Så tomt och tyst

I dag skulle han fyllt 13 år vår älskade Zeb. Istället har det gått fyra veckor sen han lämnades oss för alltid. Vissa dagar är riktigt jobbiga att komma hem från arbetet, ingen som väntar, som viftar på svansen eller kommer emot en. Det är tomt och tyst i huset.
Rutiner som vi byggt upp i tretton års tid och varit så inrutat har kastats omkull och vi famlar runt i nåt konstigt mönster nu och hittar inte riktigt rätt.
Saknaden är enorm och det känns som om jag ska gå sönder emellanåt, klarar knappt att skriva detta nu. Det tar sin tid innan det går upp för en att det är så här nu, han kommer aldrig tillbaka och vår tid tillsammans är över. Men för alltid inristad i våra hjärtan.
Älskar dej älskar dej älskar dej.