Med glögg bland reseminnen

Klockan är lite över sju och ögonen vill bara trilla igen av trötthet. Kommer nog få ta en powernap om jag ska se de program på tv som är tänkta för kvällen.
Köpte ett paket ljus glögg i går och har gått och väntat på det hela dagen. Vilken fröjd sen att komma hem och värma på en kopp med kanelstång och stjärnanis i, plus en massa andra glöggkryddor. Som balsam för en frusen själ som inte fick nån massage i dag pga förkyld massörska.
Som en arbetskamrat sa i dag när jag drömmande berättade om glöggpaketet här hemma - Man måste ha sina livlinor! Hur rätt hade hon inte där.
Har gottat ner mej i gamla resefoton och blivit varm om hjärtat. Tänk så fint att man fått uppleva en liten smula av världen i alla fall.
Dessutom har jag fått bilder från en öppnad brännugn och där var det schyssta lökar!
Nu startar en för mej tre dagars helg och ledighet och tacksamheten ligger som ett mjukt täcke över denna kvinna.

Tre år

I dag är det tre år sedan min största musikidol tog sin gitarr och vandrade vidare. Det var en konstig dag denna måndag för tre år sen. Jag och resten av världen visste ingenting men jag minns än i dag hur den dagen var. Jag var konstig i kroppen, frusen och olustig hela dagen, följande dag var allt som vanligt igen. Ett sammanträffande men man undrar ju ibland... Natten till fredagen samma vecka sov jag oroligt, satte mej upp och kollade mobilen. "Leonard Cohen är död skrev hans son Adam. Allt stannade. Han hade redan begravts med endast familjen närvarande. Jag var som i ett töcken den morgonen och skulle resa iväg med syster och mamma till Helsingfors. Jag fick meddelande av storebror som var lessen för min skull, han visste hur hårt det skulle slå. Då rann tårarna till, ja man måste få sörja även sina idoler. Och när vi checkar in på hotellet får vi samma rum som vi hade sista gången vi var på konsert med honom. Vad är oddsen?
I dag har jag inte lyssnat på Leonard dagen till trots utan Sarah Klangs nya album. Hon är något i hästväg vad kommer till melankoliska låtar. Så underbar röst.

Jag har köpt rosor till oss på vår förlovningsdag som var i tisdags, 31 år. Det är jag som är romantikern i detta hus, pjasar och gör mej till. Det ska inte gå att säga annat sen.
Fick ut ett bokpaket, Murarens son som han ville ha i farsdagspresent och två böcker till mej själv.
Jul i stallet är så fin! Den som firar uppesittarkväll med mej ska bereda sej på att sagotant Anette kommer med en ny bok. Tomten  har redan lästs flera jular i rad.

Så mycket mer än jag tänkt

Vilken underbar dag trots att jag mest bara blickat ut genom igengrodda fabriksfönster. Den här bilden som jag tog vid å bron när vi kom hem i dag är nästan sinnebilden för det perfekta vinterlandskapet. Finns det något jag fick önska i naturväg under denna vinter är det frost i träden. Och färgerna sen, så mjuka goa och harmoniska. Inga skrikiga gröna rosa gula...
Jag gillar mitt november så här långt.
Trots att jag haft och har så fördärvat ont långt nere i ryggen. Undrar om jag inte tappade en kula eller en kota nånstans utefter Fors Jannes leden redan. Har inte varit mej själv sedan dess. På fredag har jag fått tid till min massörska så ska vi se om hon ännu har hopp för en bruten själ.

Dagen blev så mycket mer än jag tänkt.
Efter arbetet tog jag min korg och körde mot Hirvlax. I helgen ska det råbrännas så fast jag inte hade så mycket på lager så hjälpte jag till att fylla ugnen. Träffade på en bedårande hundflicka som var på kollo och jag tänkte ju lämna där på golvet med henne. Kisse låg framför spisen och värmde sej efter en dag ut på jakt. Så mysig hela vistelsen med både vänner och djur.

Första måndagen

En frostig morgon mötte oss denna första måndag i november. Jag har också i dag haft ledigt och gubben jobbar kväll så vi fick vakna till i lugn och ro. Bästa tänkbara att starta upp ny vecka på.

Zeb och jag tog en promenad och hämtade ris att täcka rosen med.

Bedårades av rimfrosten och brände av några bilder.

Som vilken vinterstjärna som helst, pionens fröställning.

Nu har jag just varit ännu en gång till tandläkaren för att slipa bettskenan. Efter första natten trodde jag på riktigt att ena framtanden skulle lossna av trycket den haft under natten. Jag fick ta som nödväg den gamla i bruk och ringde genast i morse. Få nu se om den passar bättre i munnen.
Efteråt till ekorosk med skräp och kläder till återvinning.

Av enris har jag bundit vinterns dörrkrans, enkel på alla sätt och nyponen hålls där så länge de nu hålls. I kväll kör jag myskväll med Zeb i soffan bredvid mej. Ska försöka hitta nån bra film som passar läget och stämningen med tända ljus och skymning där ute.

På spången

Det kommer en bildkavalkad av förmiddagens utfärder till Gäddsjön och Hjulfors. Håll till godo.

Alla helgons dag

Så trist väder i dag, både regn och snö och ibland flingor stora som kaffefat.
Vi begav oss ut till gravgården på förmiddag för att tända ljus vid våra anhöriga. Så kallt om fingrarna och smått knepigt att få dem att brinna pga blåsten.
Sen har vi mest hängt inne förutom hundpromenaden. Har fixat lite fler klädgarderober vilket jag är mycket nöjd med, bakat en rulltårta till morgonkvällens matgäster och läst över en bok och börjat på ny. En film har också plöjts igenom och det känns som en hygglig dag trots allt.
Strax beger vi oss till kyrkan för ljuständning där.

Stilla sej

Klockan sju i morse steg jag in hos min tandläkare.
Fick inslipat nya bettskenan och i handen en räkning på 340 euro. Men så lever jag inte utan den så det är helt okej. Hemåt började det ljusna och jag måste stanna bilen och ta en bild i Ytteresse när de kala träden speglade sej så fint.

Jag skulle städa men hade ingen brådska. Satte eld i spisen och sjönk ner i fårfällen med kaffe och bok. Så gjorde jag ett ryck med städgrejorna, vädrade och stod i. Satt en stund med svärföräldrarna innan jag gick ner igen och fortsatte.

På eftermiddagen före jag hämtade gubben min från arbetet svängde jag in via gravgården. Gick bland gravstenar och stillade mej inför allhelgona. I morgon ska vi dit på nytt och tända ljus vid våra anhörigas gravar.

I kapellet var vi fyra stycken som prövade akustiken med Härlig är jorden och vi kunde konstatera att den var fantastisk bra. Samtalet jag också hade med en medmänniska där på gravgården var fint. Så bra att kunna öppna upp i sina funderingar om sorg, minnen och tacksamhet som kommer så nära inpå i det tidevarv vi lever i.