Vår fina förstfödda blir 28 i dag.
Snart åker vi till honom på kaffe med paket. Han har sitt time of the life nu och jag är så otroligt glad för hans skull.
Vädret är jag mindre glad över, så här vill vi verkligen inte ha det. Önskar mej mest av allt vintercyklingsväder, är det för mycket begärt.
Och Zeb då som var till veterinären sent i går kväll. Han var så otroligt duktig, jag som var så rädd att han skulle äta upp oss allesammans av skräck och rädsla. Munkavlen åkte på direkt för allas väl men sen stod han riktigt fint och det togs blodprov, lyssnades på hjärtat som lät bra och allmänt kändes och klämdes. Efter omständigheterna tyckte läkaren att vi får vara väldigt nöjda, han är långt från hundra men ändå inte utdömd. Var förvånad att han klarat ett så pass långt liv med sin sjukdom och mindes även natten för många år sen när vi fick söva ner honom när anfall på anfall kom och när det mot morgontimmarna började lugna ner sej var vi alla slutkörda. Han mindes hur osäker han var på hur det hela skulle utvecklas, om vi skulle åka hem med en levande hund eller inte. På måndag får vi provsvaren så nu njuter vi på dag för dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar