Sista ljuva dagarna

Det märks att höstfärgerna smyger sej in i naturen. På ett sätt är jag sorgsen över att sommaren börjar vara över tillika som jag alltid gillat hösten. Hoppas bara att vi får en ordentlig höst i år och inte blir snuvad på konfekten som i fjol.

 Vattnet har blivit kallare men ännu känns det okej att ta ett dopp nu som då.

På torsdag var jag med Hugo och hans mamma på lunch till AX och sen låg vi på filten ute i gräset alla tre och hade det skönt.

På fredag var jag på stan för att fylla på klädförrådet och matförrådet. passade på att äta ute då igen fast det inte är lika roligt ensam. Men Kebab är väl alltid gott.

Eftersom jag nu även läst över denna bok jag köpte i Helsingfors begav jag mej till biblioteket för att låna ett par böcker. När jag kom därifrån och var på väg till bilen kom jag så passligt att jag hann hejda  ett fall i asfalten för en cyklist. Han svängde för brant och fick inte upp balansen så jag tog några snabba steg när jag såg hur det skulle gå och han landade så mjukt i mina armar. Ibland är man på rätt ställe vid rätt tidpunkt.

Det hade ju lovats sånt regnväder hela helgen men mycket av det försvann någonstans. Vi tog en cykelrunda igår och hade så väldigt bråttom för att hinna undan regnet. Sen när vi kom hem kom det en liten skvätt och sen dess har det varit uppehållsväder.

I dag har vi fått ha förmånen att ha hem alla barnen. Så fint att få ha fullt runt köksbordet. När jag vaggade Hugo till söms på verandan log jag för mej själv när jag hörde hur prat och skratt kom inifrån. Så glad att vi funkar så bra tillsammans.

Det här spöket har också fått mycket uppmärksamhet vilket är så viktigt med tanke på att det mesta nu för tiden kretsar kring Hugo vännen.

Där var den semestern och i morgon börjas det åter. Taggad och redo är jag. Nöjd med ledigheten som varit mest lagom av allt, jag är ju så nöjd med att bara vara. Men nu vill jag så gärna tillbaka till rutinerna.