Hade jag fått frågan om vad som alltid finns i grönsaksfacket hos oss hade svaret varit enkelt. Broccoli! Kokat i ett par två, tre minuter, sedan under kallt vatten så försvinner den äckliga fislukten.
Sen ringlar jag över oljan på bild och så är det som det bästa godiset och går att äta med allt. Mums.
Zeb satt i min famn vid köksbordet i dag och blev matat med denna härligt gröna sak, han är rolig han. Dessutom började han dagen med paprika.

När jag röjde i skrubben i går kom jag fram till denna ljuslampett som lämnade nere när vi tapetserade om i vardagsrummet. Sen lämnade det bara men nu bestämde jag att den skulle upp igen, vacker tycker jag och den har tillhört gubbens farföräldrar.
Nu ryker det härliga vintercykelföret. Jag kämpade i dag när hjulen grävde i snösörjan och ibland slirade jag så bakhjulet nästan var före framhjulet. Men jag fick en timme i alla fall, en svettig sådan.
Måndag ligger framför och jag ska försöka göra det bästa av söndagens sista timmar.

Gubben har varit på nattcykling i Bottniahallen i Vasa i natt. 171 km på en 400 meters bana, då kan man snacka intresse. Han kom hem runt 6 tiden i morse och har varit rätt tam under dagen.
Jag däremot som har vett att sova när man ska sova och vaken dagtid tog min runda på eftermiddagen och den var inte i närheten så lång som gubbens.

Tog min runda via Källmossen. Här har jag spenderat otaliga sommardagar som barn och också som halvt vuxen. Jag var ofta med när det skulle höbärgas, både när det störades och sedan med småbalar.
Ibland hjälpte jag till men oftast var det mest lek då som barn, sen när jag var avbytare åt min morbror var det fullt allvar.
I ladan längst fram i bild har jag hoppat i torrhö, suttit i öppningen och ätit smörgås och druckit mormors kalja som hon hade med i stora bruna glasflaskor. Här har jag plockat "vatikkor" i dikesrenen, dragit "pinnpåsen" åt arbetarna och sprungit med morfars uppfinning "vidipeedn"
Här blev hunden Nelly biten av huggorm och överlevde och morfar har stått fyromfot och pratat med kineserna ner i jordhålen som gjordes för störarna.
Härifrån har mormor och jag legat på hölasset och hållit fast oss i blåa repet som spändes längs med hölasset när det skulle köras hem till Enafolk och vi sjöng, såg på den blåa himlen och tittade  om den jämngamla pojken vid Roskulla hade sina kalsonger på torkstrecket.
Som vuxen har morfar och jag arbetat sida vid sida för att få hem småbalarna till kvällen och här fick jag huvudet mellan hytt och traktordörr och kan väl skylla dagsläget lite på det, kanske.
Så fantastiskt för en liten flicka att få vara med och uppleva tider som denna trots att jag jämnt och ständigt gick med hösnuva, det var det ingen som tog nån större notis om, vi var alla tillsammans.
Ti arbeit ilag.

Därifrån cyklade jag hem till mamma som turligt nog hade fjong i spisen och jag fick torka upp och drack en varm tekopp. Bästa bästa.

Så kunde jag ju inte ta raka spåret hem utan via lite mera skogsvägar tog jag mej tillbaka.
I kväll är jag nöjd över att jag fått städat vår stora garderob. Det blev lite till både ekorosk och välgörenhet. Bra så.

Sitter hemma och gnuggar både axel och armbåge, har sån värk. Så fredagkväll är helt okej för mej.
Steg in i byns blomsteraffär strax före stängningsdags för att köpa en bukett rosor till Lotta som blivit färdig lågstadielärare i dag som sonen skulle ta med när han körde till Vasa för helgen. Så stolt över henne <3
Samtidigt köpte jag mej en grönväxt då det behövs förnyas vartefter de befintliga dör ut.

Ljuset tänt, smågodis i skål och nersjunken i soffan tar jag nu efterlängtad ledighet.

Ingen kan va gladare än jag att det är fredag i morgon.
Sån värk i axeln i dag av alla tunga och trilskande rör. Enda glädjen var ljudboken som jag kom igenom under dagen. Nu har jag kommit igenom alla fem böckerna som hittills översatts av De sju systrarna så ser man det från den andra sidan är det väldigt tråkigt att jag kommit över dem men glad att jag upptäckte dessa böcker. De har tagit mej till många hörn i världen och flera generationer bakom. Nu får jag ta tag i nån ny bok i morgon.
Cyklade hem till fammo i kväll och satt en stund med henne. Hon har det småjobbigt med en utdragen förkylning och väntar på vår och värme. Det är väl sånt vi alla mer eller mindre väntar på i kalla februari fast jag trivs väldigt bra som det är nu. Och den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge sägs det ju.

Det finns vävassjuuko, gubbsjuuko, sockersjuuko och säkert många andra sjuukor. Själv har jag drabbats hårt av peedassjuuko. Inte så att jag måste samla kilometrar men jag måste få känna känslan av att bestiga min cykel och trampa igång maskineriet. Förstår ni? Jag ser det som en fantastisk frihet att kunna rulla iväg mitt i vintern, känna hur hjärtat pumpar och pulsen slår och ett ordentligt flås på det (behövs verkligen inte mycket för att få upp flåset men i alla fall)
En riktigt lyckokänsla det där.

Vi hälsade på hos storebror i kväll för att titta på de fina möblerna de unga tu skaffat nu när de ska flytta under samma tak. Lillebror var också med och vi blev bjudna på Runebergstårtor, saftiga och smakliga. Jag trodde jag skulle bli utan en sån i år men det blev visst en ändå.
En kväll som har innehållit det bästa, familj, Zebupromenad och skogsvägscykling. I kväll kommer jag att somna gott.

Fantastiska dagar nu med sol och riktigt vinter.
Jag har cyklat  två dagar till och från arbetet och det har varit härligt uppfriskande både före arbete och efter.

I går kväll var mamma här och vi drack te och hade det allmänt trevligt. I kväll skulle jag haft målarkväll men hade ingen bil hemma och den kalla kvällen som vi nu har är det skönt att vara hemma med Zeb.

Denna lilla älskling håller på att ännu en gång slita sönder mitt hjärta. Hans artros i bakbenen har blivit mycket värre och på nåt sätt inser jag nu att vi snart kommer att behöva ta ett fruktansvärt beslut.

Trots allt älskar han fortfarande snön och leker gärna men han måste tillika ha väldigt ont.
Älskade vän.

Halv nio i morse satte jag mej på cykeln redo att ta igen förlorad tid.
Allt låg i ett grått blött töcken och glasögonen var inte mycket värda. Det blev bättre väder efter en stund och det blöta gav med sej. Vissa cykelbanor var plogade, andra inte så föret var varierande. Åtminstone borde jag synas utan reflex (fast naturligtvis har jag väst) så färggrann som jag är. Blå cykel, röd jacka, knallgula handskar och orange hjälm. Mera som en clownutstyrsel men det bjuder jag på tillsvidare. Det blev två timmars cykling och jag hade gärna fortsatt då ännu då jag är fullkomligt lyrisk när föret är på min sida.

Under helgen har jag färdigställt min trevarvrunthalsen halsduk. Urusel på allt vad mönster heter så jag gjorde efter eget huvud och den kommer visst funka.
En helg är så väldigt kort i båda ändarna och i morgon börjas det om igen. Ekorrhjul kallas det visst.