Freeedag!

Fredag och det är så jess!
Här händer ingenting nytt och jag tycker det är så otroligt skönt. När allt går på i lugn och saklig takt känns det tryggt och bekvämt. Våren har tagit ett steg tillbaka och mej gör det ingenting. Så enkelt med lurviga tassar när det är påfruset. Annat lär det bli när det blir lerigt och blött.
Två lediga dagar ligger framför och en veckas arbete till före det blir vinterledighet. Inte illa alls.
Jag har inte så mycket mer att säga i kväll, jag är så glad ändå.

Sol

Härligt vårväder i dag.
Fast vinden var kall på sina håll. Men i skogen var det stilla och solen omfamnade och värme oss så skönt. Zeb och jag aktiverade oss med is och snöbollslekar. Jag hade det bättre ställt med broddar under skorna medan Zeb hade svårt i svängarna i det hala föret. Men lika roligt för det.
Känns som om det är sköna tider på gång.

Woff på er!

Här flyter det på i lugn takt.
Alla glada och nöjda att Zeb är på fötterna igen. Visst finns oron där under ytan hela tiden och jag studerar varje rörelse känns det som. Vi har diskuterat händelsen mycket här hemma och det är också ett sätt att hantera det hela. Så här i efterhand känns den rätt overkligt den där natten. Men Zebs rakade ben och alla upprivna trådar efter hans klor av anfallen på bakbänken i bilen påminner om vad som varit. Vi törs heller inte ha honom ute under nätterna. Vad hade hänt om han varit ute den där natten...vi hade inget vetat.
I går var jag i varje fall på kurs. Krokikursen jag anmält mej till för länge sen. Jag visste knappt vad det var när jag anmälde mej men eftersom jag hakar på det mesta i konstväg tänkte jag ge det en chans. Vi hade en naken manlig modell och gjorde snabbskisser på några minuter sen var det en ny ställning och det var att vända blad och börja på nytt. Väldigt krävande och jag var alldeles slut när vi var klara. Det gäller att få fram en rörelse, proportionerna rätt och framhäva musklerna för att få liv i bilderna. Inget suddgummi användes utan blev bilden fel var det bara att vända blad och i bästa fall hann jag få med ett ben före ställningen byttes till en annan. Det betyder att nästan ett helt block med papper gick åt. Men jag fick till ett par som jag var rätt nöjda med och även vår lärare.
Roligt att få pröva på något nytt. Och vem vet, jag kanske blir värsta Krokiskissaren ännu.

Tråkig start på veckan

Nya veckan startade med en rejäl sorgedunk rakt i bröstet.
Vaknade runt 01.00 på natten av att Zeb fick ett epilepsianfall. Verkade vara ganska lätt och jag tänkte att det här går snart om. Så fel jag hade. När en timme gått och han fortfarande krampade med små uppehåll då förstås så började jag leta telefonnummer. Inte så enkelt att veta vart man ska vänta sej mitt i natten. Men fick tag i dejourerande veterinär i Jakobstad. Under färden in till stan hade han ca 10 anfall och jag kan säga att då är baksätet onödigt trångt och resan olidligt lång.
Veterinären rakade frambenet och satte genast kanyl för att börja ge medicin. Första medicinen hade ingen verkan fast han satte flera doser. Sen byttes medicin och Zeb blev lugnare och verkade nästan livlös om inte det varit för den rossliga andningen. Vid den här tidpunkten var det osäkert på hur hans kropp skulle reagera på medicinen, det hade kunnat gå tvärtom vad vi ville.
Zeb sov så en stund och puls och hjärta kollades. Efter att han kom till sej igen väntade vi ca en kvart för att se att inga nya anfall var på kommande. Vi fick åka hem med kanylen kvar ifall att vi skulle hamna in igen kort därefter och med starkare epilepsimedicin.
Vi kom hem 05.30 med en rejält drogad Zeb och inga ben bar honom. Fick hålla i honom när han skulle dricka vatten och bar honom sen till vårt sovrum. Där sov han ett par timmar och kom sen upp på vingliga ben. Tröttheten har suttit i hela dagen och det mesta av tiden har han sovit bort.
Själv har jag varit utslagen mest av känslomässiga skäl. Jag hade pojkarna att ta farväl av honom före vi for för ett tag var både gubben och jag säkra på att det här slutar inte till vår fördel.
Att se storebror vakna och säga "hej fighter" åt Zeb gjorde att mitt hjärta fullkomligt svämmade över av både sorg och lättnad. Hela natten var en sån spänning.
Nu tar vi en liten tid i taget och får helt enkelt se tiden an. Annat kan vi inte göra.

Tankat ork

Bilden är tagen exakt för ett år sen men kunde lika gärna tagits i dag.
Som plåster på såren för gårdagens busväder har vi istället i dag haft en riktigt härlig solskensdag.
Vi var bjudna på kalas i dag men jag tackade snällt nej. (Hoppas ni inte blev ledsna)
Kände att de sista dagarna har varit smått kaotiska och kommande vecka är det bara gubben och jag hemma om kvällarna. Därför har vi haft en tanka ork och gemenskaps dag i dag.
Och det har varit riktigt skönt med sol, vila och soffhäng.
Så nu kör vi igen en vecka och med vetskapen om att jag efter två veckor slipper på en liten tripp så går det som smort.

Ett ångestfyllt steg och brända bullar

Burkar från GreenGate.
I dag skulle det till och bakas bullar. Det visste jag redan i går och svängde så in via bybutiken efter rödmjölk och jäst. Bakas det bullar i det här huset sker det på rödmjölk och smör.
Före jag fått upp gluggarna ordentligt i morse slog det mej att sockret är slut. Svärmors kök är ofta välfyllt så det problemet löstes bra. Sen tog mjölet slut och räckte inte till utbakningen. Vid det laget drog jag redan djupa suckar och fick snällt sätta mej i bilen för att hämta mera. När jag ändå var på uppköp tog jag en påse kanel ifall att den också skulle vara slut. Väl tillbaks i bilen satte jag på säkerhetsbältet när det knackade på rutan och kassabiträdet stod utanför viftandes med min kanelpåse. Tackade så väldans mycket för det extra besväret och undrade i mitt stilla sinne när jag kommer att glömma mej själv i nån butikshylla.
Så brände jag också en plåt full med bullar men mina karlar försäkrade mej om att de nog går att äta.
Voj hoho!
Så har jag gjort det stora ångestfyllda steget och gått med i facebook.
Som jag har stretat emot och lovat att jag aldrig börjar med den smörjan och på samma gång varit inloggad på gubbens konto för att kolla runt. Så gott som varje dag.
Men nu är jag alltså där och känner mej vilsen och "nyhjälplös". Troligen också en av de sista i världen som gått med.
Men det är bloggen först och främst. Här känner jag mej mera hemma.

Inget slår helg

För några ynka dagstidningar, reklam och gratulationskort inburna föräras man med en smått exotisk snygg liten sommarslunga.
I morse sa jag vid köksbordet att när klockan slår 15.00 i dag kommer jag att hoppa upp och bita mej i röven. Jajjamen! Nå nu har jag aldrig klarat av den bedriften men bara för att få familjen att förstå vad helg betyder för mej så fick jag till det lite extra. Däremot kan jag bita mej i stortån om jag nu skulle känna för det.
Men ack vad ljuvligt med lite egentid i ett par dar. Lite sovmorgon ni vet...
Så har vi väl så där officiellt haft första vårdagen i och med att vi vänt blad i almanackan. Natten lär bli kall och har vi tur håller skaren i morgon. Zeb håller den redan men om den ska hålla mej, ja då får det allt bli några rejäla minusgrader till.