Plötsligt har jag blivit så in i norden huslig och fruslig att jag bestämde mej för att här ska stickas Lovikka vantar. Har stickat ett par två vantpar under min livstid och minns att min farmor fick ett par till julklapp för si så där snart 20 år sen. Nu kom jag över ett lätt beskrivligt mönster och då tog det inte länge att bli fast i garnen.
Har tänkt på min stickning hela dagen och hade kunnat kyssa marken när jag äntligen fick komma hem till mitt paradis och veta att nu kan jag sticka precis när jag vill.
Saken är ju den att jag redan kunnat konstatera att de blir för stora åt mej men så kan ju karlar också ha dessa vantar så få nu se vem som vill ha. Annars får jag väl tvätta dem i hett vatten eller nåt, det brukar fixa sej. För riva upp kommer inte på frågan. Nejnej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar