Mitt livs stora roll

I dag var det min tur att se det första svanparet flyga över ängarna.
Ett säkert vårtecken men ett ännu säkrare vill jag påstå är hästskit kletad över hela vägen när snön smälter. Hursomhelst svanar, knölsvanar som den gode Hans Hästbacka lärt mej.
Annars är jag dålig på fåglar men vet att de flesta har två ben och vingar. Däremot kråkor och skator, de vet jag skillnad på. Kanske för att jag haft en roll som en skata, en klok sådan. Det kom jag att tänka på medan knölsvanarna flaxade iväg.
Vi gick kanske på fyran eller trean och det skulle övas på teater till julfesten. Lärarinnan hade bestämt att det skulle bli Lille Pers vandring. Rollerna delades ut. Jag fick bara bli med i talkören och det kändes verkligt visset. Jag som tänkt briljera som skådespelare och visa vad jag går för fick bara en plats i talkören. Det hade jag verkligen svårt att smälta.
Så gick det så att den tilltänkta skatan mesade ur och vem tror ni då såg sin chans? Jag gick ut på scenen drog igång mitt värsta och råaste skatflabb HAHAHAHAAAA!!! "Det slottet får du aldrig fatt, det finns blott i din sagobok. Du lille Per, du är en tok! Från fötterna till hjässan, men hälsa till prinsessan! Jag tror det var den enda gång jag kände mej lyckad inför den lärarinnan. När jag spelade en skata. För hon skrattade högt och klappade förtjust i händerna.
Så gick det så att jag fick ta över skatrollen och jag tänkte: Hollywood, here I come!
Nåja så långt bar inte skatvingarna men jag har i alla fall spelat Rickard Herrey och farbror Frej med den äran vill jag påstå och Hollywood fick aldrig veta vad de gått miste om. Tur för dem om vi säger så, Spielberg hade slitit sitt hår.