Kuutåpreet

Hemskt mycket hej, nu är jag tillbaka till vardagen efter två julmagiska dagar i Helsingfors. Vi har haft så fantastiskt roligt med kuutåpreet (cut & pret, ett klädmärke) mammas bananer som hon trugat hela resan, smurfmössa, hemmastickad mössa och basker (det behövs så lite) Kalla vindar, svettigt under palitån, blodsockerfall och trötta fötter. Men alltid med fniss runt hörnet. Att få ha detta som en tradition, mamma, syster och jag är nåt av det värdefullaste.

Vi har varit i många småbutiker, undangömda sådana och hittat de allra finaste leksaker man kan tänkas ha som barn. Prylar till dockskåp så man häpnar. Om jag kommer mej för att inreda mitt barndoms dockskåp har jag hittat den perfekta affären.

Det har varit julmagi från morgon till kväll.

Vi har klämt på julbollar tills behovet varit mättat.

Allt verkar höra julen till.

Uppåt i ett varuhus...

Nedåt i samma med skrinnskobana på bottenvåningen.

Vid Kappeli redde vi opp blodsockerfallet...

Fredagskvällen blev det mat på La Famiglia. Supergod mat och trevlig personal.

Runeberg har det mysigt nu.

Detta undersköna ställe.

På tal om skön, så hittade mamma ett ypperligt ställe att vila benen på. Hon är som klippt och skuren i denna omgivning.

Och älskade lillasyster, vit och mjuk som en julängel.

Så jag då, alltid lite för mycket av allt. Här trivs min konstnärssjäl.

Inte utan tomtelatte och saffransbulle.

Vi travade upp till Uspenskikatedralen och tog en runda där inne med tyskar och japaner.
Före tåget skulle starta hemåt gick vi till Niska för att äta pizza. Björklund, Jack och Smugglaren beställde vi in. Tusan så goda pizzor de har där, gillar att jag får tala mitt modersmål och lugnet i restaurangen. Däremot tog jag foto av en grannes ingång.

Nu känner jag mej själv som en julboll och är redo att påbörja resan mot advent och jul med dessa två magiska dagar och underbara människor i mitt hjärta och sinne.

Smått och gott

Häromdagen fastnade jag framför en kudde jag inte kunde motstå. Bara att den var av märket Firenze tog mej tillbaka till underbara Florens och citronerna.

Eftersom alla tycks göra pappersstjärnor nu ville jag inte vara sämre. Hade en bit papper jag tyckt om som jag vek och det var faktiskt lite roligt.

Eftersom jag åker till Helsingfors i morgon ska jag försöka hitta mer fint papper så kan jag i alla fall göra några att hänga lite varstans. När jag kommer därifrån hoppas jag ha inspiration till att börja förbereda för adventstiden. Vi hörs!

Den finns!

Solen finns ännu. Det kunde man inte riktigt tro. Men efter att jag varit till massörskan  och alla kotor och SI leder var på plats igen hade det svängt från mörker och regn till sol. Jag måste ta en bild från bilfönstret som bevis i fall inte nån trodde mej. Hela världen var som förändrad när den fick färg men det roliga varade inte så länge, snart var det lika dystert igen. Men solen, den finns fortfarande.

Och som solen ligger inbäddad i ett grått täcke ligger gubben inbäddad här hemma. Hosta och snuva och så fel tidpunkt. Jag som ska på bollklämmarresa på fredag har nu fullt sjå att hålla mej på benen. Tuggar vitlök och inhalerar solhattsdroppar. Har kokat en brygd av laven jag fick för längesen, var det månne islandslav? Kan vara helt ut och segla, bitter och eländig smakar den dock men ner för struparna ska den. Läste just om citron, konjak, varmvatten och honung och det lät så mycket bättre i mina öron. Hur är det möjligt att förkylningar alltid landar vid fel tidpunkt när det ändå finns 365 dagar att välja på?

De evighetslånga tisdagarna

Vad är det med tisdagar egentligen?
Långa som en evighet, särskilt tiden mellan mat och kaffepaus. Till sist hittar man sej själv halvt nersjunken under nån maskin som ett hopplöst fall. Och när det stämplas ut och man öppnar fabriksdörren har nån glömt tända lampan på utsidan, hela världen ligger i mörker.  Hur är det möjligt att det kan vara så svart!
Konstigt nog har jag varit pigg två kvällar i rad och inte behövt nån sovstund. Särdeles aktiv har jag ändå inte varit, bara det nödvändigaste. Som ikväll när jag fick brandvarnaren att vakna till liv hos svärföräldrarna och kom ur pannrummet som en rökt böckling. Men det är en världslig sak. Allt är nu röksanerat och i sin ordning.
Ska sätta mej vid staffliet en stund i kväll också. Svårt att låta vara när man är mitt i det. Måste höra sen med beställaren om jag får visa tavlan som är lite speciell. Nu till penslarna.

Svart

Ute möter mej en blöt hund med en glad svansviftning. Äntligen soffgos med matte!
När han torkat upp får han komma i soffan på den utbredda pläden, bli kliad bakom öronen innan han rullar ihop och somnar gott. Själv värmer jag mat och tittar på netflix. Så mycket julfilmer finns nu att se men jag sparar lite på det ännu. Istället blev det en serie om kungar och drottningar på 1500 talet som jag efter första avsnittet inte kan bestämma om det är nåt att fortsätta se eller inte. Vackra klänningar och halshuggningar, ja jag vet inte.

Efter att jag målat och svängt döda grässtrån åt både höger och vänster och flyttat nåt mossplätt hit och dit la jag undan penslarna för att gå ut med min fyrfota vän. Så himla lockande... Svart och blött.
Men vi tog oss en liten runda och nu ska han just in igen för att få kvällsmat och medicin. Själv borde jag få Rennie. Rap.

Hej hopp söndag!

Morgonmys vid köksfönstret med snön utanför. Så uppiggande i stället för regn.

Jag fick feeling och sprang runt med en ljusslinga i huset.

Till sist hamnade den i alla fall på sänggaveln.
Har haft en roligt eftermiddag med våra ungdomar kring matbordet. Sen blev vi hängandes med en film.

Avslutade stickprojektet och undrade stilla när den här klimakterietanten tänkt använda det. Den dag helvetet fryser till is, eller nåt liknande. Jag som i dag har stått och flaxat med armarna i dörröppningen och smygvädrat medan gubben sprungit och fyllt på pannan...

Lördagsgörat

Vi har njutit av vår lördag, var och en på sitt sätt. Jag har städat, tvättat kläder, räfsat löv,picklat rödlök m.m Samtidigt som jag gått omkring och småfnissat åt gårdagens revy. Har bara ett tips: Gå och se den!

Tog Zeb på länk längs med ån. Bästa sättet att slippa lortiga tassar.

Hon är oerhört bred nu och Zeb hade inte en tanke på att simma fast han var löskopplad. Inte jag heller.

Så länge köttet kokade mört läste jag ut en otrolig bok. Sann historia berättad av tatueraren Lale själv.

Hörde av Edward Blom att november månad ska innehålla tunga franska viner.

Kvällens matstund innehöll vissa nya upptäckter. Förutom vinet då så var det ugnsrostad jordärtskocka, så himla god. Sen kommer vi till broccoli som jag alltid haft svårt för, både doft och smak. Nu kokade jag den och kylde hastigt ner. Så har den fått stå i kylskåpet och till servering fick den sej en släng av citronolja med basilika. Attans att jag inte kommit på detta förut, nu smaskade vi i oss rätt rejält.
Och gubben har gått och anmält sej till nästa sommars Vätternrunda på cykel och det finns en ny gnista i hans ögon som jag gläds över. Mål och morötter, det är livet.