När både vädret och knäna är i skick är det riktigt roligt att trampa runt.
Tänkte ta mej en tur på eftermiddagen men kom inte många kilometrar före jag hamna på en terrass med saft och bullar.
Tog tag i saken igen i kväll och då gick det bättre. Trampa i väg mot Kållbyhållet efter grusvägen för att sen svänga in mot Esse igen. Svängde av på den lilla vägen som går förbi gårdarna på Enafolk och jag slungades tillbaka i tiden till liten flicka igen. Den då grusade vägen är i dag asfalterad.
I mitt huvud rusade klätterstenar, hallonbuskar och smultronställen förbi. Saktade in lite vid uppfarten till mommo och moffas och såg mej själv där jag satt på mjölkkärran mellan hinkarna som mommo skuffade nerför backen till mjölkbryggan.
Hörde hur min moffa med ömhet i rösten säga att Anette kommer aldrig att glömma bort Enafolk och huset där, det är henne så kär.
Jag har aldrig glömt stället och kommer heller aldrig att göra det. Det har präglat hela mej och det är med tacksamhet och värme jag tänker på det. Men i dag är det en ny generation i huset och livet går vidare. Så jag trampade också vidare utan att svänga in. Fortsatte mot kyrkbyn och dess gravgård för att besöka mommo och moffas grav istället. I björken som finns alldeles bakom graven satt en ensam fågel och sjöng på sin vackraste kvällssång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar