Slutet på februari

Äntligen går februari mot sitt slut och jag bara känner att även i år klarade jag det. Det är de mest tröstlösa månaderna enligt mej och en ordentlig uppförsbacke hela vägen. Men nu är vi så här långt och en fönsterviva har hittat hem. Mest prisvärda blomman denna årstid med blomning ända in mot sommaren. Ett år samplanterade jag den till och med med sommarblomster där ute.

Kalla vackra dagar och jag har suckat varje morgon när jag vaknat och bilen har ojat sej halva vägen in mot stan. Allt går trögt när det är smällkallt. 

I dag är jag ledig och fastän jag sovit nästan klockan runt så hann vi ut före snöpyro kom.

Solen har börjat värma och det har varit takdropp.

Vi har tagit fram sparkaren.

Lycklig över loppisfynd.

Fick en riktigt användbar blus från Marco Polo.

I söndags var vi bjudna på mat till Vörågatan, Eriks Sandra hade fyllt år.

Solen lyste och vi var taggade på att träffa "alla våra barn". Vi blev bjudna på butter chicken som var så god, så god.

Hugo fick testa på en av fabbos alla gitarrer och det är inte alla förunnat. Sen spelade fabbo lite akustiskt för oss alla. Några härliga timmar hade vi där i deras varma och ombonade hem.

I går efter arbetet hade vi lite sportlovsfeeling med Hugos familj och även Hugos mommo var med. Vi grillade korv i eldgrytan och rände pulka och tog en tur med sparkstöttingen. Tyvärr lite kall blåst så vi åt korven inne med potatissallad och bröd.

Jag är nu ledig två dagar för att sen riva i när helgen kommer. I morgon är det 3 år sedan jag började på Omsorg och inte en endaste dag har jag ångrat mej, trots att det nog kräver onödigt mycket av en ibland. Jag kämpar med finskan och känner mej otillräcklig men tar igen det sen när jag har mina svenska klienter. Jag gör så gott jag kan och sen kan jag inte mer.

Före julen satt vi sönder en soffa på kontoret inför en julbild som skulle tas men nu har vi fått så fina fåtöljer med fotstöd i stället så det här har blivit en riktig mysig terapihörna där vi tar igen oss mellan besöken och när tid finns. Tror vi har mysigaste mötesplatsen i nejden.

 

Lite lättare

Vi börja dagen lugnt Bonzo och jag. Eld i spisen medan solen letade sej in. Ska i jobb på eftermiddagen som bestämde att inga stordåd görs idag heller.

I går skrev jag sista tenten i de gemensamma ämnena. Jisses en sån lättnat! Den tenten har gnagt i mej sen mellandagarna men nu är det gjort. Drömde i natt när jag såg lärarinnan skriva 1- på provet med röd penna... Hoppas på lite bättre resultat i alla fall.

Var med syster på Karl Fredrik i går kväll i Schaumans salen. Underhållning från första stund, med vårglädje och tips.  Han hade verkligen kontakt med publiken och det var mycket skratt. I dag "råkade" jag klicka hem 14 påsar blomsterfrön av bara farten. Snacka om att göra intryck.

Visade inspirerande bilder och band en stor härlig bukett av det som syns i kruset på bordet.

Hugo hade vi hos oss i fredags medan föräldrarna arbetade. Även faffa hade tagit ledigt så det blev en prima dag.

Vi gjorde alla hjärtansdags kort med potatis stämpel.

Det var en kall dag så vi var bara ute en stund  sen mamma kommit för att hämta. Rände med pulkan och besökte hästarna. Så mysig dag som vi ska göra om så småningom.

Det borde rensas.

 Tiden springer i väg fast ibland känns det som att det mesta stampar på stället. Jag hamnade på nån förkylning och har varit hemma några dagar. I går blev jag rastlös i etapper och började plocka lite småsaker. Februari och våren nånstans runt hörnet brukar göra så, att man får lust till förändring.

Det betyder inte genast att man behöver shoppa loss på nya prylar utan man plockar omkring med det man har hemma. Ställer undan och tar fram, ändrar om. 

Borde få till en rejäl utrensning, vi har så mycket som bara ligger och aldrig blir använt och bara jag börjar orka mera ska jag ta tag i ett skåp, en hylla i taget och bara rensa ut. Vi pratade mycket om att döstäda på kursen i Vasa och egentligen är det inte nåt man behöver spara till sin sista stund utan det borde finnas med lite hela tiden. Tänk på dem som ska gå och rota i ditt skräp sen när det säkert finns vettigare att göra.

För nån vecka sen ordnade jag upp tre hyllor. Borde ha sparat en före bild för här var kaos minst sagt. Nu blir jag lika förvånad varje gång jag öppnar dörren. Att jag kan ha det så städat!

Vi hade några riktigt fina soldagar här och jag fångade snökristaller en dag när det började blåsa. Nu är det grått, kallt och oinspirerande igen. Det här kalla vädret suger musten ur en.

Följde med OS invigningen. Det mest intressanta med OS var när Bocelli sjöng Nessun Dorma (fast Kaj har lite gått och förstört den, på ett bra sätt dock) Satt här hemma och kände att wow, Bocelli har jag sett i verkligheten och wow, San Siro har jag besökt i Milano.

Dagen efter måste jag söka på Pavarottis framträdande i Torino 2006 och det måste ju sägas att ingen i världen kommer slå Pavarottis röst. Så makalös. Kommer inte att glömma den kvällen när han uppträdde. Jag var på väg till Sursikbacken för att hämta ungdomar som varit på disco. Visste att jag skulle missa uppträdandet i tv så jag satte på radion i bilen. När jag körde över viadukten vid Nautor började Pavarotti sjunga Nessun Dorma och jag körde med gåshud i den mörka kvällen. Det var en magisk stund.

Lördag kväll hade vi bokat bord på Station 23. Vi fick presentkort av barnen med respektive till julen och nu skulle det ätas upp. Så utsökt gott allting.

En Creme brulee slår väl aldrig fel.

Hemmavid blir det vitaminrika smoothies varje dag, man gör så gott man kan.

Februari

Februari startar lika kall som januari slutade, så ingen större skillnad där. Trött på kölden, kalla bilar och tidiga mornar. Jag som brukar äta d vitamin så gott som hela året har slarvat i vinter och undrar om det är därför det mesta känns trögt. Nu har jag i alla fall köpt hem en burk igen så hoppas det svänger.

Ledig dag i dag men hade förstås bilbesiktning inbokad, det är ju sånt man gör på ledig tid. Satt bredvid en pratglad gubbe och hamnade att skärpa till mej. Jag fick vara pratglad så det räckte och blev över i går på mitt som det kändes väldigt långa skifte. Ibland vill man bara vara tyst och inåtvänd.

Nu är jag i alla fall hemma. Bonzo ligger bredvid mej i soffan och elden sprakar i spisen. Jag har ätit morotsbiffar och brysselkål och förbereder mej mentalt på finska uppgifter som måste lämnas in. Min belöning för det blir att jag får fara natta Hugo i kväll. Hugo som hade namnsdag i går och farmor glömde... Det blir en extra kram för det i kväll.

Segt

 Nu känns det segt fast solen visat sej i dag. Jag har varit dränerad efter kursen och har svårt att få spänd fjädern nu. Slog nästan svettig när jag just kollade att hemvårdsdelen i skolan som börjar i mars betyder en skoldag i veckan. Hur ska jag orka. Känner mej färdig nu... I morgon är jag ledig och vet redan att NU  måste jag ta tag i finskan. Nu skulle jag definitivt behöva nån morot där i slutet för att orka.

Kallare verkar det att bli igen men nu är jag redo med stickabyxor ;););)

I lördags var vi till Kiisk och bockabron och här hade stormen tagit många träd. En riktigt stor rotvälta och Bonzo och jag ville bli fotograferade.

I söndags kom Hugo och föräldrarna hit och jag bjöd på Risonisallad och vitlöksstekt halloumi.

Arbetade under söndagkväll och i samma veva i stan inhandlade jag kudde och pulka till Hugo att ha hos oss.

Förnyat med tantblomster på fönsterbrädet. Mycket vårigare.

Tidning i postlådan, mycket trevligare att dricka sitt eftermiddagskaffe då man får bläddra i en tidning. Dessvärre har jag nu sagt upp prenumerationen.

I kväll tävlar vi i lathet och jag tror att Bonzo kommer ta hem vinsten.

Andra kursveckan

 Har just varit ute med hunden, kallt men vackert. Haft jobbdag i dag och var väldigt trött i morse när klockan ringde. Det har tagit på att kursa i så djupt ämne som vi gjort i sammanlagt sex dagar. Vi var alla överens på onsdag morgon att det varit lärorika dagar men vi orkar inte i nuläget ta in mera.

Måndagen började med besök från Project Liv där vi fick höra om deras verksamhet och hur de ordnar drömdagar för långtidssjuka barn. Eftermiddagen fortsatte vi med arbetsglädje och hade en energisk föreläsare. Jag tänkte även denna gång att jag är på en väldigt bra arbetsplats nu, heja Omsorg!

Tisdagen startade vi på palliativa polikliniken för att höra om deras arbete och på eftermiddagen hade vi besök av en dödsdoula. Mycket intressant och åt en sån lyfter man på hatten.

Onsdag hade vi besök av palliativ vårdare som pratade kring ämnet smärtlindring och det dagliga arbetet, mycket givande. Vi diskuterade kring en film vi fick se och knöt ihop säcken. Kände lite att det var myrornas krig i skallen och skönt att få köra hem ensam med funderingarna. Nu måste allt få mogna och jag ska läsa igenom material vi fått med oss och sikta på yrkesprov så småningom. Men annars är kursen klar och jag skulle inte för nåt vilja vara utan dessa dagar.

Lämnade i Vasa efter tisdagens skoldag och skulle sova över hos Erik och Sandra. For in till stan för att först möta upp sonens svärmor och vi tog ett två timmars cafe´besök på Pharmacy House. Fint att ha en sån bra relation till henne och att ha fått en vän i Hugos mommo.

När vi skildes åt gick jag efter en liten butiksrunda hem till mitt "hotell" där Sandra var i full färd med middag till oss. Sonen kom så småningom och efter en riktig smaskens Risonisallad med vitlöksstekt halloumi fick vi en avslappnad kväll. Sandra och jag drack kvällste medan vi såg på när Erik restaurerade en gammal mandolin.

Så fina små stunder att ta till sej och jag saknade dem redan när jag följande dag svängde upp på riksåttan och började min färd hemåt. Men för att lindra den saknaden svängde jag in till Hugo och hans föräldrar och vilken tur att Hugo var på ett riktigt kramhumör för det var precis det jag behövde då.

Första kursveckan

 Jag har varit med om helt fantastisk vecka i skolvärlden (ok tre dagar i alla fall) och så tacksam att jag fattade att jag ska gå denna kurs. I måndags hade jag packat skolväska och övernattningsväska och drog till Kungsgårdsvägen i Vasa där Yrkesakademin i Österbotten ligger.

Jag är alltid ute i god tid när jag är osäker vart jag ska och om jag överhuvudtaget ska hitta. Blev ju nervöst redan när jag närmade mej Vasa men med gps var det lätt och jag kom rätt på  första försöket. Hittade till och med till rätta byggnaden och där fick jag sitta och ta det lugnt en stund innan alla andra började dyka upp.

Vi ska även ha yrkesprov i denna kurs och jag tänkte genast att det är ändå väldigt sällan vi har klienter i palliativ vård men redan under första dagen fick jag lära mej att egentligen är det så att när en klient börjar med hemvård kallas det för tidig palliativ vård. Så den vården kan pågå i flera år men sen så förändras det till vård den sista tiden och sen i livets slutskede. Så jag får vårda på som förr och kan på så sätt ta mitt yrkesprov.

Redan första dagen så märkte jag att det var en riktigt härlig grupp som diskuterar och funderar. Vår lärare är super! Hon drar ur oss orden och har oss att gå på djupet i oss själva och fundera på vår egen förgänglighet. Så mycket död och elände men ändå så mycket skratt och insikt. Totalt slut i huvudet när första dagen var slut.

Jag skulle sova över den natten hos Erik och Sandra och hade fått nyckel så jag kunde slippa in. Sandra var för tillfället i jobbets tecken bortrest och Erik jobbade sent och kom hem först till 19 på kvällen. Jag lyfte in mina väskor och tog en kaffe. Sen gick jag till röda kors loppiset som finns runt hörnet och så gick jag till Minimani och handlade mat som jag kockade till tills Erik anlände. Jag hade en sån fin känsla där i Vasa, först över att deras krypin är så varm och inbjudande och dels att vinterkvällen var så fin i stan. Satt och stickade medan jag väntade hem honom och efter att vi ätit satt vi och pratade och så såg vi en film innan jag bäddade ner mej på soffan. Sov riktigt gott.

Första dagen avslutades med ett besök på Fant begravningsbyrå och andra dagen startade på Cancerföreningen invid Vasa torg. Mycket bra info på båda ställena.

Det var tjugondag Knut och stora granen skulle ner.

Efter tisdagen körde jag hem till Esse och onsdag satt jag på med två andra från jeppishållet. På onsdags eftermiddagen hade vi sjukhuspräst som kom och berättade om sitt arbete. Riktigt intressant och där hade jag nog kunnat sitta på övertid men bra att vi släpptes iväg så vi fick köra hem i dagsljus.

I går arbetade jag och i dag har jag fått vara ledigt. Passade utmärkt efter så intensiva dagar. Tog Bonzo på en lång promenad.

Blidväder gör att det blir extra träning för den med päls.

En riktig grådag och jag har varit riktigt lat efter promenaden, stickat på mina stickabyxor och sovit en stund. Bästa bästa.