Blåbärsblom och kardemummakaffe

Blåbärsriset bland mandarinrosorna blommar nu, så vackra spröda klockor.
I går kväll hälsade jag på i två hem med gamla arbetskamrater från förra stället. Första stället var ett spontanbesök och det andra planerat. Så roligt att kunna hålla kontakten och att glädja en stund.
Jag blir ju så i juletid att alla som jag inte hälsat på under året ska kommas i håg och ibland vill jag slå knut på mej själv för att hinna. Men sen känns det så himla bra efteråt.
Efter arbetet var vi båda två till frissan. Gubben för helputs och jag för rakning av nacken så nu kan skallarna också fira jul.
Jag har varit med cykeln runt fram Mattfolk och det var en härlig tur. I samma veva fick hunden sin promenad. På tal om hunden så fick vi svar på hans blodprov i går och det var helt ok resultat så det är bara att tuta och köra så länge benen håller. I morse låg jag med honom på köksmattan, kliade öronen och var lycklig över att det verkar som vi får ännu en jul tillsammans.
Så nu efter en kopp kardemummakaffe tror jag bestämt jag ska söka fram dammvippan.

Ledig måndag

Har haft ledig dag och nu kör jag arbete veckan ut för att sen ta jullov.
Mamma och jag har idag besökt hennes moster inne i stan, nåt som vi försöker få till varje år före jul. I fjol kom jag mej inte iväg men ringde istället, huvudsaken att man kommer ihåg sin släkt så här års.

I kväll tog jag fram mina frysta aroniabär, rensade dem och kokade gele´
Kan bli riktigt gott till skinkan och köttbullarna.

Nu måste jag ut och se till äppelträdet. Gubben påstår att haren gnagt på stammen. Få se, det kan bli harpalt på julbordet också...

3:e advent

Vilken härlig söndag jag haft!
Sov längre, mycket längre än vanligt denna morgon och kom sent i gång. Tog en länk med hunden till skogs och kunde konstatera att det borde gå att cykla när lite snö hade tagit fast på de isiga vägarna.
Så hem tillbaka med hunden, på med hjälmen och fram med gubbens mtb. Underbart att trampa iväg och på bara några ställen hade jag hjärtat i halsgropen och foten i marken. Hoppas på flera sådana turer.

På seneftermiddagen frågade gubben om jag inte ska hälsa på farmor i dag, han börjar bli så van med att jag inte hålls därifrån. Så jag hoppade i bilen och hon blev glad som vanligt. Nu har hon så julfint med ljus i fönstren och väggbonader upphängda, sånt som har följt med längs åren. Det här är den vackraste advents ljusstaken jag vet, den fanns i Lappfors redan i min barndom och bara av att se den känner jag hyasintdoften och det kramar till i bröstet. Önskar att jag för bara en liten stund fick åka tillbaka till mina barndomsjular hos far och morföräldrarna. Vilken skattgömma dessa minnen är.
Jag lät farmor lyssna till Finlands lucias solosång från domkyrkan och så tog vi en promenad eftersom hon inte kommit sej ut under dagen.

När jag kom hem piffade jag till en vanlig risgrynsgröt med smörstekta päronskivor och muskovadsocker. Ibland behövs det så lite för smaklökarna.

Jag har knåpat på en stjärna av smörpapper idag. Utan beskrivning har jag vikt, tejpat, klippt och försökt och till sist var den bara där. Extra fin med en liten batteridriven ljusslinga.

På nära håll.

Klappat och klart

Blev nog den snabbaste rundan genom åren i dag när vi besökte julmarknaden i stan. Jag skulle inget ha så jag gick med raska steg och skygglappar. Men After Eight besök hör alltid till så där blev det ett stopp med glögg och lussebulle. Träffade på trevligt folk i alla fall.

Och jag gjorde nåt jag knappast borde ha gjort. Var ut på stan och provcyklade en ny mtb modell.
Alltså vad är det när lyckonivån höjs till max när man får dra i väg med en cykel. Det gick så lätt och var en sån njutning, bara fel märke haha! Ska nog försöka dra i bromsen ännu en tid och hålla utkik efter "min" cykel.
I alla fall blev jag så triggad att det blev en stund på landsvägscykeln på trainern här hemma i stället. Nu är det så halt att jag inte skulle våga mej ut efter vägarna.
Plötsligt fick jag sån längtan till sommaren och de kommande skogsvägstrampen, senast då ska jag nog ha en mtb.

Tadaa! Här är mitt årets julbak, inte för mycket och inte för lite utan alldeles lagom. Saffransbullar finns i frysen och jultårtor slänger jag ihop när andan faller på.
Det sista julklapparna är köpta och inslagna och frid det är i huset. Jag är vuxen och klok och har lärt mej att julen kommer oavsett. Men den blir bättre om man stänger ute stressen.

Gubben är på julfest så det är Zeb och jag i kväll.
Vi ska krypa upp i soffan, äta ostbågar och dricka julmust. Börja med en ny bok och kanske se nån mysig julfilm tills vi somnar. Underbart.

Glad lucia

Är det luciadag så bjuder man väl till lite extra.
Vi hade kaffe med brunbeta och pepparkakshjärtan på eftermiddagen i arbetet och uppvaktning av ett födelsedagsbarn. Vi som hamna på tal och presentöverräckning klädde oss i luciakrona och strut. En strut som jag var livsfarlig i och gick till attack med emellanåt. Jaja jag hamnar alltid på sånt dårskap men bjuder friskt på det.

Detta hängdes upp i hallen i dag efter att nån hittat den i lagret. Från VM i Helsingfors 1983 var det nån som visste. Lite roligt ändå.

Och i dag kom dagen då min Tunturi såldes vidare. Måste ta en sista bild...

Styrkte mej med must från Terjärvs läskedrycksfabrik.

Sen blev det att bänka sej framför tv apparaten.
Så vacker Finlands lucia var, Sara från Esse. Är säker på att hon värmde i många hem i kväll.

Hur hände detta?

Vart tog den goa vita fluffiga vintern vägen? Hur hände detta?
Vi som redan hade de bästa förutsättningar för att få en vit underbar jul och nu är det glashalt regn och rusk.

Jag tog mej till biblioteket för att säkerställa läsandet under julen, lånade tre och la mej i kö på en.
Tänka sej att jag inte önskat mej nån bok i julklapp i år när det frågats, jag har helt enkelt inte vetat vilken det skulle varit i så fall. Men senast i dag såg jag en som kunde vara trevlig att åtminstone bläddra i nämligen Stefan Anderssons Krukmakeriet. Men det får bli i ett senare skede i så fall. Jag började i stället följa honom på instagram där han lägger upp läckra bilder. Jag blev faktiskt riktigt sugen på drejning när jag såg alla koppar och skålar.
Också in några minuter hos farmor för att se att hon var på benen. Lovade återkomma snart då jag hade bättre tid. I kväll är jag så trött i både kropp och knopp, önskar bara en dusch och att bli nerbäddad. Det här mörkret vi åter är in i gör mej nedslagen och disktrassäckig.

Kalastider

Vår fina förstfödda blir 28 i dag.
Snart åker vi till honom på kaffe med paket. Han har sitt time of the life nu och jag är så otroligt glad för hans skull.
Vädret är jag mindre glad över, så här vill vi verkligen inte ha det. Önskar mej mest av allt vintercyklingsväder, är det för mycket begärt.
Och Zeb då som var till veterinären sent i går kväll. Han var så otroligt duktig, jag som var så rädd att han skulle äta upp oss allesammans av skräck och rädsla. Munkavlen åkte på direkt för allas väl men sen stod han riktigt fint och det togs blodprov, lyssnades på hjärtat som lät bra och allmänt kändes och klämdes. Efter omständigheterna tyckte läkaren att vi får vara väldigt nöjda, han är långt från hundra men ändå inte utdömd. Var förvånad att han klarat ett så pass långt liv med sin sjukdom och mindes även natten för många år sen när vi fick söva ner honom när anfall på anfall kom och när det mot morgontimmarna började lugna ner sej var vi alla slutkörda. Han mindes hur osäker han var på hur det hela skulle utvecklas, om vi skulle åka hem med en levande hund eller inte. På måndag får vi provsvaren så nu njuter vi på dag för dag.