Fina tider

Vi hade en mysig fin julfest i går.
Så otroligt mörkt att jag knappt vet var jag varit. Skulle jag hamna att köra dit i dagsljus vet jag inte om jag skulle hitta. Men plötsligt var bussen i alla fall framme och kocken själv tog emot oss på farstutrappan. Facklor och levande ljus var våra ljuskällor.
Restaurang Ädelbragd vid furirbostället i Oravais var målet för vår fest.
Vi fick uppleva mat och förhållningsregler från tidigt 1800 tal och satt på säten som var täckta med härliga fårskinn. Så skulle jag själv vilja ha det. Efter den supergoda maten hade vi en engelsktalande trollkarl som kollrade bort allas hjärnor med sina konster.
Här är vad som åts på finare tillställningar den tiden:
Sellerisallad m. vinägerdressing
Rökt laxsallad m. dijonsenapsmajonnäs
Honungsslungade rödbetor och morötter
Surkål
Pepparkaksgratinerad rökt gris
Potatis på Polskt vis
Svampstuvning
Körsbärssoppa
Saffranspaj
Kräm Chantilly

Efter att ha kommit hem mitt i natten och sovit några korta timmar vaknade vi till pyttelite pudersnö som fallit och i dessa tider gläds man redan åt det lilla.
Vi blev upphämtade som sällskap till Keskinens och där har vi spenderat så gott som hela dagen.

Vilket jul land som hade skapats inne i varuhuset!
Det fanns så mycket vackert att se på och fast det var bilar precis överallt när vi kom dit så upplevde vi aldrig trängsel. Inga köer varken till vessor mat eller kassor. Men så har det ju blivit så enormt stort.

Beundrade så tomten med sin finfina Fiat.

På hemvägen spelade vi julmusik och förtjusades och förfasades över folks förstånd och oförstånd när det gäller julslingor på hus buskar och flaggstänger.
En bra dag och en fantastisk fin helg lägger vi nu bakom oss.

Program hela dagen

I dag luciadagen till ära har vi en riktigt julig dag.
Vi började med Jul på Södermalm vilket har blivit ett återkommande trevligt inslag så här inför jul.
Vi gick omkring en stund men eftersom det var rätt ruggigt sökte vi oss in till After eight  för att avnjuta varma drycker (glögg och julstjärna för min del).

Det är ett sånt härligt ställe med en skönt avslappnad atmosfär. Kolla in det svarta möblemanget till höger. En riktig raritet från min ljuva barndom och vilken dag som helst skulle det få flytta in hos oss.

Skymningsbild av min fina. Tog mej med till ett ställe i dag för att välja färg på min julklapp, ibland överraskar han sannerligen. Så nu får jag försöka radera ut så jag blir riktigt överraskad på julafton :)

Hem från marknaden följde ett par sockor, en limpa och pepparkaksdeg som bakades ut när vi kom hem.
I kväll blir det julfest med firman och det ser vi alltid fram emot. Vi brukar ha så trevligt på våra möten.

En stillsam fredag

Hemmadag av det tråkigare slaget.
Vad ska man hitta på när man inte direkt är sjuk utan att man blir för duktig. Det är ju inget fel på mej annat än en hand som har en knog dubbelt större än de andra och sjuk så in i norden.
Ja man kan ju dricka te och slå in lite julklappar. Det är ungefär det jag sysslade med under förmiddagen.

Mysigt sällskap hade jag åtminstone om än lite trött. Han följer mej i hälarna och är jag i soffan ska han naturligtvis också vara i soffan. Nu som bäst ligger han och snusar på golvet vid mina fötter.

Han tar ju en del plats men det bekommer honom inte det minsta.
Vi försökte oss på en promenad också i det blöta föret men det är ingen fröjd att trampa runt i lervällingen och nederbörd i form av slask blöter ner oss båda. Dessutom stod en hop med kor på lösdrift mitt på vägen så vi bestämde att det fick räcka. Vi gillar båda inomhusläge bättre dessa dagar.

På eftermiddagen kom det hål på knuten.
Var och blod strittade åt alla håll men ingen sticka kom. Har för mej att den syns till längre in och jag har opererat och grävt ett par gånger nu med noll resultat. Eller resultat har jag fått i form av ont. Så den är fortfarande lika stor röd och svullen den knuten. Gubben han röntgar med jämna mellanrum genom att sätta en ficklampa under handen, då syns det en mörk fläck där stickan finns. Han borde ha blivit doktor den gubben.
Snart ska jag föra nytvättade och strukna juldukar åt farmor och torka dammet i glasskåpet som jag kom på natten efter att jag varit och städat åt henne att jag glömt bort. Det gav mej en vaktimme eller två, så otroligt retfullt. Men snart är det också fixat.

En födelsedag

I dag kunde jag skriva om tiden före mobiltelefonernas genombrott.
Om hur vattnet gick och en gubbe långt borta i skogsarbete omöjlig att nå.
Jag kunde skriva om blodförluster och operationssalar och om sjukhussäng och rullstol jag hämtades i när svagheten tog sitt hårda grepp om mej och gjorde världen svart.
Men jag föredrar att komma ihåg känslan när äntligen gubben fanns vid min sida och vår förstfödde som lades på mitt bröst. Om ljusstakarna i fönstren och den varma atmosfär. Om goda råd jag fick av omföderskor, " passa på att ligg på magen, snart rinner mjölken till"
23 år sen han kom till världen, vår förstfödde, med ett hjärta av guld och en välsignelse för oss alla.

Själv har jag besökt kirurgen i dag och fått beskedet att ingen operationstid finns före julen. Gick privat och hade hoppats få det åtgärdat på stället, men fick veta att jag kommer att blöda som ett slaktat svin ( nå det sa de ju inte) så det måste ske vid Malmska. Tills dess ska jag nu gå hemma och slå dank och känner redan hur långa dagar det kommer att bli.
Under kan ännu ske och har jag tur hittar den eländiga stickan ut av sej själv ännu. Men då ska jag som sagt ha tur.

Stormvarning

Stormvarning där ute och Zeb kniper hellre igen än går frivilligt ut.
Känner hur det ruskar om vårt lilla hus och i kväll är det skönt att bara sitta inne. Endast en tokig med ny cykel måste bara ta en liten tur i alla fall.
Själv slår jag in presenter åt morgondagens jubilar medan jag följer med den ståtliga Nobelbalunsen på tv.
Två veckor kvar till jul, kan ni tänka er. Har aldrig känt ett sånt lugn som jag gör i år. Ingen limpa, ingen pepparkaka, inget knäckebröd och inget godis är ännu gjord. Men behövs det så hinns det tänker jag och dricker lite glögg och tänder ett par ljus.
Tråkigheter med handen ligger ju framför och i morgon blir det ett par telefonsamtal för att se var jag kan få åtgärdat det snabbast. Det för att handen har börjat svullna igen och knuten blivit både större och rödare. Allt detta förstås efter att jag besökte läkare. Varför få allt fixat på en gång när man kan dra ut på det hela liksom.

Långsam tisdag

För det mesta går det helt okej att stiga upp där kring fem på mornarna.
Men i morse var det otroligt trögt må jag säga. Håret var flottigt och skitigt och jag kunde konstatera att man inte särdeles bra kan använda torrschampo två gånger efter varandra. Hur jag är borstade hade jag en grå formbar pälsboa på huvudet. Det blev snabbtvätt av kalufsen och hela jag försenades förstås.
Ännu i arbetet fick jag kommentarer om att jag inte brukar se så trött och hängig ut och att jag såg ut som andra kände sej.

Jag var hela gårkvällen hos farmor och städade och fixade lite jul.
Tydligen kan man bli så slut av det. Men det är klart att om man stiger upp fem och kommer hem nio på kvällen så kan det få kännas nånstans. Men det får jag godkänna att dagen har varit otroligt lång och ibland skulle jag ha så lust att strejka. Sätta mej ner och helt enkelt säga "Jag vill inte!"
Det positiva, för det strävar jag alltid till att hitta var att det var påfruset när jag for med hunden. Så mycket skönare och enklare när man inte behöver brottas med leriga tassar.
Håller som bäst på att svänga ihop nåt ätbart till den stundande högtidsdagen längre in i veckan och så har jag lovat mej själv en tidig kväll. Gäller att hålla ihop nu de sista dagarna fram till den efterlängtade ledigheten.

Längs vägen

Efter två timmars arbetspass styrde jag bilen mot arbetshälsovården.
Regnet var ihärdigt och vindrutstorkarna fick arbeta. Världen runt omkring var så gott som svart men inne i kupe´n var det varmt och behagligt. Hade satt i en cd med Leonard före avfärd och hans mörka stämma fyllde både bilen och mej.
Ser mot mommo och moffas köksfönster där det bor någon annan nu. Det lyser hemtrevligt och jag kan se för mej hur moffa sitter på stolen vid arbetsbänken och läser tidningen. Mommo diskar bort efter morgongröten och gör upp en butikslista åt moffa, kaffe, jäst...
Blir varm inombords.
Ser på alla julbelysningar som sprider ett varmt sken i mörkret.
Svårt att se var vägen går när mötande bilar bländar och den våta vägen blänker. Kör försiktigt.
I Edsevö börjar jag sjunga.
"I´m not looking for another as I wander in my time
 Walk me to the corner, our steps will always rhyme...
Hastighetsskylten som fortfarande visar 60 men åt andra hållet 80. Den har gubben stört sej på.
"Now so long Marianne, its time that we began
 to laugh and cry and cry and laugh about it all again...
Kommer in till stan. Trafikljusen ur funktion som vanligt.
Hela arbetshälsovården är som en stor byggarbetsplats. Stegar, elledningar, hål i marken och bråte överallt. Gäller att se var man sätter fötterna.
Det blir remiss till kirurgen, knuten som blivit efter stickan och inflammationen i handen ska bort.
Tar mej till ett kafe´ för kaffe och smörgås, fyra timmar sen morgonmålet. Hamnar mitt i ett gubbdagis. 30 gubbar och jag som dricker kaffe och jag är den enda som håller tyst.
Tillbaks mot arbetet.
Det har börjat ljusna och flaggorna vajar. Sibeliusdagen. Honom som jag redan hyllat med ett besök vid Ateneum.
"Like a bird on a wire
 like a drunk in a midnight choire
 I have tried in my way to be free...
Ser mot sonens nya arbetsplats och känner tacksamhet att det går att få jobb i dagens läge.
Moffa Erik, undrar om han vet att barnbarnsbarnet Erik nu befinner sej på samma arbetsplats som han en gång. Säkert vet han.
Tåget kommer och jag flinar till för mej själv. Inte länge sen jag själv satt på ett tåg med de finaste av människor.
"It´s four in the morning, the end of December
 I´m writing you now just to see if you´re better...