Det började med en hemmadag i september månad.
Ryggen är kaputt och allt går i slow motion. När solen visade sej så vackert på förmiddagen tog Zeb och jag en väldans försiktig promenad. Det gick rätt hyfsat och jag kunde njuta av höstdagen.
Har tänkt på det här med ryggen. Vår Herre gjorde nog ett fatalt misstag dagen han skapade mej (men alla har vi ju våra sämre dagar). Ryggen som ska gå i mjuka kurvor med svank gjorde han spikrak och benen som ska vara svarvade fina spiror fick i stället kurvigheten som skulle suttit i ryggraden. Men inte hjälper det att gå omkring bitter och sur inte. Nej det är bara att fortsätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar