Jag har blivit osynligare här.
Är mycket medveten om det och troligtvis blir det så också framöver.
Motivationen och inspirationen har försvunnit vartefter snön smälter därute. Ett tag tänkte jag lägga av helt och hållet men i dag känns det lite väl drastiskt.
Kvällarna går i all hast nu och fast det blir längre ljust tycks tiden ändå inte räcka till. Vårtröttheten har slagit sina klor i mej så in till den milda grad att jag varit och ta prover av alla de slag för att utesluta och inte behöva grubbla i onödan. Diabetes finns i släkten och ligger alltid på lur för att banka skräck i mej när marken känns ostadig. Men allt ser hittills bra ut och det är jag tacksam för.
Två nya ytterkrukor har hittat till mitt fönsterbräde (tack Sara för tipset!). Ugglor, vad annars.
Mina tavelugglor är fortfarande ute och flyger och jag hoppas de snart hittar hem.
Så fick jag det roligaste samtal på länge. Ska få ha en egen liten utställning så småningom och att ställa ut är verkligt trevligt sen man kommit över den första skräckblandade förtjusningen. Visst är det roligt att ha sin konst hängandes här hemma men ännu roligare om nån annan också kan glädjas över nån tavla. Mer om det när det blir aktuellt.
Har du också funderat som jag vad gäller bloggen!!?...Kanske man är vårtrött som du säger. Har kommit av mig efter studierna med min blogg, men jag låter bli att göra något "framtvingat" inlägg...Bara när det känns inspirerande och roligt. Har också ställt mig frågan för vem jag egentligen skriver för i min blogg? För mig själv? eller för andra? Det bästa är väl kombinationen...och så blir man ju "bloggberoende" på nåt sätt?? Oj vad långt det blev idag! Jag tycker om att läsa din blogg, och de dagar du inte skrivit så saknar jag det. Så he så! :) Trevlig helg!
SvaraRaderaHej på dej! Va roligt att du gillar min blogg :) Alltid trevligt att höra sånt och det är ju också det som sporrar en att fortsätta. Men som du själv frågar dej, vem skriver jag för egentligen? Jag har ju ändå hållit på i ca 2,5 år nästan dagligen dessutom. Så nu ser jag tiden bara an. Trevlig helg du med!
RaderaHej du!
SvaraRaderaJag brukar också dagligen läsa vad du skriver och jag brukar då tänka på dig och bli glad...
Sen var det ju roligt att du fått inspiration av 2/4 av min familj... Ser fram emot fortsättningen!!!
kram - Gunilla
Hej själv!
RaderaGlad att du blir glad, då blir jag också glad!
Din familj inspirerade mej verkligen där ett tag i förra veckan och telefonsamtalet kom så välbehövligt. Det ser jag fram emot och likaså den 21:a... Vi ses!