Har i dag varit bjudna på 50 års kalas.
Först gudstjänst, sen mat och kaffe med tårta. Efteråt var det sång och musik och uppvaktningar av jubilaren förstås. En mycket trivsam dag och alla var nöjda och glada. Roligt att få vara med och fira en av våra nyaste vänner, även om vänskapen börjar ha lite år på nacken. Åren går ju så fort när man har roligt.
Där träffade jag på en gammal lärare och som jag är funtad kunde jag inte annat än ta mej en pratstund med honom. Han verkade helt uppriktigt glad åt att jag tog kontakt och tyckte det hade varit rent skamligt om jag bara gått förbi. Även om jag förklarade att han inte fick präntat in något i skallen på mej, men jag sa att jag tyckte mycket om honom som lärare ändå. Det skrattade han hjärtligt åt. Ni som känner till uttrycket: Det här är inget vilohem för orkeslösa åldringar! vet då vem jag menar. Han var sej lik och samma glimt i blicken, bara ett vitt hår påminde om att åren gått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar