Du sköna fredag

Det måste jag ändå säga att det fina med att arbeta är lyckokänslan som infinner sej på fredagar. Det missar man när man går hemma och slår dank.
Fast jag tänkt viga helgen åt städning och fönstertvätt en stor del gläds jag så enormt åt det. All tid har spenderats utomhus de sista veckorna och det känns inte särdeles fräscht här inne.
Jag hälsade på farmor i samband med mathandeln i kväll. Hade med mej en burk med glass som hon fördjupade sej i och verkligen njöt av. På så väldigt bra humör, frågade om min växthusodling och hur jag har det med cyklandet, och om våra ungdomar. Glad och alldeles nersmält i bröstkorgen åkte jag därifrån, inte alls som förra gången när mamma ringde precis när jag lämnat sjukhuset och jag bara hulkade.
Startade helgen med ett glas rose´ för att fira livet och glädjen jag för ögonblicket känner.

Ta tillvara kvällarna

I går kväll firades gubben på sin födelsedag med rabarberpaj på terrassen. Så efterlängtat detta att ha bjudningar på utsidan när dammet invaderat insidan.

Det lär ska vara midsommar nästa vecka, hur det nu gick till. Det var ju just vi plumsade omkring i snö. I alla fall har det förutspåtts att vi ska få fint midsommarväder och vad vore väl bättre än det. Att få en riktigt midsommar med sol kjoltyg och vilda blomster är väl varje romantisk varelses heta dröm.

Och dessa kvällar som är alldeles ljuvliga, när det gröna är som skirast och vackrast. Så underbart att det kniper tag i självaste hjärteroten och nu gäller det att ta vara på dem.

Svärmor kom med en ny Hortensia till mej, en för tidig födelsedagspresent som jag blev väldigt glad av. Och när jag stod och hoppade upp i björken efter torra grenar susade mamma in på cykel. Så väldigt rikt med allt kvinnfolk i min omgivning.

Pelargonen Pietarsaari slår ut sitt vita blom och gläder en som ibland inbillar sej att hon nog kan detta med blomster och odling. Jag fick den åtminstone att blomma.

Till sist en liten Iris i motljus.

Grönt och vitt

Häggmispeln slår ut sina små vita blom och jag är så nöjd att vi valde just dessa träd. Vackert och ätbart är en bra kombo.

Och jag tänker att grönt och vitt är verkligen det som finns i vår trädgård, åtminstone det som dominerar.

Jag har suttit på terrassen och umgåtts med sånakono medan sonen fixat med bilen.
Sedan drog jag igång gräsklipparen och gick en fight med maskrosorna.

Det måste vara årets vackraste tid nu och jag försöker verkligen njuta av allt det fina trots att jag bär på så mycket sorg samtidigt.

Det är nu nattsömnen blir lidande eftersom det tar sin tid att komma i säng. Solen ger sitt vackraste ljus just som man verkligen borde dra täcket upp över öronen.

Min allergi är på topp nu och jag fick ta en extra runda till apoteket för att hämta nässpray till då inte pillren räcker till. Trött blir jag också.
Men i denna ljuva sommartid går det mesta och detta borde gå att spara på burk tills november. Tänk vad fint att få ta fram en slaskig mörk novemberdag och plötsligt gå omkring med pollensnuva. Så underbart!

Så tomt och tyst

I dag skulle han fyllt 13 år vår älskade Zeb. Istället har det gått fyra veckor sen han lämnades oss för alltid. Vissa dagar är riktigt jobbiga att komma hem från arbetet, ingen som väntar, som viftar på svansen eller kommer emot en. Det är tomt och tyst i huset.
Rutiner som vi byggt upp i tretton års tid och varit så inrutat har kastats omkull och vi famlar runt i nåt konstigt mönster nu och hittar inte riktigt rätt.
Saknaden är enorm och det känns som om jag ska gå sönder emellanåt, klarar knappt att skriva detta nu. Det tar sin tid innan det går upp för en att det är så här nu, han kommer aldrig tillbaka och vår tid tillsammans är över. Men för alltid inristad i våra hjärtan.
Älskar dej älskar dej älskar dej.

Mitt i stormen

Men hallå vilken storm vi har!
Björkarna står med böjda ryggar och det knakar i husets alla hörn. Jag går med jämna mellanrum och ser så både växthus och uterummet står kvar, vad som helst kan hända känns det som. Inga elavbrott här ännu åtminstone.
Vi har haft en sån lyxig dag. Ungdomarna kom hit och Patrik och Lotta hade fixat med varmrätt och efterrätt och jag behövde endast svänga ihop en sallad.
Så jag hade en rejäl ligga och dra mej förmiddag, dit ut behövde man ju inte ha bråttom.
Gick just en checkrunda och det jag nu kunde se var endast ett par avbrutna pelargonblom och en dörrskylt som behöver lite lim och fix vid uterummet.
Det får verkligen lugna ner sej nu.

Regnet kom

Sådan lycka i mitt lilla växthus i dag. Citrongurkan ger skörd och detta är så spännande.

Vanlig gurka riktigt bra på gång.

Och tomaterna! Gul mini San Marzano.

Körsbärstomat Or Pizzutello.

Och den helt vanliga röda tomaten. Två sorter till har jag som ännu bara är i blomningsstadiet.

Innan regnet kom i dag tog vi beslutet att köpa nya träd till groparna efter bergstallarna som dog under vintern. Det här stället har varit svårodlat, eller så har det bara varit utsatt av harar och hackspettar och annat skit. Vi åkte till Blomqvists Plantskola i Lepplax och köpte två pelar Häggmisplar. Pratade med Leif om olika sorter och dessa Amelanchier alnifolia "Obelisk" rekommenderade han pga av deras goda bär, smaken lite som Saskatoonbär.
Nåja det lär ska synas om vi kommer så långt, har liksom lite tröttnat på detta ställe. Men vem vet, kan bli riktigt bra också.

Trötta fötter

Det här fotot tog jag i går kväll när jag i sena timmen fick upp ampeln på verandan. Kvällssolen som lyser så fint genom blommorna. I kväll lyser solen med sin frånvaro.

Skönheten finns i betraktarens ögon. Gillar man maskrosor är man i maskroshimlen nu.

Lite regn har det kommit under dagen men det kunde ju ha öst på ordentligt nu och inte dessa små skvättar. Jag har varit ute hela tiden sen vi kom hem idag, Det finns alltid nåt som behöver åtgärdas i dessa tider. Fötterna är trötta och svullna, jag är skitig av svett och damm och näsan har sin årliga  kamp mot pollen. Men bastun är på värmning så det kommer ordna sej. Klätterhortensia.

Min stora favorit hos oss visar sej nu från sin bästa sida. Jätteramsen.

Zebs björkplanta. Den ska få stå i växthuset under sommarn och växa till sej och sen planteras den vid hans grav. Drog upp denna tillsammans med en massa ogräs ett par dagar efter att Zeb lämnat oss, hejdade mej en stund och tog ömt hand om plantan. Vårdar den nu som en kär skatt.

Bland hallonbuskarna och maskrosorna fann jag denna lilla skönhet, grävde upp och satte i en av mina drejade krukor. Hittade en ampel jag band för nåt år sen och nu hänger den vid dörren till uterummet.