Annorlunda vappenfirande

Vi har haft som tradition nu några år att fira vappen i goda vänners lag med en massa gott att äta.
Men i år beslöt vi oss för att spara upp det med några veckor för att alla förhoppningsvis skulle bli piggare och värmen ha en chans att visa sej.
Så gubben och jag beslöt att vi skulle sticka ut i skog och mark för vi tycks trivas allra mest där.
Jeusskosk lär vi ha varit till, jag som är helt dum vad gäller namn på ställen. För övrigt kan jag tillägga att jag tillbringat mycket tid i Lappforsskogarna som liten flicka med farfar som var en riktigt skogens man.
Vi vandrade efter en vacker skogsväg en bra bit tills vi kom till vatten. Det lär ska vara lite forsar här men vattenståndet var nu så högt att det var rätt lugnt. Riktigt rogivande var det att plumsa omkring på vattensjuka ställen, åkrar och skog.
Vi såg tranor, sjöfåglar, gäddan som slog och en massa älgspillning. Undra hur många par ögon vi hade på oss där vi gick.
1 maj har vi soligt men ack så kallt. Den kalla vinden håller oss i ett järngrepp men på med lämpliga kläder och ut i skog och mark bara. Zeb och jag har redan avverkat en runda.
Kommer ihåg mina barndoms majkalas, hade vi inte bara sol och värme då? Man kommer ju ihåg det man vill och då var det knästrumpor och mjöd och stuvor i nån solig skogsbacke. Men året 1984 hade vi stora snödrivor ännu hemma på gården. Det finns ett foto av mej och min syster där vi står med majvippor uppe på drivorna, jag med ljusrosa sommarjacka och lång permanentad Carolafrilla. Det var tider det.