Tredje advent och lucia

Lussekatter till kaffet från Brödhörnet. De var ju inte dagsfärska i dag när de inhandlades i går men i går kom grannpojken in med varsin nybakt lussebulle till oss. Ännu varma och så goda. Jag har inte julbakat alls och vet inte hur det blir. Kanske dagen före julafton vigs åt det.

I går kväll körde vi för att se fina juldekorationer i nejden och vi se mycket vackert. Bonzo var med så vi svängde in hos syster så han fick träffa sina "kusiner" för första gången. Dex och Arris, en Golden retriver och en Berner senner. Och Bonzo som vi tyckte blivit så stor blev väldigt liten i jämförelse och fick stå på bakbenen för att kunna krama om sina fyrfota vänner.

Inspirerad drog vi några slingor till i dag. Mera ljus åt folket.

 

Pausade

Det blev visst så att jag pausade ett tag. Utan att skriva och fullt upp med att riva upp en sticksöm en kväll. En annan kväll gick åt till att sticka allt det som rivits upp kvällen före. Och i går fyllde min förstfödde 29 år och det bjöds på tårta i deras julmysiga hem.

I dag har jag varit några timmar ute på vift. Bonzo behövde mera mat och en julklapp inhandlades på samma gång till honom. Vi behövde mat, små klappar inhandlades och jag köpte små växter och gjorde ett eget arrangemang i kruka här hemma. Billigt och bra.

Köpte ett Ölbröd från Brödhörnet som var riktigt gott att sätta tänderna i när jag kom hem svulten och utschasad. Det tar på att springa runt med munskydd och tänka på att hålla avstånd bland allt folk.

 Här en bild på det som tagit mej ett par kvällar nu. Inte blod svett och tårar men definitivt en mildare variant. Jag som inte mönsterstickat på 25 år minst kunde väl ändå ha börjat lite enklare. Men ska det vara lapphund så ska det vara lapphund. Basta!

Doktorsbesök och mönstersockor

 Jag besökte farbror ögondoktorn idag. Mer nervös än jag ville godkänna och det var skönt att mamma var min privata chaufför så vi fick prata om annat. Undersökningen tog länge och väl och när han fastnade onödigt länge på ett ställe när han undersökte bottnarna blev jag alldeles svettig i handflatorna. Hade jag inte fått haka mej fast med hakan på "hyllan" hade jag troligen segnat ner, så bombsäker på att han hittat nåt. MEN, inga nya hål på näthinnan och trycket riktigt bra i båda ögonen, alltså ingen begynnande Glaucom som är ärftlig och drabbat min farmor. Det var som att få en för tidig julklapp, så otroligt skönt att gå därifrån. Beställde skyddsglasögon med styrka att ha på arbetet när jag svetsar och vanliga behöver jag inte förnya ännu om jag tycker så.

Jag har hittat ett fint sockmönster och har gett mej katten (eller hunden) på att jag ska fixa mönstersockor. Dessutom beskrivning på finska, varför göra det enkelt för sej? Fortsättning följer...

Karamat

I kväll hjälptes männen i huset åt att göra riktig karamat, päärona å korvsås. Jag höll mej till morotslåda och spetsig rödkål och var alldeles nöjd med det. Det är den tiden på året när jag går all in.

Förskräckta blev vi när jag hade dragkamp om renen med Bonzo på köksgolvet och han plötsligt satte sej och smackade och vi fattade att han hade något i munnen. Plötsligt ploppade en kindtand ut på mattan. Jag visste ju att det snart händer men blev ändå så paff att jag måste läsa mej till i vilken ålder det händer. Och det visade sej att från 4 månader är det på gång och Bonzo blir faktiskt snart 5 månader. Så helt ok och ett stort ögonblick.

Fick öva en timme i dag och fick veta att jag har raatis så bra pendlingsteknik. Däremot vid ett svetsprov gillas inte "kullen" på fogen så jag fick lära mej att hålla lite längre både upp och ner, mera upp för jordens dragningskraft gör att det ändå söker sej ner. (Jo jag tackar jag, har liksom märkt av den trenden)

På detta sätt fick jag till jämnare fogar och alla var glada och nöjda. Man lär så länge man lever. Sen fick jag ställa mej vid robotsvets och plocka i fixtur och där också lära mej få igång när tråden fastnat. Klippa av och få pistolen i rätt läge och starta om. Så många knappar och nycklar att jag till först var alldeles snurrig i skallen men ack så nöjd när jag klarade det på egen hand sen.

Sista avsnittet av The Crown i senaste säsongen är sedd och snart har jag inget att följa med känns det som. Måste hitta nåt nytt. Tre avsnitt kvar av Lerins sommarö som startade svagt men fick ett rejält uppsving redan i andra avsnittet.

Ja det var måndags skriverier det. I morgon har jag ett doktorsbesök som jag fasar lite för men vet att det så nödvändigt behöver göras. Törs inte orda mer om det nu i kväll. Take care <3 

Självständighetsdagen

 En annorlunda självständighetsdag detta år. Ingen bal på slottet, men man undra ju om det nånsin blir sån handskakning igen som det varit genom åren. Känns som om vi aldrig kommer återgå till det som varit, inte i någon kategori.

Men vi gör så gott vi kan för att känna tacksamhet över dagen och de människor som gjort det möjligt för oss att överhuvudtaget ha denna festdag. Så mycket som vi aldrig kan förstå vad det kommer till de som stred för vår frihet.

Jag har tänt lyktor och facklor längs vår väg för att uppmärksamma dagen och för att få ljus i mörkret som råder.                        GLAD SJÄLVSTÄNDIGHETSDAG!

Min lördag

Så synd att det vita nu regnar bort, det var så fint mot all ljusdekoration där ute. Men här inne lyser julen med sin glans, ostädat och allmänt kaos. Men efter en hel arbetsvecka finns inte orken bara till för måsten. Det behöver vara roligt också.

Vi var till skogen för att hämta granris och Bonzo övningskörde för första gången. Gick väl så där. Vi har dragit el till uterummet och hängt upp en stjärna där och jag gjorde en annan liten dekoration med en slinga som hade många mörka lampor. Men man får inte vara så noga, det som lyser det lyser.

Årets julkula blev en Bonzokula, My First Christmas. Jag som fasade för en hundfattig jul har nu en vilding på snart 5 månader i huset och jag älskar det. Hur granen överlever eller ej står skrivet i stjärnorna.

 

Dagens fina timme

Fredag är alltid bra. Att jag beslutade besöka farmor efter arbetet var ändå det bästa. Hon var vaken och pigg på att prata. Frågade efter hunden och barnen, däribland var hon tillbaka i sitt barndomshem. Jag tände ett batteriljus som vi satte i hennes fönster och så sjöng vi Nu tändas tusen juleljus tillsammans. Då hade jag inte långt till tårarna, men de kom sen jag kom hem, slut efter arbetsdagen och känslorna som fladdrade i bröstet. Och nu har jag en sån enorm saknad efter henne igen, men vetskapen om att hon kommer ha besök både lördag och söndag gör det lättare.

 3 år i dag sen jag utexaminerades från konstskolan i Kokkola och har verkligen legat av mej i måleriet sen dess. Det är så mycket annat som jag är nyfiken på och som de säger, allt har sin tid. Lite sug fick jag i kväll efter att ha sett två avsnitt av Lerins sommarö och gjorde en liten vinter akvarell. Verklig ringrostig men lite roligt att låta färgerna leva sitt liv.