Lördagsgörat

Vi har njutit av vår lördag, var och en på sitt sätt. Jag har städat, tvättat kläder, räfsat löv,picklat rödlök m.m Samtidigt som jag gått omkring och småfnissat åt gårdagens revy. Har bara ett tips: Gå och se den!

Tog Zeb på länk längs med ån. Bästa sättet att slippa lortiga tassar.

Hon är oerhört bred nu och Zeb hade inte en tanke på att simma fast han var löskopplad. Inte jag heller.

Så länge köttet kokade mört läste jag ut en otrolig bok. Sann historia berättad av tatueraren Lale själv.

Hörde av Edward Blom att november månad ska innehålla tunga franska viner.

Kvällens matstund innehöll vissa nya upptäckter. Förutom vinet då så var det ugnsrostad jordärtskocka, så himla god. Sen kommer vi till broccoli som jag alltid haft svårt för, både doft och smak. Nu kokade jag den och kylde hastigt ner. Så har den fått stå i kylskåpet och till servering fick den sej en släng av citronolja med basilika. Attans att jag inte kommit på detta förut, nu smaskade vi i oss rätt rejält.
Och gubben har gått och anmält sej till nästa sommars Vätternrunda på cykel och det finns en ny gnista i hans ögon som jag gläds över. Mål och morötter, det är livet.

Sköt om de gröna

Grönväxterna har det troligtvis lika svårt som vi den här årstiden.

I morgon ska jag ta extra mycket hand om mina växter. De ska få dusch för att fräschas upp och allt torrt ska klippas bort.

Det blir inte många rader i kväll. Vi ska nämligen i väg på revyn Viidfäälo & Hejmtzäär.  Så roligt med skrattfest.

Ljus i mörkret

Fy tusan vilken svärta som lägger sej där ute. Nu är de rimfrostiga träden ett minne blott. Jag körde in till stan efter arbetsdagen för att köpa canvasduk till min senaste tavelbeställning och handlade på samma gång. Så glad att inte behöva köra oändligt långa sträckor nu. Köpte några antikljus att fylla på i ljusskafferiet. Det gäller att ha bunkrat upp i denna inomhus tid.

Plåtlådan jag målat i vitt och limmat tapetbit på locket är för fin att ha undangömt i nåt skåp. Nu får den stå på tv bänken.

I kväll är det alltför segt att komma igång med något. Kanske bäst att varva ner och ladda upp för helgen som lurar bakom knuten.

Mitt i veckan

Redan mitt i veckan.
Vi hade avslutning i målargruppen i går kväll för den här terminen. I sedvanlig ordning var det pizzabeställning och nästan i sedvanlig ordning åt jag upp hela min medan de andra tog hem av sina. En medkamrat har jag fått i höst som också intog hela sin så nu behöver jag inte sitta och skämmas över min glupenhet.
Så trevligt runt bordet med ett väldigt skryypt schack. Jag fick en rödkrita bara så där av en som trodde att det skulle passa mej och mitt måleri. Bara en sån sak blir man glad av i mörkret.
Vi ska småningom få ny chef till arbetet och den "gamla" städar ur sina lådor. Jag fick tillbaka målningar jag gjorde till boken om firman 2012. Vissa hade jag fått tidigare men dessa hade lämnat på efterkälke. Trevligt att återse dem och särskilt två av dem som inte finns i boken.

Hem till farmor före kvällsmaten. Kände på mej att hon var ensam en mörk och eländig dag som denna. Många tycks små deppiga nu när snön försvinner, så även farmor trots att hon inte ser hur dyster vädret är men det känns säkert i kroppen ändå.
Så fick jag i min tur besök av ena sonen sen jag kom hem och vi funderade över en kaffekopp. Jag var mitt uppe i fönstertvätt och gardinbyte men det fick stå still så länge. Nu är i alla fall gardinerna uppe. Vi säger väl vintergardiner för ve och fasa om man nämner ordet juuul  här i huset redan i mitten på november. Enda fönstret saknar nu är adventsljusstaken schhh...

Måndagsledig

Ledig dag igen och jag har varit och glaserat smått och gott och fått hem vitlökarna som jag bara ville ha råbrända. Ville ha den råa strukturen kvar. Nu borde glasyrbränningen vara i full gång och efter några dagar har jag hem resten. Då tar vi lite paus i krukmakeriet och skulpterandet.

Den här banditen har också fått sitt, njuter av snön nu så länge den finns kvar. Mycket härligare att "bara" få in snö och ingen "rapa"

Stickat, rivit och stickat, inte ska det gå för snabbt heller.
Ledig dag har verkligen varit en ledig dag.

Fars dag

Väldigt sällan är det jag som brygger morgonkaffet.
I dag tog jag ändå på mej den äran för att duka upp en mysig frukost åt mina barns pappa.
Ena sonen har varit hemma under dagen och vi väntar ännu på att den äldre ska komma från Vasa och svänga in här fram. Svärfar har firats och det sedvanliga julklappslotteriet är draget.
I och med det känner jag att det börjar bli fritt fram för julfunderingar.

En snörik lördag på stan

Så mysigt att vakna upp till ett vinterlandskap. Ganska mycket snö hade fallit under natten.
Det täcker åtminstone för stunden alla oräfsade löv hos oss.

Här hade redan Zeb varit på morgonpromenad och lycklig över sin favoritårstid.

Som ofta på lördagar vill vi göra nåt och det blev grannstaden åter en gång. Vi tycker om att gå i affärer båda två vilket är himla tur. Det enda jag hade på min lista var ett garnnystan till halsvärmaren jag ännu håller på med. Gubben köpte fågelbräde och frön och det sa jag bestämt i från att jag matar inte en fågel i vinter. Köper han hem får han se till att det finns mat där också. Visst är fåglar roliga att se på men när de trots matning äter upp våra markiser hade jag hellre satt hagel i ändan på dem alla.
Så bjöd jag på mat vid Rosso.

Vi år lax (inte jag), kyckling med getost och det var riktigt gott.
Fullkomligt älskar kaklet i restaurangen och tar alltid foto av det när vi är dit ;) Skulle byta ut vårt mot detta vilken sekund som helst.

Hem kom vi trötta och småfrusna så det sattes eld i spisen. Zeb och jag ockuperade varsin soffa och gubben fick nöja sej med fladdermusfåtöljen.
Försökte färdigställa ett lejon som jag startade upp senaste målarkväll, svårt så svårt och nu stoppar jag det långt bak i nån hylla.

Jag hoppas verkligen att nån av er läsare såg Witnesses som kom på svt i går kväll. En film om det som hände men som aldrig får hända igen. Människor som överlevde förintelsen och nu är mellan 90 och 100 år. Några blev intervjuade i programmet och för nån var det första gången de berättade. Inte ens för sina barn hade de berättat. Fasansfulla upplevelser och man såg hur svårt många hade att sätta ord på sina upplevelser. Så gripande med de gamla människorna. Tänk att de levat hela sitt liv med dessa minnen. Se detta om du har möjlighet, snart finns det ingen kvar som kan berätta hur det verkligen var.