När en röst lägger sej under huden

O du sköna söndag!
Efter snöskottning, hundvallning och vedeldning har här inte gjorts mycket.
Ätit fastlagsbulle och det är banne mej det bästa man kan göra en söndag.
Tillbaka till gårdagens musik evenemang både här i landet och Sverige. Jag har nästan träningsvärk efter att ha bläddrat mellan de olika kanalerna för att hinna se alla bidragen. Allt tills gubben visade att det finns en knapp på fjärrkontrollen där det står LAST... Alltså man lär sej nåt nytt varje dag och jag är säkert den sista av mänskligheten som fått lärt mej vad den knapptryckningen gör.
Hur som helst så är det säkert många som var glada att Krista vann, det är ju en scenshow som ska till för att det ska passa i Eurovisionen. Min favorit var ändå Mikael Saari som verkligen har en sångröst.
Rikard Wolff var ändå den jag var mest intresserad av i den svenska uttagningen. Han föll dessvärre ut genast men jag brukar falla för sånt som andra inte tar till sej.
Genast när han tog de första tonerna lyfte jag ur soffan och den rösten lägger sej under huden. Verkligen. Han är ännu ett bevis på att rätt och slätt stå upp och sjunga utan vare sej fyrverkerier eller spektakulära scenshower kan beröra så oerhört.
HÄR kan du lyssna på låten om du missade den i går. I mitt huvud går den på repeat de närmaste dagarna. Det måste den för att jag sedan ska kunna släppa den och gå vidare.