Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

lördag 20 mars 2021

En bra lördag

En bra lördag blev det trots att vi vaknade före klockan sex då Bonzo la fyra spyhögar på hallmattan en i var hörn så prydligt och fint. Efter det var det svårt att somna om och hunden var ju vrålhungrig förstås. Det blev en liten lur under eftermiddagen i stället.


Körde till Hirvlax på förmiddagen med tre ämbar glasyr och en korg med stengodslera. Småkrafs som jag haft att råbrännas glaserades och stengodskrukorna lämnade dit så är de färdigt där när Solvej är redo att sätta igång brännugnen för det. På så vis sparar jag en körning, det är ju en bit mellan oss.

Av Solvej lånade jag en tegelsten till bok om konstnären Ilja Repin som Ateneum kör en utställning med nu och fram till hösten. Hade livet sett ut som tidigare skulle den vackra huvudstaden garanterat fått ett besök av oss i sommar och jag hade kunnat gå på den utställningen. Känns som år och dar sen jag sett en utställning av nåt slag. Men bara själva byggnaden älskar jag. Känner mej liten och vördnadsfull varje gång jag stiger in och ser den maffiga trappan.


Det blev sol halva dagen och regn resten. Tyckte jag med gott samvete kunde sitta med stickningen i kväll. Nu är det bara restgarn som gäller, och enkelhet.


För Bonzo har dagen innehållit träning med mej utomhus och länk med husse. Efter det är det skönt att sitta i famnen, man är ju ändå så liten.



 Utanför fönstret var kvällen slående vacker medan vi tittade på första avsnittet av nya Huss.

I gårkväll ringde jag min morbror som fyllde år, inget jämt eller så. I dessa pandemi tider när man inte träffas mer än nödvändigt kommer ibland saknade efter olika personer. Och morbror kom jag att sakna onödigt mycket igår. Vi har växt upp nästan som syster och bror med åtta års skillnad och har starka band. Nu ses vi väldigt sällan som det blir när var och en har familj och han har redan flera barnbarn. Men vi brukar kramas alltid då vi ses och bara en sån sak kan kännas oerhört smärtsamt att inte kunna nu. Vilket konstigt tidevarv vi lever i, en kram som är det naturligaste som finns är inte att rekommendera. När alla en dag är vaccinerade ska jag köra runt och megakrama alla jag gillar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar