I dag är det tre år sedan min största musikidol tog sin gitarr och vandrade vidare. Det var en konstig dag denna måndag för tre år sen. Jag och resten av världen visste ingenting men jag minns än i dag hur den dagen var. Jag var konstig i kroppen, frusen och olustig hela dagen, följande dag var allt som vanligt igen. Ett sammanträffande men man undrar ju ibland... Natten till fredagen samma vecka sov jag oroligt, satte mej upp och kollade mobilen. "Leonard Cohen är död skrev hans son Adam. Allt stannade. Han hade redan begravts med endast familjen närvarande. Jag var som i ett töcken den morgonen och skulle resa iväg med syster och mamma till Helsingfors. Jag fick meddelande av storebror som var lessen för min skull, han visste hur hårt det skulle slå. Då rann tårarna till, ja man måste få sörja även sina idoler. Och när vi checkar in på hotellet får vi samma rum som vi hade sista gången vi var på konsert med honom. Vad är oddsen?
I dag har jag inte lyssnat på Leonard dagen till trots utan Sarah Klangs nya album. Hon är något i hästväg vad kommer till melankoliska låtar. Så underbar röst.
Jag har köpt rosor till oss på vår förlovningsdag som var i tisdags, 31 år. Det är jag som är romantikern i detta hus, pjasar och gör mej till. Det ska inte gå att säga annat sen.
Fick ut ett bokpaket, Murarens son som han ville ha i farsdagspresent och två böcker till mej själv.
Jul i stallet är så fin! Den som firar uppesittarkväll med mej ska bereda sej på att sagotant Anette kommer med en ny bok. Tomten har redan lästs flera jular i rad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar