Menar och menar

Jag menar och menar men kommer mej inte för att skriva. Fotar mest hela tiden men när det äntligen blir dags så tycker jag de flesta inte är av värde. Vad ska man göra med alla foton som egentligen inte har nån betydelse än annat än i stunden?

Glad ändå att jag bränner av foton så gott som varje dag, det tränar ögat att se skönheten i allt omkring dej.

Måndag för en vecka sedan var jag tillbaka på jobb, sprudlande glad att träffa kollegor och klienter. Studsade fram på gatorna ( i min tankevärld då) med ett leende på läpparna. Tänk att få vara så glad efter en veckas semester!

Gubben fyllde år och fick en fin trädgårdsbukett av sin mamma. Nu har pionen slagit ut och är som allra vackrast.

Några dagar in i veckan tog han sitt pick och pack och reste till Sverige. Hugo fick vara med på sitt sätt :) Han har cyklat Vätternrundan för tredje gången i sträck på 315 kilometer och i skrivandets stund borde han köra in på gården när som helst.

Jag har hållit ställningarna här hemma under tiden. Varit dynglat mellan jobbturorna.

Stickat och läst bok.

Med Bonzo i andra solstolen.

Jag har varit ut på mat med kompisar.

Och blivit hembjudna till Tallbacka där det vankats hemmagjord pizza på pizzasten. Riktigt gott. Det betyder också att jag fått träffa Hugo flera gånger under den gångna veckan och det kan man inte få för mycket av. Torsdag, lördag och söndag blev mysiga Hugo stunder.

Midsommar står för dörren och naturen har varit redo länge redan. Hur snabbt gick det inte mellan jul och midsommar!

I går blev yngsta systerdottern konfirmerad. Jag jobbade kyrktiden och själva konfirmationen men hann till festen efteråt. Så de växer upp  de unga, inte undra på att man själv ser ut som en riktig fammo!