kloklippning och extra massa kramar och pussar. Just nu är han på dagens andra länk.
Och som när en söndagseftermiddag är som bäst så har jag läst på min bok och småsovit mellan bladen.
Tror jag ska ta en tur till farmors nu och se hur hon haft det i helgen.
Ett filmtips ska ni få även om det var lite magstarkt. Vi såg filmen 12 years a slave i går kväll som handlade om slaveriet och var verklighetsbaserad. Hade velat se den redan när den kom på bio men visste att där kommer jag inte undan ifall jag inte klarar av att se den. Kom på mej flera gånger att sitta med hopbitna käkar när piskan ven och det var fruktansvärt men så otroligt sevärd ändå.
Se den om du har möjlighet, jag rekommenderar verkligen.

Från jakt till mässa

Fick en pulshöjare på vår skogsfärd i dag.
Såg en jägare stå framför oss på vägen och plötsligt avfyrar han två skott. Zeb och jag tvärnitar och jag tänker att nu är vi nästintill skottlinjen. Jägaren viftar åt oss att det är lugnt vi kan komma. Det enda jag kan tänka är att det är kråkor som jagas men när vi kommer fram ser jag att det är en rödräv som fälts. En stövare kommer och det uppstår lite tumult mellan hundarna varvid Zebs halsband far över huvudet och han är fri. Rusar efter stövaren in i skogen men efter bara nån meter kommer han till mej igen och sätter sej för att jag ska kunna sätta halsbandet på igen. Verkligt klok och duktig hund vi har, hrmm...
Säger åt jägaren att vi kommer att komma tillbaka samma väg så jag hoppas verkligen att han inte skjuter på allt som rörs. Han lovar dyrt och heligt. Synd med rödräven kan jag tycka för den var verkligen fin. Hade jag fått bestämma hade den fått springa vidare, så sällan man ser sådana.
Vi fortsatte till mässan i Tellushallen. Kände att jag håller på att bli osocial och ociviliserad efter att jag suttit hemma i flera dar. Köpte bröd, hälsade på trevliga bekanta och smekte Varax retrogunga som stod i ÖT och PS monter. Arbetsskada för oss båda, mest då gubben förstås som är målarmästare.

Krista Siegfrids var dagens dragplåster och kön ringlade lång till autografskrivningen. Det blev som sagt mest drallat omkring där och provsmaka och skriva lotter. Så fick jag ryggen masserad av en fantastisk mojäng, man passar förstås på när det finns på plats och ställe.
Och i kväll målas det pingviner i akryl.

Amaryllis och glögg

Jag tog mej en promenad till Petterssons trädgård på förmiddagen.
Luften var krispig och klar och frusen mark pudrad med snö gjorde att det var ett rent nöje.

Så mycket vackert de hade fått in sen jag senast var dit. Mycket jul förstås. Hittade min vita amaryllis och ett underlag till årets adventsljusstake.

Tillbaks hemma drog jag näver av ett vedträ, frigjorde löken från kruka och jord och virade in löken i näver i stället. Stoppade ner alltsammans i glasvasen och det blev rätt lyckat. Om jag får säga det själv.

Måste ju sätta mej ner med ett glas varm ljus glögg pyntad med fjolårets sista stjärnanis, och beundra vad jag åstadkommit. Lillebror och jag har ett särskilt varmt förhållande till glögg.

Så där ja, nu känns det mera färdigt.
Blev en tur till skogen på eftermiddagen för att plocka kottar och ris. Men det kan jag inte göra något åt ännu, handen måste bli sitt forna jag före det.

Starta fredagen

Så ligger igen en helt ny dag framför och den borde jag ju göra nånting bra av.
Fick ett ryck sent omsider i går kväll och satte ihop ett litet kakfat med pynt. Borstade av lite taklökar som stod på vinterförvaring i förrådet, rödlökar från köket och kastanjer från Sveriges gator. Att jag inte plockade mera kastanjer när jag ändå var där var de finns, de är så otroligt fina.
Ett lagom inför julhysteri fat.

Borde också få hem lite naturmaterial från skogen före nästa snötäcke lägger sej.
Åtminstone nu på morgonen känns handen rörligare, ser t.o.m ben och ådror på handryggen nu som varit försvunna i snart en vecka. Men den är fortfarande styv och märklig och ont gör det i den.
Men lite material ska det allt gå att få hem. Min allra käraste vänsterhand är i prima skick.

Den här favorit vasen ser lite tom och ensam ut. Tror det får bli ett besök till byns blomsterhandel för att fylla den med något. Har en liten tanke på vad som kunde bli rätt så fint i den.
Vi får ses senare i dag.

Bångstyrig

Det blev en riktigt slö dag.
Tycker jag mest suttit och stirrat in i väggen.
Tog en kort promenad i mörkret för att få frisk luft men det ville sej inte. Bångstyrig hund med en söndrig reflexväst är ingen bra kombination så vi vände ganska hastigt om. Tack bara till den som har tagit västen av honom senast och haft loss tarrabandet, smygit ner den i lådan och låtsats om inget.

Nu ska jag bekänna nånting riktigt asigt från mej själv.
Detta hände i går vid en affär och i samband med min finska som är så gott som på noll.
Jag gick och tittade på böcker och plötsligt kommer det fram en gullig gammal tant till mej och säger på finska (jag förstår faktiskt lite finska men kan inte själv prata) att hon blivit så glömsk och minns inte var de brukar ha lampbatterier. Öh Ähum alltså jaaa... Här fick jag då världens blackout och öh ade en bra stund tills jag bara måste visa med handen och peka , att ditåt, rakt fram och så vevade jag frenetiskt armen fram och tillbaka så att tanten säkert blev ännu mer förvirrad. Ursäktade mej och sa att jag tyvärr bara talar svenska. I det förvirrade tillståndet fortsatte hon gå och jag fattade förstås att jag inte hjälpt henne särskilt väl. Nu i efterhand tänker jag att jag faktiskt kunna gå med henne till batterierna men det är så dags nu.
Så jag fortsatte titta på böcker en stund och när jag går vidare ser jag hur tanten irrar omkring bland tvättmaskinerna! O du milde så nära jag var att dö stora skamdöden. I det ögonblicket kände jag mej som Mr Bean när han gjort bort sej och smyger därifrån.
Nåja, senare har hon faktiskt fått hjälp av en expedit där vid batterihyllan.
Käre Jesus varför gav du mej inte lite finska hjärnceller när du nu ändå var igång. Långt senare fann jag de finska orden jag behövde så väl men just då och där fanns inget annat än ett stort tomt hål.
Måtte jag inte leva så länge att jag ska ligga på nån anstalt, för så förfinskat allt håller på att bli så kommer de att göra precis vad de vill med mej. Som straff kanske de har mej att gå runt bland tvättmaskiner. Suck...

Soft psalm morgon

Startade en lugn morgon med morgonmål i soffan.
Bläddrade i psalmboken eftersom psalmer (lite otippat) kommit upp i den sköna samling av människor som finns i en fb grupp jag är med i.
Sämre mornar kan man ju faktiskt ha än att få lite psalmsång att ljuda i huvudet. Måste hålla mej från att sjunga av hjärtans lust och fröjd eftersom jag lovade dyrt och heligt i går att lillebror skulle få sovmorgon. Tydligen gillas inte att jag börjar skramla okristligt tidigt i köket än mindre gasta fram psalmer. Så jag tassar tyst omkring här med en hand som...ja kanske är snäppet bättre än i går.
Ska ta mej ut på en uppfriskande förmiddagspromenad nu och sen får vi se vad dagen har att erbjuda.
I går kväll var vi hela familjen för att hälsa på gubbens morfar. Det blev ett par bra timmar runt köksbordet och den goda känslan sitter kvar än i dag. Borde så ta vara på de gamla så länge vi har dem och vilka historier och upplevelser de sitter på.

Blev en bra dag trots allt

Vaknade med en hand som var en modell större än i går och det bådade inte gott.
Eftersom det var tänkt att jag skulle återvända till arbetet i morgon fattade jag snabbt att det måste ändras på. Har ju hemma den hjälpsamma permitterade sonen och han lovade ta mej till stan så jag kunde kila in till arbetshälsovården och visa upp mej. Nu tänker ni att det kunde jag gjort själv och det är så sant men se hans bil är automatväxlad och det har jag aldrig kört, dessutom skeptisk till allt nytt. Men som sagt han är rar och snäll mot sin gamla mor och vi fick ett par roliga timmar och han verkar inte skämmas alltför mycket över att gå med mamma på stan. Det tycker jag är ett verkligt bevis på mognad.
Nåja, jag visade upp min hand och som jag trodde var det uteslutet med ansträngning resten av veckan. Den påbörjade antibiotikakuren ska väl så småningom börja göra sitt.
Som tack för taxiverksamheten bjöd jag sonen på mat och han valde Friends & Burgers vilket jag själv aldrig varit till. Full pott ger jag för burgaren som var verkligt delikat.
Vid Halpis kunde jag inte motstå detta kuddfodral, vintrigt och härligt och en färgklick med de små tipona. Lyckligast av alla var ändå Zeb som igår bet trynet av sin favoritgris och i dag fick ett får i stället. Nu har han lekt med det så han ligger alldeles utslagen vid mina fötter.
Verklig lycka finns oftast i det lilla.