Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

lördag 8 februari 2020


Gubben har varit på nattcykling i Bottniahallen i Vasa i natt. 171 km på en 400 meters bana, då kan man snacka intresse. Han kom hem runt 6 tiden i morse och har varit rätt tam under dagen.
Jag däremot som har vett att sova när man ska sova och vaken dagtid tog min runda på eftermiddagen och den var inte i närheten så lång som gubbens.


Tog min runda via Källmossen. Här har jag spenderat otaliga sommardagar som barn och också som halvt vuxen. Jag var ofta med när det skulle höbärgas, både när det störades och sedan med småbalar.
Ibland hjälpte jag till men oftast var det mest lek då som barn, sen när jag var avbytare åt min morbror var det fullt allvar.
I ladan längst fram i bild har jag hoppat i torrhö, suttit i öppningen och ätit smörgås och druckit mormors kalja som hon hade med i stora bruna glasflaskor. Här har jag plockat "vatikkor" i dikesrenen, dragit "pinnpåsen" åt arbetarna och sprungit med morfars uppfinning "vidipeedn"
Här blev hunden Nelly biten av huggorm och överlevde och morfar har stått fyromfot och pratat med kineserna ner i jordhålen som gjordes för störarna.
Härifrån har mormor och jag legat på hölasset och hållit fast oss i blåa repet som spändes längs med hölasset när det skulle köras hem till Enafolk och vi sjöng, såg på den blåa himlen och tittade  om den jämngamla pojken vid Roskulla hade sina kalsonger på torkstrecket.
Som vuxen har morfar och jag arbetat sida vid sida för att få hem småbalarna till kvällen och här fick jag huvudet mellan hytt och traktordörr och kan väl skylla dagsläget lite på det, kanske.
Så fantastiskt för en liten flicka att få vara med och uppleva tider som denna trots att jag jämnt och ständigt gick med hösnuva, det var det ingen som tog nån större notis om, vi var alla tillsammans.
Ti arbeit ilag.


Därifrån cyklade jag hem till mamma som turligt nog hade fjong i spisen och jag fick torka upp och drack en varm tekopp. Bästa bästa.


Så kunde jag ju inte ta raka spåret hem utan via lite mera skogsvägar tog jag mej tillbaka.
I kväll är jag nöjd över att jag fått städat vår stora garderob. Det blev lite till både ekorosk och välgörenhet. Bra så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar