Det finns vävassjuuko, gubbsjuuko, sockersjuuko och säkert många andra sjuukor. Själv har jag drabbats hårt av peedassjuuko. Inte så att jag måste samla kilometrar men jag måste få känna känslan av att bestiga min cykel och trampa igång maskineriet. Förstår ni? Jag ser det som en fantastisk frihet att kunna rulla iväg mitt i vintern, känna hur hjärtat pumpar och pulsen slår och ett ordentligt flås på det (behövs verkligen inte mycket för att få upp flåset men i alla fall)
En riktigt lyckokänsla det där.

Vi hälsade på hos storebror i kväll för att titta på de fina möblerna de unga tu skaffat nu när de ska flytta under samma tak. Lillebror var också med och vi blev bjudna på Runebergstårtor, saftiga och smakliga. Jag trodde jag skulle bli utan en sån i år men det blev visst en ändå.
En kväll som har innehållit det bästa, familj, Zebupromenad och skogsvägscykling. I kväll kommer jag att somna gott.