Vad det blir av oss när vi inte längre har vår trogne gamle vän törs jag knappt nudda vid tanken. Han är med mej överallt. Just nu ligger han vid mina fötter och sover djupt men så fort jag byter plats kommer han efter. Lite in i advent passerar han 12,5 år.
Vi hade båda ärende i stan i dag och ett riktigt pissväder var det. Vi bestämde att Zeb får följa med så springer vi våra ärenden en i taget och han behöver inte vara ensam hemma ännu längre. Zeb och jag placerade oss i baksätet och småslumrade in till stan. Här väntar han spänt på att husse ska återvända till bilen.
Vi körde lite snöbollskastning här hemma vilket gläder Zeb enormt.
Jag funderade på att slänga mej på soffan så trött som jag kände mej men frågade istället snällt om jag kunde ta cykeln och dra en liten runda. Så ovant ännu efter hala och sliriga vägar så en kort runda räcker gott och väl. Men så roligt ändå.
Och jag piggnade till och orkar med små göromål ännu i kväll. Gott så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar