Lördag

Visste ju att det skulle teståkas lite även i dag så det blev en tur till stan där det köptes kupe´värmare och motorvärmarsladd. Dessutom småkakor jag ska bjuda på min sista arbetsdag på firman som blir torsdag.

På eftermiddagen hälsade jag på hos farmor som tyckte det var länge sen jag varit där och att jag hade alldeles för bråttom därifrån fast jag ändå satt 1,5 timme nästan. Det sorgliga är att så fort jag satt igen dörren har hon glömt att jag varit där överhuvudtaget. I alla fall så hade vi en trevlig träff, pratade om  det fina väder vi haft i dag och om våren som vi båda längtar till.

Efteråt hem till mamma för att visa upp mitt vrålåk. Vem skulle man visa upp sin nya bil för om inte mamma som dessutom är genuint intresserad som den mamma hon är. Det är så det funkar här i livet. Nu väntar hon sej en premiärtur med finhatten på och det lovade jag på studs att snart ska bli.

Hemma väntade den trofasta Bonzo som jag mest tycker jag sprungit bort ifrån de senaste dagarna. Vi började dagen med promenad men det hjälps inte att samvetet gnager ändå när jag är ledig och borde spendera mera tid med honom. Nu körde vi ordentlig soffmys istället.

 Har suttit och fyllt i när jag är uppbokad i kalendern. Tror jag blir en sån nu som behöver skriva upp allt som händer och ska hända och inte minst arbetstider som kommer att variera rätt friskt. Det kommer att bli mycket att hålla reda på innan jag blir van.

Nu blir det popcorn time!

Det här är stort

Till Vasa i dag igen. Vi började med att fira med fastlagsbulle på aromas cafe´ i GW gallerian.

Jag fick nämligen hämta hem min lilla pärla till bil. Tänk, en alldeles egen vid 51 års ålder. Det är stort om nåt.

Vi stannade på ännu en kaffe i Oravais och där tryckte gubben igång radion åt mej. Jag var så rädd att trycka nåt extra på nån knapp, tänkte att den exploderar eller alla plåtar ramlar ut till sidorna och jag lämnar på vägen med sits och ratt i hand. Riktigt läskiga tankar där. 

 Kom hem lyckligt med en riktigt nersaltad bil. Så synd för den var nytvättad när vi for från bilaffären. Vi tog tag i båda bilarna som såg riktigt eländiga ut efter dagens utfärd och skurade upp dem.

Och jag har investerat i snöborste med isskrapa och parkeringsbricka. Frågade gubben om jag också skulle köpa en wunderbaum och han himlade med ögonen. Så nej, det blev ingen gran. 

Få se om jag smyger ut före läggdags och önskar den lilla Golfen gonatt...

Hjulet rullar tungt framåt

I lördags när vi var till Vasa fick Sandra tröjan jag stickat till henne. Den passade riktigt bra skrev hon senare åt mej och på arbetet hade hon fått många komplimanger för den och det är ju roligt att höra. Nu sitter jag och drömmer om en ny stickning och skrollar bland tröjor. Så otroligt trist att bara försöka få nött upp restgarn.

Annars rullar dagarna på som ett tungt hjul. Jag har fem dagar kvar på firman nu och det känns som om jag kastat in handduken redan. Tillika som jag kan stå och tänka på allt roligt jag haft med arbetskamraterna genom åren. Men av dem är det inte många kvar nu där men visst kommer det kännas i hjärtat över de jag lämnar efter mej.

I morgon ska jag röntga höften och på fredag hämtar vi bilen som är redo och klar. Det är både högt och lågt precis som det ska vara. 

Blåsigt värre på kvällsturen och vi gav oss rätt snabbt. Så mycket bättre inomhus nu.

 

Tack för denna helg

En mycket bra helg går mot sitt slut. I går träffade vi "alla" våra barn i Vasa hos Erik och Sandra, utan att ha vetat om varandra hade vi bjudit in oss till dem samma eftermiddag. Fint så.

Vi skulle dit för att titta på en bil till mej och det blev köp hujedamej! På fredag får vi hämta den nybesiktad och fulltankad. En lagom gammal bil till ett lagom gammalt fruntimmer. Tänk att jag aldrig haft en bil på det sättet att jag bara kan bege mej dit jag vill när jag vill. Att vara två om en bil har sina för och nackdelar. Men som jag skrev åt min mamma och syster så rattade jag runt med en trehjuling tills jag fyllde 6 år, så jag är mycket förnöjsam. Fast i ärlighetens namn cyklade jag inte utan sprang efter mina kompisar när de cyklade, ibland fick jag väl sitta på. Som en tröst fick jag höra att jag var enda ungen i grannskapet som hade lekstuga, den var föga till tröst för den tog mej knappast runt i byn. Men min gode farfar tog mej med till stan en sommardag och köpte mej en sprillans ny ljusgrön Nopsa cykel och jag var den lyckligaste tösabit så långt ögat kunde nå. Ingen hade så fin cykel som jag bland ungarna den sommaren. Sådana tider var det då men det gick ingen nöd på mej, snarare tvärtom.

Söndagskvällen vigs åt stillasittande, tv tittande med nån stickning i händerna. Dessa vantar är klara och jag har börjat på ett par nya. Stickar som bäst upp garnrester och ger sen bort till hjälpsändningar.

 Tack till helgen, snart tar vi i med nya krafter för kommande vecka.

Be brave and let go

Tre dagar in i februari redan. Det här är en månad som kommer få stor betydelse i mitt liv.

Jag har hängt upp ett litet kort i skrivbordslampan som jag alltid ser när jag sitter här. Be brave and let go. Det är det jag kommer att vara och göra i slutet av månaden. Om två veckor har jag arbetat klart som metallarbetare förhoppningsvis, jag har åtminstone tjänstledigt. Så tar jag ut en veckas vinterledighet och i februaris sista skälvande dagar tar jag mina första stapplande steg mot ett helt nytt yrke. Jag är skräckslagen och så taggad på en och samma gång. Det kom så lägligt och jag kunde inte missa chansen, allt föll så rätt. Men nu tar vi en dag åt gången.

Jag har haft en ledig fredag efter en ovanligt knasig vecka. Det har varit program varje dag och jag har sprungit från arbetet och tillbaka alla dagar. Läkarbesök, fysioterapeut och ultraundersökning av höft har stått på agendan. Nu vet jag i alla fall att jag har nån form av slemsäcksinflammation eftersom det syntes att området var irriterat och vätskefyllt, men det ska inte ge upphov till mina nervsmärtor så mycket klokare har jag inte blivit. Ska i vanlig röntgen nästa vecka för att utesluta artros. Jag tror i varje fall att jag aldrig kommer få svar på detta då det pågått i åratal och ingen ännu har satt fingret på orsaken. Bara en massa gissande hit och tid som kostat tid och pengar. Jag sätter nu mitt hopp till mera omväxlande arbetsuppgifter, att det ska få min kropp att må bättre.

Efter dagens utetur var Bonzo rätt nöjd med att vila i soffan. Själv har jag sysslat med hushållsbestyr i sakta mak och bara varit nöjd med att få tillbringa dagen hemma. Har man sällskap av denna björn behövs inte mycket mer.

 

Vad ger jag min farmor

I dag fyller min farmor 96 år. 

Vad kan jag ge henne annat än lite av min tid.

Ett litet kort där jag skriver ner några rader som du ändå inte kan läsa.

Det är som om du väntat på den här dagen med förväntan. Du tackar för gratulationerna, säger du blir 96. Är pigg och rosig om kinderna. Sjunger med i Ja må hon leva då vi tre besökare sjunger för dej, också andra versen. Vi tar sången två gånger. 

Det blir en härlig och minnesvärd stund. Tänk att du fick vara så bra i skick på din alldeles egna dag. Till sist blir dina ögonlock tunga och jag sänker din säng till viloläge, inom ett ögonblick sover du. Men vi fick en fin födelsedag tillsammans.

 

Januaris sista helg

I dag blev vi bjudna på mat på Tallbacka och det tog vi tacksamt emot. Jag låg under täcket och drog mej länge och tog senare en promenad med Bonzo. Så svinhalt under snön nu längs vägarna och det gäller att hålla tungan rätt i mun för att komma hem i ett stycke. Hade kanske varit bättre efter de större vägarna som är grusade men jag envisades att ta skogsväg.

Så mysigt att träffa Skrållan igen, hon är en sån fin katt. Skönt ändå att vi har dessa våra på så nära håll, blir ju lite mindre sällan vi ser Vasaborna men rings i stället.

 I går kväll gjorde jag tofsen till den röda luvan när jag såg Stjärnorna på slottet. Så nu är båda klara att ges bort. Synd att programmet är slut nu, har varit ett härligt gäng denna gång.

Januari går mot sitt slut och det sörjer väl ingen. Tung och lång månad arbetsmässigt och mörkt och uselt väder för det mesta. Februari låter redan bättre eller hur?