Fy tusan så kallt det är nu, rena rama nordpolen väder.
Det tar sin tid att bli van och jag går nedhukad och stelfrusen på dagens korta promenad. Vinden tycks pina sej in överallt och jag längtar bara in till värmen.
Kvällarna tycks korta nu när mörkret kommer en timme tidigare. Men jag har egentligen inget emot mörkret så länge jag får hålla mej inomhus, tända ljus och dra en pläd omkring mej. Det känns som om det blir mera tid för eftertanke och omtanke om sej själv. Jag har hållit paus med meditationen men ska ta upp det igen, så otroligt skönt och avslappnande att gå in i sej själv en stund.
Zeb har fått sina mediciner förnyade så nu ska vi tro att han hålls vid liv ännu en vinter. Jag går lite som på nålar hela tiden när det gäller honom, studerar och analyserar. Men i nuläget verkar han må rätt bra men det beror helt på hur kall vinter vi får och hur hans leder och höft mår av det.
Han är i grund och botten en riktig kämpe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar