Less på regnet

Okej, regn är bra. Men jag är så bövelens led detta nu efter att ha hållit på hela dagen. Har hukat mej under det hur många gånger som helst under arbetsdagen. Tagit sats, stigit ur bilen och dragit upp axlarna som om det skulle hjälpa. Gått i kortärmat hela dagen som för att visa långfingret åt eländet. Det enda som kan komma ur det är att jag blir sjuk igen men hoppas på det bästa.

Det som spökar mest är att jag har en ny cykel och längtan att dra ut på vägarna är svår. En gravel cykel som det nu tydligen ska vara. Gubben har hållit på och kollat runt bland olika märken och affärer, måttat och mätt. Och nu har jag då en superfin cykel som jag är så glad över. Första kvällen tog jag en Bäckby runda och andra kvällen åkte vi tillsammans till Lappfors och jagades även då av mörka moln men klarade oss torra hem. Sen har jag inte hunnit och nu är vädret skit. Ack ack, vem skulle trott att jag skulle bli så cykeltokig igen!

En dag hade jag hjälpreda i växthuset. Med sin vattenkanna vattnade han växter och även sina skor.

Samma dag fick jag fara med honom och hans mamma till getterna i Finnholm. En perfekt eftermiddag och så gulligt att se honom med de små getterna. De stora var han heller inte rädda för och gick vant omkring dem och pekade ut stora bocken bruse. Svettig och sömnig sjöng han om bockarna bruse hela vägen hem sen.

Det röda huset i bakgrunden är min farmors barndomshem, så fint att det fortfarande står där.

Till nånting helt annat. Oxel, hur fint är inte det! Varför hittar jag ingenstans att köpa?

I går kväll var vi närmsta kvinnfolk (fem stycken) ut och äta med min syster som blir 50 i sommar. För att hitta nåt ställe hon inte varit på tidigare gick resan till Yxpila av alla ställen, till mysiga Pihlajan pizzatalo. Blev en riktigt rolig kväll. Här är hon med mor och syster, även hennes döttrar och sånakono var med.

Och tamme tusan om inte det är uppehåll nu när klockan blivit nio på kvällen och solen glimtar till i bland. Få se om jag kan hålla mej bort från pedsadeln...