En liten hälsning

Snabbtitt in idag.
Just kommit hem från arbetet och vi har matgäster i väntan så det gäller att spänna fjädern och sätta igång med förberedelser. Men ville ger er som tittar in en liten hälsning i alla fall.
                       
                                                          GLAD VALBORG!

Söndag

Sista söndagen i april.
Familjetid, ovanligt lång med två dukningar. Släkt och kaffekalas. Mammatid.
Whatsapplycka, Vårglädje. Livsglädje.
Garden songs. Herregud vad den människan kan. Stinas musik har tagit över hela mej denna helg.
Krupit under skinnet, in i huvudet. En kropp som gungar i takt. Precis som jag vill att musik ska göra.
Såld.

Solskenshistoria

Rufus. Svärföräldrarnas småtokiga katt som vi har haft mycket glädje av också här i huset. Nyfiken och vill gärna in också till oss ibland fast han kollar in först om Zeb är inne eller inte.
Den nittonde försvann han spårlöst och det har sökts och lockats. Alla tänkbara uthus och förråd har kollats. Dikesrenar har undersökts på promenader. Zeb har deppat över att hans skällobjekt varit borta. Alla har vi nästan gett upp hoppet om att hitta honom vid liv.
I morse tog gubben jackan på sej och gick till ett obebott hus här i närheten, spejade i fönstren och upptäckte Rufus som satt där inne. Jag kunde knappt tro det när han kom och berättade och måste se med egna ögon. Minsann satt han där inne och såg upp på mej med småynkliga ögon. "Lilla vän ojojoj... Jag stod på tå och talade med katten en bra stund och lovade att han snart skulle vara ut i det fria.
Ägarna till huset hade kontaktats och var på väg med nyckeln. Hade det varit min katt hade jag inte haft nerver att vänta, en glasruta eller två hade nog rykt.
På tionde dygnet hade han suttit instängd, vad har han levt av och vilka tankar har gått genom det lilla huvudet. Nu är han fri och lycklig, kanske ännu mer tokig än förut (vem skulle inte bli det) men det har varit en glädjens dag här. En riktig solskenshistoria.

En dag i vågrätt läge

Vaknade i morse med ett huvud av bly och värk i kroppen.
Det var inte mycket att fundera på utan ta en dag i vågrätt läge och kurera allt vad tygen håller. Så jag har druckit varm och medicinerat, sovit en timme eller två. Sen upprepat proceduren. I kväll känns det rätt bra förutom att jag svettas som ett svin så fort jag rör på hyddan. Men ingen snuva eller hosta att tala om, än så länge. Nästa vecka ska jag vara på benen igen har jag bestämt.
Kom efterlängtad musik på posten idag och mera passligt hade det inte kunnat komma. Jag har legat i soffan och lyssnat och njutit. Storgillar Stina, hon är ärlig, rättfram och naturlig. Superduktig konstnär, radiopratare och nu har hon gjort härlig musik tillsammans med sin man.

Hittade en ram långt in i skåpet som var som klippt och skuren till mitt vårträd.
Nu hänger den i "finrummet" minsann.

Vårträdet

Jag trodde på allvar att jag höll på att bli sjuk i dag.
På eftermiddagen fick jag brännande ögon, det brände lång bak i hals och näsa.
Men hittills har jag hållits på benen fast fritt är det inte. Jag känner att nåt ligger och lurar och nu får jag försöka kurera så gått det går. Har absolut inte tid att bli sjuk nu om jag klarat mej vintern igenom.
Gjorde mej ett rosa vårträd för att pigga upp tillvaron.

Knasboll

Gråare dag får man leta efter.
Men det har gått bra att arbeta när man inte missat varken sol eller värmer. Mest längtade jag hem till Zeb och att få göra upp eld i spisen. Att ha en mysstund.
Zeb var så kelsjuk som vanligt och när jag inte orkade klia honom mera och han hade gett upp sina försök att få mera så somnade vi båda. Han på min mage.
Sen började han glida och huvudet hängde nästan i golvet och jag som var halvt i dvala gjorde ett tafatt försök att hålla honom uppe.
Så med en duns rasade han i golvet. Gjorde inte en min eller rörelse utan fortsatte sova. Jag kunde inte annat än skratta och jämra mej åt hans slapphet. Ett tag tänkte jag att han skadat det sista friska av sin höft och aldrig kommer kunna stiga upp igen. Men när jag gick ut i köket och skulle börja med kvällsmat då var han hastigt efter mej. Kan ju missa nåt annars!
En älskad knasboll är vad han är.

En riktig rugguggla

Mitt beställningsarbete som jag skrev om igår är smått hemligt har jag förstått så jag törs absolut inte visa det här ännu. Men det är gjort med kolpennor vilka är väldigt roliga att arbeta med, men smutsigt. I kväll gjorde jag en snabbteckning i samma teknik bara för att.
Annars händer inte mycket. Jag är trött av allergimedicinen och vill helst sova bara jag sätter mej ner. Hälsade på farmor en liten stund, visste nästan att hon hade lång tid igår och att jag då borde varit där. Men då hade jag ju fullt sjå med räfsan och grodan. Hon var lika glad att jag kom i kväll.