I brist på annat

Nu lever jag inte ett händelserikt liv precis och just i dagarna händer ingenting tycks det som.
Bra i och för sej att allt lunkar på i invanda banor.
Det betyder också att jag inte har mycket att komma med och det verkar bli tomrum vissa dagar.
Men i kväll har jag gått igenom gamla bilder på gubbens sida och hittade en bild på pojkarna som jag bara måste publicera. Den här bilden är jag fullkomligt kär i. Hade kvaliten varit bättre skulle jag göra en stor kopia på den. Mina underbara i höstskrud och lillebror med sitt då så långa hår.
Ja vissa bilder bara hugger tag i en. Glad att vi är och har varit flitig med kameran.
Annars då?
Kom på att det i dag är åtta månader sen jag åkte ambulans med söndrigt knä. Fortfarande kan det ibland göra så ont att jag ser stjärnor och planeter men visst är det betydligt bättre nu än för nån månad sen. Som båda knäna är nu kan jag gått och väl tänka mej att leva med dem så gott det går.