Less på regnet

Okej, regn är bra. Men jag är så bövelens led detta nu efter att ha hållit på hela dagen. Har hukat mej under det hur många gånger som helst under arbetsdagen. Tagit sats, stigit ur bilen och dragit upp axlarna som om det skulle hjälpa. Gått i kortärmat hela dagen som för att visa långfingret åt eländet. Det enda som kan komma ur det är att jag blir sjuk igen men hoppas på det bästa.

Det som spökar mest är att jag har en ny cykel och längtan att dra ut på vägarna är svår. En gravel cykel som det nu tydligen ska vara. Gubben har hållit på och kollat runt bland olika märken och affärer, måttat och mätt. Och nu har jag då en superfin cykel som jag är så glad över. Första kvällen tog jag en Bäckby runda och andra kvällen åkte vi tillsammans till Lappfors och jagades även då av mörka moln men klarade oss torra hem. Sen har jag inte hunnit och nu är vädret skit. Ack ack, vem skulle trott att jag skulle bli så cykeltokig igen!

En dag hade jag hjälpreda i växthuset. Med sin vattenkanna vattnade han växter och även sina skor.

Samma dag fick jag fara med honom och hans mamma till getterna i Finnholm. En perfekt eftermiddag och så gulligt att se honom med de små getterna. De stora var han heller inte rädda för och gick vant omkring dem och pekade ut stora bocken bruse. Svettig och sömnig sjöng han om bockarna bruse hela vägen hem sen.

Det röda huset i bakgrunden är min farmors barndomshem, så fint att det fortfarande står där.

Till nånting helt annat. Oxel, hur fint är inte det! Varför hittar jag ingenstans att köpa?

I går kväll var vi närmsta kvinnfolk (fem stycken) ut och äta med min syster som blir 50 i sommar. För att hitta nåt ställe hon inte varit på tidigare gick resan till Yxpila av alla ställen, till mysiga Pihlajan pizzatalo. Blev en riktigt rolig kväll. Här är hon med mor och syster, även hennes döttrar och sånakono var med.

Och tamme tusan om inte det är uppehåll nu när klockan blivit nio på kvällen och solen glimtar till i bland. Få se om jag kan hålla mej bort från pedsadeln...

 

Juni dagar

 Juni dagar rullar på och allt och ingenting händer. Det jag med säkerhet vet är att det varit varmt och skönt, lite regn och hosta. Ja hostan kom som ett brev på posten, plötsligt var den bara där. Ser dessutom ut att vara av det segare slaget.

Sen är det ju det här djurlivet. Hunden har för varmt och söker sej sina favoritplatser, som här under klematisen där han grävt sej en grop. Vid kojan har han grävt långt under själva kojan och jag befarar att den rasar över honom en vacker dag.

Geting som tydligen inte hittade bostadstomt på bättre ställe än handtaget till pannrummet. Kan väl säga som så att det var ett svartbygge och bostaden är nu riven.

Bara en gullig larv och dess akrobatiska konster jag iakttog och kände mej själv klumpig.

Har just suttit och tittat på en sädesärla utanför fönstret och ser inte just andra fåglar än denna som blivit min favorit. Jag tror att den kommer med hälsning från vår förra hund Zeb och blir varm i hjärtat varje gång. Låt mej få ha den tron.

Vi hade bröllopsdag här i veckan, den 36:e i rad. 

Jag tog min fina mamma med till trädgårdsaffär häromdagen där vi köpte hästkakka. Min syster frågade om jag inte får det på närmare håll jag som är omringad att hästkånilar. Inte på burk svarade jag. För att vår utfärd skulle bli lite trevligare blev det kaffe i orangeriet. Mysigt men kvavt.

En dag strosade jag runt på jobbet i skolparken, en verklig oas mitt i cenrum.

Gullig klient ville fota mej :)

Maffig tulpan!

Hugo har varit med mamma och mormor några dagar och han har charmat hela Vasa med omnejd kan jag tänka mej. Eftersom jag var hostig före de for så har det gått onödigt många dagar för fammo utan sitt barnbarn. Hade tänkt svänga förbi efter arbetsdagen men jag var slut och svettig så det kändes inte helt hundra. Gubben meddelade att han är på väg till stan och vi kunde träffas. Först skulle jag ut och provcykla en ped som han kollat in, ja det är nåt sånt på gång nu. Sen åt vi pizza och valde ett ställe med uteservering för jag var inte fräsch nog att sitta inne bland folk ;)

Jag for ännu via affär för att handla hem lite mat och när jag skulle gå ut kommer Hugo, mamma och pappa in i affären! Nu får ni föreställa er ungefär hur det såg ut, som på nån reklam från flygfält när nån väntar på en kär ankomst. Jag släpper väskorna, allt runtomkring suddas ut och jag bara rusar fram till ungen som inte riktigt fattar vad som händer. Hans fammo ska vara hemma hos fammo och faffa eller komma på besök till hans hem. Jag kramar om honom och han bara sitter lugnt i kärran och tänker väl att han ska låta mej hållas. Sen mjuknar han upp och jag ser att han har sina nya skor på sej, sandaler rättar han mej då. Vi pratar en stund men jag fattar att de måste få handla för att sen fara hemma och göra kvällsgröt men Hugo säger han vill ha en smörgås. Vänder mej om och vinkar flera gånger och killen smilar tillbaka mellan sina föräldrar där de går iväg. Bästa stunden på hela dagen!

Jag har nu jobbhelg framför mej så tidigt i morse rullade vi sakta iväg på en pedrunda. Så härligt att bara ta det lugnt och njuta av naturen, det är så otroligt vacker nu.

Maj är över

 Sista maj i dag och vi har varit på studentkaffe till granngården.

Jag har haft min yrkesbedömning och fick full pott, vilken lättnad. Nu är jag fri som fågeln över sommaren.

Project Livs månadskampanj samla kilometrar är över och jag hade mest av oss alla på jobbet med mina 725 kilometrar.

Nu är jag förkyld igen!? Sist var i slutet av april och så nu igen. Jag som sällan haft förkylningar tycks gå konstant med dem nu.

Månne det är Hugo bobbor jag dras med, stackarn har varit mycket sjuk under våren. Inte lätt att börja på dagis, det tar sin tid före man är härdad.

Men vi har så mycket roligt tillsammans så lite snor får man helt enkelt tåla. Här var vi och matade fåren.

I går hade vi en Vasa dag. Hälsade på hos Erik och Sandra och tillsammans gick vi genom sommarstaden till Strampen för lunch på deras terrass. En sån mysig dag det blev.

Nu blir det att se hockey finalen.

Sommarlov

 Nu har jag sommarlov från skolan, yrkesbedömningen är så kort så den räknas knappt och den har jag på måndag. Men ingen skolbänk före augusti, härliga tider.

Det är nu jag kan börja tänka tillbaka på tiden som gått, all blod svett och tårar. Alla vaknätter, oro och ångest. Att en som är så utan självförtroende som jag sätter sej på skolbänken i den här åldern och verkligen ska försöka prestera och bevisa för andra att man kan, ja det är helt otroligt och jag nästan skrattar till för mej själv. Men jag har växt under den här tiden, fått en tro på mej själv att jag kan och duger. Innerligt tacksam.

Fina härliga skolkompisar har jag haft och så många jag lärt känna eftersom jag varit i tre olika grupper. Kommer att sakna hela bunten men hoppas springa på dem i stan titt som tätt. Roliga och inspirerande lärare, det är på en helt annan nivå när man är i samma ålder.  Ja visst är det skönt att jag nu är på slutrakan men mycket kommer jag att sakna. Det har varit lite roligt att köpa fina pennor och häften, bara en sån sak ;) Men det är nog färdigt studerat för mej nu. När någon sagt till mej när jag var 18 år att jag ännu långt fram i tiden ska gå Nordiska konstskolans utbildning i 2,5 år och Närvårdar utbildning 2 år, ja då hade jag skrattat dem rakt upp i fejset. Så lite man vet om sej själv. Vi människor slutar inte att utvecklas och ändras, jag tror vi aldrig blir riktigt klara och kan säga det här är jag, så här blev jag. Hoppas åtminstone inte det för det låter ju tråkigt.

Gubben och jag var mot Krombihållet cyklandes häromdagen via stortallen.

Skolavslutning firades även i sadeln.

Träffade Hälge, han var inte så snacksalig.

I kväll har jag cyklat nästan 32 km och önskar att söndagen kommer hastigt. Då är Project livs samla kilometrar över och jag får tänka även på annat än att nöta vägar. Fast när vi har så fina kvällar nu är det ren och skär njutning att rulla.

Allt har sin tid

Våren är en tid då så mycket skulle behöva hinnas med. Jag har kommit så långt i alla fall att jag vet att jag bara kan vara på ett ställe och göra en sak i taget. Nu har jag  satsat på skolan då jag vet att sommarlovet hägrar, nu på onsdag är sista skoldagen och efter det ska jag ha en yrkesbedömning sen tar jag ledigt fram till  augusti.

Sen har ju nästan cyklandet tagit överhand, dels för att arbetet är med i Project livs samla kilometrar för långtidssjuka barn. Men lika där, jag vet att slutdatum närmar sej och tills dess kör jag på. Att kroppen dessutom håller för cyklandet allra bäst gör ju att jag gladeligen väljer det.

Det här har ju gjort att trädgårdsarbetet legat ner hittills, varken jordförbättrat eller gödslat, allt har sin tid och där är jag ännu inte. Tar ingen mer stress i nuläget för jag har alltför ofta gott med tryck i brösten de senaste två åren.

Ofta har jag trampat i väg tillsammans med gubben men en dag när jag var ledig tog jag en runda till Lappfors och mina barndoms happy place. Visste nästan här att träffar jag på en orm ska det vara här och så blev det, rakt över vägen låg en stor baddare men jag vägra ge efter för rädslan och schasade iväg den så jag slapp framåt. Lite stolt där faktiskt.

Det är nånting med de fina barndomsminnena härifrån som gör att när jag kommer upp på sista backen och ser ner över byn och ån som ringlar sej så blir jag alldeles varm i hjärtat. Trampar lite ivrigare precis som att farmor och farfar skulle välkomna mej när jag stiger in i deras kök. Tänk om man fick tillbaka en liten tid av det som varit, om så bara för en stund. Ibland saknar jag dem alla så, de som gått före mej.

Det blev morsdag och Patrik hade bakat så fin tårta <3

Själv hade jag gjort en rabarberpaj av årets första skörd.

En kväll såg vädret fint ut efter regnet och  vi beslöt oss för en längre runda. Hann inte långt fören regnet öste ner och vi cyklade 44 km i regn. Kall om händer och fötter och rapaskvättor i hela ansiktet efter att ha legat efter gubben. Tur att man inte blev sjuk  efter detta.

I går en runda till stan och VM sport. Jag behövde en extra cykelväska att ha extra innerslang i och där bjöds det på hotdog och saft. På det orkade man hem  igen.

Hugo har sovit över här i natt. Sov 10,5 timmar i sträck så klagar inte. Vi har lekt, upptäckt och undersökt och det har varit så härligt att få ha honom här hos oss. 

Han hade en hel väska full med kramdjur med sej när han kom och igår kväll innan sagostund plockade han alla djuren i säng. Så gulligt!

I morse när frukost och legobygge var avklarad tog vi en morgonpromenad allesammans. Vi tittade på hästar, får och traktorer. Livet på landet är fantastiskt.

Den här lilla killen ska man också ta vara på för rätt som det är har även han växt upp. Allt har sin tid.

 

Mest peedasi

 Det har blivit maj sedan sist och mycket ska bockas av innan denna månad är över. På valborg var jag in till Amalia och köpte dessa små blomprydnader bara för att jag tyckte de var väldigt söta.

Vi har även en ny tavla på väggen av ett foto gubben tagit. Nu beställde jag en tavla 50x70 cm och kvaliteten var toppen.

På 1 maj innan mitt skifte började tog vi åter cyklarna till Kokkola och hade majkalas vid Vitsand. Nu blåste det kallare vindar där än senast för vinden hade vänt.

Nu blåste det rakt in mot land men fint ändå.

Vi besökte Rödbergen, också en strand med rödaktiga klippor.

Vi avslutade med en tur ut till Villa Elba. Hade gärna fortsatt längre mot Harrbådan men plikten kallade.

På lördagen firade vi vår vappen med goda vänner. I vår ålder är det inte så noga så vi tar det när det passar. Fick en jättefin passionsblomma.

På söndag kom Hugo med föräldrar hit på mat.

Landet fascinerar med traktorer och kossor.

På kvällen samlade vi kilometrar igen och besökte Osoback Pell.

Där var en stor rotvälta som hade lossnat jämt intill husgrunden.

Och gubben tog mej igen på härliga outforskade vägar för min del. Skogen för mej är som havet är för många, rogivande och avstressande.

Måndag jobbade jag och när jag kom hem var luftvärmepump installerad. Tänk om vi får en sommar där vi kan sova gott i ett svalt hus fast solen gassar på där ute. Lyx!