I dag har jag all orsak att vara tacksam. Har gått från ängslan till lättnad och nu stryker jag ännu en sak ur hjärnan före julen. Det finns så det räcker och blir över att grubbla på ändå.
Varför är vi kvinnor funtade så att vi först och främst ska bära våra egna sorger och "bölor", sen också alla andras i ens närhet. Inte undra på att man vill stryka med, med jämna mellanrum.
Har suttit och slagit in de få små julgåvorna som ska ges i år. De tycks bara bli mindre och mindre för varje år, vilket är rätt skönt kan jag tycka. Var och en köper ändå till sej själv när det är nåt som behövs, så då kan man komma ihåg varandra med en lite gåva bara för att det just är jul.
Själv har jag gett mej en egen julklapp, rädd att bli utan annars ;) Kanske jag lägger upp nån bild på den i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar