Skitjobb

Och nu menar jag inte mitt jobb. Nej där trivdes jag fantastiskt bra i dag, kan inte fatta att dagen gick så fort. Men det är som jag skrivit förut, ge dej själv ett leende i spegeln på morgonen och säg att det kommer att bli en bra dag. Se det positiva och det mesta går som en dans. Nåja, det finns faktiskt dagar när inte ens det hjälper och man helst spolar ner sej men för det mesta funkar det.
Nej skitjobbet ställer min lurviga fyrbenta till med. Han har varit dålig i magen redan flera dagar. Matlusten är det si och så med. Visst äter han men mycket lite så nu skulle gubben köpa hem ris så vi får koka det åt honom. Han gillar ris och jag har sett förut att det funkar bra för hans känsliga mage. Många fnyser när man påpekar att ens hund inte tål äta allt som smugglas åt honom under bordet. Men så är det nu bara, att får han samma kost hela tiden mår han alldeles utmärkt.
Så nu "kakkar" han ner sej hela tiden och ni kan ju tänka er hur det ser ut i hans långa päls som dessutom är vit just där i akterpartiet (tur att han inte begriper vad jag håller på med just nu, det skulle vara så förnedrande för honom hur jag beskriver). I alla fall så har jag redan i kväll skurat upp honom två gånger för att han överhuvudtaget ska kunna vara inne. Men han är så glad när jag tar fram handduken och visar in honom i tvättstugan. Han vill verkligen vara ren och inte lukta illa.
Det att inte matsmältningen fungerar gör i sin tur att kroppen inte tar upp medicinen vilket resulterade i ett anfall sent i går kväll. Fem före att inte golvlampan åkt i golvet när anfallet kom över honom. Men han landade till sist under vardagsrumsbordet när anfallet tog över hans lilla kropp. Som tur var gick det ganska fort om men jag satt med fingrarna hårt tryckta i öronen och upprepade "det blir bra, det blir bra..."
Ändå hörde jag hur han gnydde stönande och det om nåt gör att mitt hjärta bara upplöses i små bitar och trillar ner. Vansinnigt smärtsamt att se och höra.
Tur i oturen att vi alla var hemma omkring honom. Jag är vansinnigt dålig på att hantera situationen medan gubben är helt suveränt lugn och stödjande.
Efteråt har han otroligt varmt och bara flämtar. På ännu krampande små ben gick han till ytterdörren och ville ut. Där låg han i snödrivan på rygg och man bara såg hur han slappnade av och kyldes av. Men han ville in igen för närbehovet är stort efter ett anfall. Så han har sovit inne i natt, lugnt och tryggt.
Att ha en hund med epilepsi är något jag inte önskar min värsta fiende ens.
MEN alla borde ha en Zeb.

Vart tog helgen vägen

Vart flyger tiden i väg alltså?
Var det inte just jag satt och var så där massagemör och vi bara hade lite nudd på helg. Nu säger tiden plötsligt att det är söndagkväll och jag snart får söka efter sunkiga t-pajtor och stödstrumpor. Ingen glamour här inte!
Men visst är det bra att det rullar på och tiden inte blir lång. Det måste ju tyda på att man trivs och har det allmänt bra. Tillbringar man sin dyrbara tid med de som står en nära blir den ännu värdefullare.
Vi har faktiskt inte gjort mycket alls i dag. Jag nappar på med nåt smått mest hela tiden, har verkligt svårt att sitta stilla nån längre stund. Skidåkning i tv till min stora förtret. Det refereras högt i soffan från sportfånen och jag har inget som helst intresse av informationen. Dator, film, hockey,frisk luft och öroninflammation har getts åt den här familjen i dag.
Så ser jag fram emot en ny vecka med trevligheter åtminstone i mitten av veckan. Men visst är det skoj mest hela tiden bara man tar det från den positiva sidan.

Att leva fullt ut

Här strular tekniken och jag som inte är lagd åt det hållet fattar noll.
Men vi försöker på nytt.
Gårdagen var en superdag och jag njöt för fulla muggar. Det är dagar med sol och ordentliga minusgrader jag lever fullt ut.
Ute och njöt av vädret tillsammans med min trogna fyrbenta. Stod och gjorde "ramar" med händerna i naturen och fick fina bilder för ögonblicket. Kameran var ju inte med.
Hemma rörde jag ihop mandelbröd. Det är sånt som jag tror är bra när man förätit sej på julskinkan,gröna kulor och dylikt.
Julen städades också ut. Stjärnorna och ljusstaken i fönstren finns ännu men allt annat småplock är borta tills nästa gång.
Min nya vinterjacka var på sin jungfruresa till Purmo på kvällen. Vi hälsade på syster med familj. En mycket trevlig avslutning på en mycket trevlig dag.

Den där känslan

 

Nåt konstigt med bildöverföring i kväll så vi kör en gammal goding.
Tulpaner är ju ändå för härliga och snart frossar jag i dem.

Den här fredagskänslan har infunnit sej. Den har jag saknat under ledigheten, då alla dagar blir lika dagar. En sån här "slängeriväggenförnuharjagfredagsfeelis" eller nåt.
Stack en timme tidigare från jobbet i dag för att få behövlig massage. Kunde ju verkligen starta helgen sämre. Så nu är jag så där mör och fin och har legat på soffan och myst efter maten.
Verkligt trött på julsakerna här hemma och borde komma i gång med att få bortplockat. Men det sparar vi tills i morgon. Lika bra det för det är så mycket annat som blivit sparat tills i morgon. Få så se om nåt blir gjort överhuvudtaget.
Liten Zeb mår inte bra. Spydde i går och vill än i dag inte ha nån mat. Nu ligger han och sover på gubbens tröja och drar enorma stockar. Men snart blir det fart i honom när jag drar fram mina långkalsonger. Långkalsonger= motionsrunda.
Lämnar er så för i kväll med Adam Cohen som hyllar sin far. Bird on the wire

Konsten att gilla läget

En betydligt segare dag.
Kan väl säga att det är tur att vi har en tredagars vecka i arbetets tecken. Som bly i hela kroppen.
Så kvällen har varit stillsam. Lite plock med julsaker. Vår lilla julgran som har stått i vas fick åka ut i kväll, men den hade säkert klarat sej till påsken så grön och fin som den var. Den har stått inne sen slutet av november och endast några barr har den släppt.
Suttit i soffan, läppjat på te medan vi sett Fjällbacka morden på tv.
Zeb har spytt ner hjälpköksgolvet.
Det gäller att gilla läget.

Ordning i kryddhyllan

Så var årets första arbetsdag avklarad.
Hade jag nu mot förmodan glömt hur trött man blir av arbete så är jag påmind igen. Vilken tur!
Men så roligt att träffa arbetskamraterna och höra hur deras ledigt varit.
Det gråa fortsätter och fastän jag for till skogs strax efter arbetet tänkte jag bli mörkrädd på riktigt. Tyckte "böui" stod bakom varje buske. Då är det verkligen mörkt.
Hade en jästbit och några mjölpåsar liggandes så jag svängde ihop en deg och gräddade i långpanna. Världens enklaste och ingen kan komma och säga att de varken kan eller hinner. Billigt bröd är det också.
Fick för mej att städa ur ett köksskåp. Det med kryddor och diverse. Jag är inte den som tillbringar julen i köksskåpen eller bjuder in gäster att tillbringa tid med mej i skåpen så de blev inte städade till jul. Nu är ett rensat och det blev prydligt och mycket mera rum.
Hur mycket kryddor samlar man inte på sej? Kardemumma blir vi inte utan i första taget kan jag säga. Gelatinblad sen, hur ofta använder man sånt? Tydligen har jag köpt hem i fall att.
Köttbuljong finns så vi borde ha köttsoppa varannan dag fram till påsk. Hittade vaniljessens från 2006. Vill verkligen inte få er att tro att det inte blivit städat sedan dess. Nej så är det inte men tydligen har det hört till kategorin: bra att ha, skit att vara utan. Men nu fick det åka.
Bullaformar till ett helt regemente och tändstickor som jag trodde vi var utan hittade jag åtta askar av.
Fantastiskt på sitt sätt, man fyndar ju tillika och för att inte tala om hur överraskad man kan bli.
Man vet aldrig vad man hittar.

Nyårsdagen

2013 har startat med regn. Det är grått och trist.
Men jag har trotsat regnet en liten stund i alla fall och slirat runt med Zeb på glashala vägar.
Tur är då att man har den glada nyårskvällen att lägga tankarna på.
Vi var bjudna till Skata, en riktig idyll i mina ögon. Vackert och inbjudande redan på gården. Stannade där för att fota men jag var för ivrig och bilderna blev inte bra.
I det här mysiga huset verkade de ha det mesta på klart.

Förrätt varmrätt efterrätt, allt var så gott. Tyvärr missade vi osten för vi måste rusa hem till hunden.
Så när vi var stinna och belåtna kom brädspelet fram.

Pampas spelet. Som var mycket roligare än jag hade tänkt mej. Eller så var det kombinationen av spel och sällskap som gjorde att det skrattades vansinnigt mellan det blodiga allvaret och tävlingsinstinkterna.
Hursomhelst, en riktigt rolig kväll och vi tackar så hjärtligt.

Nyårslöften har jag slutat med de brukar ändå svikas efter andra eller tredje dagen. Men jag ska försöka vara snäll med mej i år. Lyssna på kroppen, göra det jag vill och lämna bort så mycket måsten som möjligt. Måsten och stress mår ingen bra av och världen får varken du eller jag färdig hur än vi sliter.
Men jag är glad att jag har ett arbete att gå till i morgon. Komma i gång med den dagliga lunken och få lite ordning i tillvaron.