Midsommar

Midsommar var på intågande och jag köpte en bukett mitt i veckan från byns blomsterbutik. Poserar med Björn Borg tofflor jag fick av gubben när han kom från Sverige.

Fräschade också upp svallet med slingor, jag som hållit stenhårt på att vara naturlig. Man kan väl få ändra sej?

Vädret har blivit bättre och bättre för var dag som gått.

En kväll hissade jag hunden i bilen och for för att fota vackra björkstammar längs vägen till Hästöskata.

Krassen har fått nya krukor på den gamla gråbrädan.

Midsommarafton plockade jag ett fång med blommor längs vägkanten.

Band en krans...

som sedan hamnade på grillen med överloppsblommorna. Den här Espegard grillen är användbar till mycket, så glad att ha den.

Efteråt var det min tur att bli slängd i bilen för nu skulle vi ut och köra en runda. Världen är som vackrast denna tid. Vi åkte genom Åvist (av alla ställen) och gick runt på gravgården där. Så avsides men rofylld plats. Vidare längs vägar och så blev det mjukglass vid glassbilen vid Ytterjeppo. En riktig "pensionärsrunda"

Vi hade valt att vara för oss själva denna midsommar. Vi kan inte ha det bättre än på vår egen solterrass. Hade nog fått fara till villa men med alla bilder med vinterjackor på från villafirare hade vi valt rätt. Här hemma stekte solen och vi satt i kortärmat hela kvällen.

Grillade kött och hälften av grönsakerna vi åt kom från egen odling.

Alla valde sommarmenyn.

Sen på sena kvällen när vi ännu njöt i solstolarna med Mix Megapol i högtalaren svängde lilla Hugo in på gården med sina föräldrar. Hugo 8 veckor kom från sitt första midsommarfirande här på andra sidan broarna för att hälsa på fammo och faffa en kort stund. Vilken underbar överraskning. Ojoj, hur kan man älska en liten människa så mycket?! Likaså föräldrarna som låter oss vara en sån stor del av deras familj. En rikedom som slår allt annat.

Midsommardagen spände vi fast cyklarna bak på bilen och körde till bryggan i Öja.

Därifrån startade vi en härlig åktur längs grusväg bland böljande åkrar och glittrande vatten. In mot Kokkola och massa trafikljus.

Vidar mot Havsparken och paus för mat på Burger Village

Här njöt jag så det gick rysningar genom kroppen. Sol, värme och alldeles härlig känsla när hungern river och man vet att det vankas mat.

Styrde vidare mot Harrbådan som så många gånger förr, genom gammal tallskog med roliga stigar att åka på. Vi kom ut till fyren.

Cyklade genom sand så långt ut på udden vi kunde komma. Ut till strand med runda fina stenar som vattnet slipat. Här går får och betar sommartid men nu var hela flocken lite längre bort.

Tillbaka till bryggan och avslutade med en kaffe. Sen var det terrass häng, fotboll i tv och en kvällspromenad med Bonzo. 

I dag kommer Hugo igen med sin familj. Då vankas det mat och mys <3

Till sist.

Det här fotot togs 2020 av farmor. Pandemin var ett faktum och farmor bodde tillfälligt på bädden i väntan på plats vid Esselunden. En harmonisk bild och en av mina favoriter faktiskt. I själva verket, och där under hattbrätten fanns ett par skrämda ögon. Pandemin gjorde att vi knappt fick ha mänsklig kontakt. Jag fick vänta därute och så kom de ut med farmor och vi skulle ha ett plexiglas mellan oss som jag skulle försöka kommunicera genom. Försök det med en person som är rädd, undrar vart hon hamnat, blind och dålig hörsel. Det fanns inget mänskligt i det. Visst, ingen visste hur pandemin tog sej ut, ingen var vaccinerad, ändå var det omänskligt.

Jag fick börja ta henne ut i rullstol och när vi var utom synhåll brukade jag krama henne om och om igen. Utan mänsklig kontakt dör en människa en långsam död. Så viktigt med beröring. Jag kramar ofta om mina klienter, man märker snabbt de som vill ha en kram. Eller så lägger jag min hand  på axeln eller stryker armen när jag pratar med dem. Finns de som jag smeker över kinden när jag önskar nattinatti. Den lilla gesten är mer viktig än vi kan förstå.

Den här bilden av farmor är tagen 22.6 2020

Hon blev begravd 22.6 2023

I går var det 22.6 2024

Farmor fick aldrig Corona.