Woff på er!

Här flyter det på i lugn takt.
Alla glada och nöjda att Zeb är på fötterna igen. Visst finns oron där under ytan hela tiden och jag studerar varje rörelse känns det som. Vi har diskuterat händelsen mycket här hemma och det är också ett sätt att hantera det hela. Så här i efterhand känns den rätt overkligt den där natten. Men Zebs rakade ben och alla upprivna trådar efter hans klor av anfallen på bakbänken i bilen påminner om vad som varit. Vi törs heller inte ha honom ute under nätterna. Vad hade hänt om han varit ute den där natten...vi hade inget vetat.
I går var jag i varje fall på kurs. Krokikursen jag anmält mej till för länge sen. Jag visste knappt vad det var när jag anmälde mej men eftersom jag hakar på det mesta i konstväg tänkte jag ge det en chans. Vi hade en naken manlig modell och gjorde snabbskisser på några minuter sen var det en ny ställning och det var att vända blad och börja på nytt. Väldigt krävande och jag var alldeles slut när vi var klara. Det gäller att få fram en rörelse, proportionerna rätt och framhäva musklerna för att få liv i bilderna. Inget suddgummi användes utan blev bilden fel var det bara att vända blad och i bästa fall hann jag få med ett ben före ställningen byttes till en annan. Det betyder att nästan ett helt block med papper gick åt. Men jag fick till ett par som jag var rätt nöjda med och även vår lärare.
Roligt att få pröva på något nytt. Och vem vet, jag kanske blir värsta Krokiskissaren ännu.