Har överraskat mej själv ännu en gång

Ja jag slutar aldrig att förvånas över mej själv.
Stod på trappan och var i full gång med att skrabba skiten ur en pläd när fiskbilen kom till grannens.
Det var dagens första misstag.
Hör mej själv hojta åt fiskgubben om han har nån extra fisk??? Jag liksom står och hojtar om fisk???
Jo visst har han och räknar upp ett par stycken. Där nånstans hör jag ordet rökt och tänker att det tar jag för där är det minst besvär, bara att kladda och äta med fingrarna för dem som är hugade.
Oh my lord när han sen drar upp dörren till sin skåpbil. Stanken av fisk och rökt fisk och allt vad där nu är får mej nästan att tuppa av. Nu gäller det att fokusera och ta fram pokerfejset tänker jag och lägger på ett brett flin och väljer ut en fin lite rökt firrebit.
Han tackar och säger att han nog kan stanna här när han ändå har vägarna förbi, visst säger jag.
Så bär jag in min inhandlade bit i en påse som dinglar mellan tummen och pekfingret med bortvänt ansikte. Lindar in den i ännu ett lager plast och snusar försiktigt om jag känner nån lukt, skurar och tvår mina händer.
Så nu ligger en död fisk i mitt kylskåp bland choritzokorvar, fileer och ostar och jag ber en stilla bön om att inget ska ta skada av odören.
Men lite nöjd är jag i och för sej, att jag får överraska familjen i kväll med maten, de är ju smått konstiga alla tre och gillar kattmat. Själv är jag glad över att ha kvällsskift och hoppas att de vädrat ut lukten ordentligt tills jag är hemma igen.
Men säj nu vad man inte gör för sina kära!